Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

MEXIKO. Ett lätt regn faller över Chimalhuacan, en förort till mångmiljonstaden Mexico City. En strid ström av människor vandrar in genom parklekens grindar. Det luktar fuktig jord och gummi från blöta regnponchos.

Från scenen värmer en blåsorkester upp publiken. Nedanför går några killar runt och säljer genomskinliga påsar med jordnötter för 10 pesos styck (5 kronor). Lite dyrt, klagar en äldre kvinna och tar i stället fram en hemlagad tamal ur väskan, som hon äter medan hon väntar.

Nästan alla här har brun hy och svart hår – de är morenos, som man säger i Mexiko. I ett land där klass och hudfärg fortfarande är tätt sammanflätade, 500 år efter spanjorernas brutala kolonisering, är det ingen slump att vänsterkandidaten Andres Manuel Lopez Obrador valt att anspela på just det ordet i sitt partinamn.

”Morena”, så heter hans vänsterparti, som grundades 2011.

Och det här, det är Morenas kärnväljare.

– López Obrador ger oss hopp om en bättre framtid. Det är det viktigaste. För här i Chimalhuacan finns skolor som varken har elektricitet, toaletter eller avlopp. Då är det inte lätt att undervisa, även om vi gör vårt bästa, säger lågstadieläraren Vicente Colín de la Cruz.

Han är 52 år och en av få fackligt aktiva på plats den här kvällen. Arbetarrörelsen är svag och splittrad i Mexiko; bara omkring 10 procent av arbetskraften är organiserad.

De fack som ändå existerar är ofta kontrollerade av det gamla, korrupta maktpartiet PRI, som den sittande presidenten Enrique Peña Nieto tillhör.

– Regeringen skyller alla problem i skolan på oss lärare. Så det behövs en politisk förändring nu, säger Vicente Colín de la Cruz, som är med i en utbrytargrupp i lärarfacket SNTE och nu bestämt sig för att stöda López Obrador.

Det har hunnit bli mörkt när den 64-årige vänsterledaren kliver upp på scenen. Svart jacka, med ljus skjortkrage som skymtar fram under det vita hårsvallet. Stora, yviga gester.

– Amigos, amigas… Tro mig, jag kommer att hålla mitt ord. Alla kommer att respekteras, men de fattiga kommer alltid först. Det är för allas bästa! Miljontals mexikaner kommer snart lyftas ur fattigdomen!

Han möts av entusiastiska slagord: ”Presidente, presidente!”

– En del frågar sig hur vi ska ha råd. Men det är enkelt! Vi kommer att sätta stopp för maktens maffia! Det är slut på all korruption nu!

När López Obrador – eller ”Amlo” som han ibland kallas för sina initialers skull – medverkar i tv-debatter eller intervjuer är han ofta försiktig med orden och kan nästan låta som en mittenpolitiker. Men här i Mexico Citys fattiga förorter visar han en helt annan sida.

Budskapet är rakare – mer renodlat.

Populistiskt, skulle hans kritiker säga.

– Det är slut nu på alla privilegier och skyhöga löner för statstjänstemän! Jag kommer att tjäna hälften så mycket som Peña Nieto. Och i min regering reser vi med reguljärflyg – vi ska sälja alla regeringsplanen!

I talet utlovas beredskapsarbeten, lärlingsjobb och studiebidrag till alla ungdomar i Mexiko, stora infrastruktursatsningar, och fördubblad garantipension till alla pensionärer.

Och innan han lämnar scenen:

– Jag svär! Jag kommer inte att svika er! Låt mig sammanfatta: Ja till studiestöd, nej till yrkesmördare!

Dionisio Diaz Guevara, borgmästarkandidat för Morena, bär skottsäker väst. Hittills under valrörelsen har 114 politiker mördats.

Bredvid honom står borgmästarkandidaten för Morena, Dionisio Diaz Guevara. Under skjortan bär han en skottsäker väst. Morena-aktivister i kommunen besköts så sent som för en vecka sedan.

I årets valrörelse har fler än 114 politiker från olika partier mördats – ett dystert tecken på hur illa ställt det är med den mexikanska demokratin.

Kriget mot den organiserade brottsligheten och den successiva militariseringen av landet har bara lett till antalet mord ökat. Från omkring 3 000 per år 2006 till drygt 29 000 förra året. Politiker, journalister och människorättsaktivister har drabbats hårt – då alltfler korrupta, lokala makthavare gjort gemensam sak med brottslingarna.

Samtidigt har ekonomin gått kräftgång.

Reallönerna har stagnerat. Minimilönen är i dag bara drygt 40 kronor per dag – och Mexiko det mest ojämlika landet i OECD.

Det har gett en god rekryteringsbas för den organiserade brottsligheten.

Minst 400 000 människor tros i dag på ett eller annat sätt jobba för maffian i Mexiko, som småbönder, smugglare, yrkesmördare eller i någon annan funktion.

Andrés Manuel López Obrador kallas ofta Amlo för sina initialers skull. I Chimalhuacán visar ett kärlekspar vilken kandidat de stödjer.

Det är det Amlo tror sig ha en lösning på. Han vill på nytt ge staten en central roll i ekonomin, efter 35 år av avregleringar och privatiseringar – och han ser den amerikanske presidenten Franklin D Roosevelts berömda 1930-talssatsning ”Den nya given” som en inspirationskälla för Mexiko.

2,4 miljoner unga mellan 15 och 29 år ska sysselsättas genom studier, lärlingsjobb eller andra beredskapsjobb. På sex år ska minimilönen fördubblas till 171 pesos per dag (85 kronor) och staten ska stimulera kollektivavtal på branschnivå genom fler arbetsplatsinspektörer och en rättvisemärkning som ska vägleda offentliga upphandlingar.

Snabbtåg ska byggas mellan Mexico City och USA:s gräns. Skolan och vården förbättras. Och priskontroller och subventioner införas för att ge lantbrukarna luft under vingarna.

Finansieringen då?

Inga skattehöjningar behövs, menar Amlo. Tvärtom: vid gränsen i norr vill han bilda en frihandelszon med bolagsskatt på samma låga nivå som på den amerikanska sidan gränsen, för att locka kapital.

Merparten av reformerna ska klaras enbart genom att skära i byråkratin och bekämpa korruptionen.

Den ekvationen går inte ihop, varnar López Obradors rivaler, högerpartiet PAN:s Ricardo Anaya och det regerande PRI:s José Antonio Meade. Inte minst då vänsterledaren tidigare kallat ett av Donald Trumps uttalanden för ”neo-fascistiskt” och rasistiskt – något som knappast lär underlätta den pågående omförhandlingen av frihandelsavtalet Nafta.

Anaya hävdar att López Obrador i själva verket är en mexikansk Hugo Chávez som kommer att dra ned landet i samma katastrofala nedåtspiral som Venezuela.

I presidentvalet för sex år sedan fungerade den skrämseltaktiken, och López Obrador gick miste om segern.

Men den här gången tycks attackerna hittills ha missat sitt mål. I de senaste opinionsmätningarna leder vänsterledaren stort, med mer än 50 procent av väljarsympatierna. Frågan tycks i första hand vara om han kan mobilisera sina gräsrötter på valdagen.

Maria Cruz Domínguez bor granne med López Obradors gamla hus i Tepetitán, Tabasco. Huset är rödmålat och ännu i familjens ägo.

Floden rinner stilla i hettan mellan träden, ett tjugotal meter från det rödmålade huset.

– Där nere vid vattnet satt han ibland och läste böcker, Andrés Manuel. Han var god vän med min äldre bror, så de lekte mycket. Han tyckte om att spela baseboll, minns jag. Han var en rätt vanlig pojk. Som alla andra här drömde han om att få det bättre, säger Maria Cruz Dominguez och rättar till det lila parasollet hon bär på.

Det var här, i Tepetitán, ett litet samhälle med ett par tusen invånare långt ute på landsbygden i den sydliga delstaten Tabasco, som Andres Manuel López Obrador tog sina första steg – och simtag. Floden sägs kunna ge goda fångster av fisken ”pejelagarto”, en inte särskilt vacker bengädda som gett upphov till ett annat av hans smeknamn: ”El Peje”.

Än i dag lever många på fiske här.

– Andres Manuel var duktig i skolan och hade turen att ha föräldrar som var beredda att flytta till en större stad för att han skulle kunna gå högstadiet. På den tiden fanns det ju bara lågstadium här, säger Maria Cruz Dominguez, som fortfarande bor granne med presidentkandidatens i dag tomma familjehem.

När López Obrador senare studerade på universitet blev han engagerad i vänsterflygeln av det då enda och statsbärande partiet, PRI. Men missnöjet med korruptionen och högergiren på 1980-talet, då PRI accepterade Internationella valutafonden IMF:s mandat, fick honom att lämna partiet och gå i opposition.

Åren 2000–2005 blev han riksbekant som Mexico Citys progressive och pragmatiske borgmästare. Sedan dess har han varit Mexikos mest profilerade vänsterpolitiker.

Minnet av López Obradors relativt moderata tid i Mexico City bidrar till att en del liberala ekonomer inte ser honom som ett allvarligt hot. Att ökad efterfrågan på den inhemska marknaden kan stimulera ekonomin – i synnerhet i ett land med drygt 100 miljoner invånare – är inte särskilt kontroversiellt.

Och om den nära hälft av befolkningen som i dag arbetar i den ”informella sektorn” börjar få formella anställningar finns onekligen potential till ökade skatteintäkter.

Samtidigt: under López Obradors tid i huvudstaden avslöjades att ett par av hans närmaste medarbetare tagit mutor, något som gör att talet om kamp mot korruption kan låta en smula ihåligt.

Och lyckas inte korruptionsbekämpningen, försvinner mycket av det påstådda reformutrymmet.

Liksom många andra i Tepetitán hoppas ändå Maria Cruz Dominguez att bygdens son ska bli president.

– Det behövs en förändring. Problemen med brottsligheten märks av även här. Många boskapsskötare har råkat ut för kidnappningar på senare tid. En del säljer allt och ger sig av, berättar hon.

En sak är säker: förväntningarna är stora, och om de inte infrias vid en seger kan baksmällan bli rejäl.

16-åriga Osiris Montserrat Juárez bor i Tepetitán. Hon hoppas att López Obrador ska göra det möjligt för henne att studera på universitet.

Utanför López Obradors familjehem i Tepetitán passerar en liten familj i solgasset. 85-årige morfadern Arturo Juarez säger att han hoppas på dubblad folkpension om Amlo blir vald.

– 1 100 pesos i månaden (550 kronor), som han lovat, det vore inte så tokigt. Då skulle jag slippa ta påhugg som lantarbetare och gumman och jag skulle äntligen kunna ta det lite lugnare, säger han.

Hans 16-åriga barnbarn, Osiris Montserrat Juarez, lockas, å sin sida, av tanken på studiemedel.

– Pappa jobbar som lastbilschaufför för en ölproducent och mamma är hemmafru. Så det blir inte så mycket över vid månadens slut. Men om jag kan få 2 400 pesos (1 400 kronor) i månaden i studiebidrag, då skulle jag väldigt gärna läsa vidare efter gymnasiet, säger hon.

Den 1 juli hålls valet, och dagen efter vet vi vem som segrat.