Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Det finns två skäl att söka sig till Matamoros, en mexikansk industristad vid gränsen till amerikanska Texas.

Antingen för att korsa gränsen till USA.

Eller för att ta anställning på en ”maquiladora” – en av de exportorienterade fabriker som producerar allt från bildelar till bildskärmar för grannlandet i norr.

Nu har staden även blivit centrum för en större arbetsmarknadskonflikt.

I sitt installationstal den 1 december 2018 meddelade vänsterpresidenten Lopez Obrador att minimilönen i gränsområdena mot USA, där levnadskostnaderna är högre än i resten av landet, skulle fördubblas. Från 88 till 176 pesos per dag, motsvarande en höjning från 42,5 till 85 kronor.

Men merparten av alla maquiladora-anställda tjänade redan 75–85 kronor.

Höjningen av minimilönen hade därmed blivit ett slag i luften – om det inte hade varit för en klausul i industrifacket SJOIIM:s avtal med Matamoros fabriksägare.

Avtalet knyter lokala löneökningar till höjningar av minimilönen.

Om minimilönen ökar ska alltså även lönerna i tillverkningsindustrin göra det.

Men fabriksägarna uppvisade en enad front och vägrade implementera löneökningarna.

I mitten av januari bröt de första strejkerna ut.

Snart hade omkring 25 000 anställda på 48 fabriker lagt ner arbetet. Och den 11 februari utropade SJOIIM en total seger.

Förutom löneökningar på 20 procent över minimilönen förband sig företagen också att betala en engångsbonus på 15 500 kronor per arbetare, rapporterar Voice of America.

Flera medier har spekulerat i huruvida Lopez Obrador alls kände till löneklausulen.

Javier Zuniga, facklig aktivist som hjälpte till att koordinera strejkerna, tror att presidenten inte hade koll på den lokala lönebildningen.

– Han visste inte vilken inverkan det skulle ha på avtalen, och arbetarna blev vinnare för en gångs skull, säger han till AP.

Mexiko har upplevt något av en facklig vår sedan Lopez Obrador vann presidentvalet i somras.

Ett av vänsterkandidatens vallöften var att förbättra fackens förutsättningar och sätta stopp för de företagsvänliga ”spökfacken”.

I oktober ratificerade Mexiko, som det sista landet i Nord- och Sydamerika, ILO:s konvention 98 om rätten till organisering och kollektiva förhandlingar.

Samtidigt har över 150 fackföreningar anslutit sig till den nybildade centralorganisationen CIT, som grundats på initiativ av den radikale senatorn Napoleón Gómez Urrutia.

Frågan nu är om den fackliga offensiven gått lite väl fort för Lopez Obradors smak.

Under hela januari blockerade lärarfacket CNTE järnvägslinjer i västra Mexiko. Och inspirerade av SJOIIM:s framgångar har nu Matamoros oorganiserade maquiladora-anställda gått ut i vilda strejker.

Flera fabriksägare har varnat för att lönekraven kommer driva dem i konkurs och i torsdags valde presidenten att mana facken till måttlighet.

– Min rekommendation är att lönerna bör öka, men samtidigt måste folk ta hänsyn till företagens situation, det måste finnas en balans. Vi måste skydda jobben, sa Lopez Obrador i torsdags enligt AP.