Pendlarlivet mellan södra Polen och svenska Västkusten blev osäkert när pandemin exploderade i mars. 

– Det är bättre för mig att stanna här och jobba än att åka dit och omfattas av karantän, det blir meningslöst. Jag måste jobba, våra räkningar kommer varje månad även om gränserna är stängda, sa han till Arbetet då.

Andrzej Jamka har pendlat mellan länderna i tretton år, men plötsligt var det osäkert om det skulle gå att röra sig fram och tillbaka som han brukar. 

Sedan dess har pendlingen ändå fungerat utan större problem. Flyg har varit inställda men färjan från Ystad har gått.

– Det blev inte så besvärligt, säger han.

Han har känt sig lite konstig i början varje gång han kommit hem till Polen i år, pandemin har hanterats annorlunda där än i Sverige.

– Folk är så rädda. I Sverige tror jag man försöker leva mer normalt trots restriktionerna och jag tycker att det är bättre, säger han.

När vi pratar är han hemma hos familjen. I huset på landsbygden i södra Polen jobbar hans fru, som är lärare, hemifrån.

– Skolorna i Polen är stängda.

Elvaåriga dottern Martyna och hennes lillebror Marcel har onlineundervisning. Om några dagar ska deras pappa påbörja ännu en resa mot Sverige där han är lagerchef på ställningsföretaget Libergs.

– Vår verksamhet har fungerat. Trots att vi har kontakt med folk har ingen på jobbet smittats, säger han om den vardagen.

Inför nästa år hoppas han att läget lugnar ner sig lite, även om han inte tror att vi kommer bli av med viruset.

Coronaåret 2020 – alla delar