Efter Bolsonaro, Duterte och Trump – färre populister vid makten än på 20 år
När 2023 nu inleds styr populister i elva länder. Det är det lägsta antalet på två årtionden, enligt en brittisk rapport.
Brasiliens president Jair Bolsonaro ger en fotbollströja i landets färger till amerikanske kollegan Donald Trump 2019. Sedan dess har bägge förlorat val – och ifrågasatt valresultaten. Bild: Evan Vucci/AP/TT
Antalet populister i regeringsställning nådde en toppnotering år 2019, enligt brittiska Tony Blair-institutet. Då styrde populistiska ledare 19 länder, med en sammanlagd befolkning på 2,5 miljarder människor.
I dag har antalet sjunkit till elva länder, med en befolkning på 1,7 miljarder, skriver institutet i en ny rapport om den globala populismen. Det är den lägsta siffran sedan 2004.
Förklaringen är att populistiska ledare i flera av världens folkrikaste länder tvingats kliva åt sidan.
Vad är populism?
Populismen utmärks enligt Tony Blair-institutet av att grupper ställs mot varandra.
Den grupp populisterna påstår sig företräda anses ha ”moralisk rätt” att styra. Mot detta ställs utomstående grupper som invandrare, korrupta eliter, etniska eller religiösa minoriteter, eller hbtq-personer som påstås hota landets ”verkliga folk” eller landets värderingar.
Populister vill också monopolisera makten och hävdar gärna att de ensamma representerar folkets legitima vilja.
På det sättet blir populism ett sätt att omtolka den representativa demokratins roll. Om politik traditionellt beskrivits som en arena där förslag och ideologier ställs mot varandra, och medborgare avgör genom att rösta, ser populismen i stället politiken som ett moraliskt slagfält mellan ”det verkliga folkets” och ”de andras” intressen.
För att en regering ska räknas som populistisk måste den enligt institutets metodologi ha utsetts genom fria val. En diktatur kan alltså inte klassas som populistisk. Däremot kan en regering klassas som populistisk om den fortsatt styra efter riggade val, så länge det val där den först kom till makten var fritt.
Av de populistiska partier och ledare som i dag har regeringsmakt definierar institutet sju av elva som högerpopulister.
Filippinernas Rodrigo Duterte lämnade presidentposten i juni 2022. Bild: Bullit Marquez/AP/TT
Populismen starkast i Europa
En stor del av populismens globala tillbakagång beror enligt rapporten på att vänsterkandidater i Latinamerika vunnit val mot högerpopulistiska motståndare. I dag är det i stället Europa som är populismens starkaste fäste.
Är den globala populismen besegrad? Tony Blair-institutet varnar för att dra sådana slutsatser.
Rapportförfattarna pekar på att ”regeringen leds av högerpopulister i Italien, högerpopulister uppnådde ett historiskt högt valresultat i Sverige och populistiska ledare gjorde comeback i […] Israel”.
Populistiska regeringar år 2023
Belarus
I Belarus första presidentval efter Sovjetunionens fall, 1994, ställde Alexandr Lukasjenko uppsom oberoende kandidat med en populistisk, etablissemangsfientlig plattform. Sedan dess har ”Europas sista diktator” klamrat sig fast vid makten och slog år 2020 ned omfattande demokratiprotester i landet. Tony Blair-institutet definierar i dag regimen som autokratisk, men landet är kvar på listan eftersom Lukasjenko ursprungligen bedöms ha kommit till makten på demokratisk väg.
Indien
Världens näst folkrikaste stat styrs sedan 2014 av president Narendra Modi och dennes hindunationalistiska parti BJP. Läget för landets runt 200 miljoner muslimska medborgare har gradvis blivit allt tuffare.
Israel
Sedan den 29 december 2022 heter Israels premiärminister återigen Benjamin Netanyahu. Denna gång leder han landets hittills mest högerradikala regering, med stark representation för bosättarrörelsen ochultraortodoxa partier.
Italien
Populism är inget nytt fenomen i Italien. Men med nytillträdda premiärministern Giorgia Meloni har landet enligt Tony Blair-institutet fått sin första högerpopulistiska regering. Silvio Berlusconis tidigare styre definierades som antietablissemangspopulistiskt.
Mexiko
President Andrés Manuel López Obrador kom till makten med löften om förbättringar för Mexikos fattiga. ”Men populism handlar inte om hur ädla de politiska förslagen är” utan om ”påståendet att bara en person eller ett parti kan representera folkets vilja”, skriver Tony Blair-institutet. López Obrador försöker bygga en personkult, hetsar mot medier och stänger ute fack och civilsamhället från inflytande.
Polens högerpopulistiska regering har inskränkt rättsväsendets oberoende och infört hbtq-fria zoner. Samtidigt har landet backat från vissa kontroversiella reformer sedan EU hotat att frysa bidrag. Polengår till val i år men inget tyder på att styrande Lag och rättvisa kommer att förlora makten.
