Nyheter

Olika bilder av satsning

Från fackligt håll ses det nya avtalet inom hotell- och restaurangbranschen som en seger för LO:s låglönesatsning. Arbetsgivarsidan – och en av medlarna – ger en annan bild.

LÄS OCKSÅ ”Vi var verkligen redo för strejk”

Kvällen innan anställda vid 19 hotell skulle gå i strejk skrev Hotell- och restaurangfacket (HRF) och arbetsgivarna inom Visita under ett treårigt avtal.

Lönerna höjs med 540 kronor i månaden det första året, 550 kronor år två och 560 kronor år tre. Totalt 1 650 kronor.

Det var vad som krävdes för att HRF skulle kunna räkna hem LO:s låglönesatsning, som ska ge lite extra till branscher där det finns löner under 24 000 kronor. Det var framför allt kravet på en sådan satsning som fick HRF att strejkvarsla.

– Vi har fått den låglönesatsning som LO-förbunden har samordnat sig kring utan att göra avkall på någonting, säger HRF:s ordförande Malin Ackholt.

Med en snittlön i branschen på 22 959 kronor i månaden motsvarar de 1 650 kronorna löneökningar på 7,19 procent. Det är mer än de 6,5 procent som arbetsgivarna ser som en strikt kostnadsgräns i årets avtalsrörelse, utifrån industrins avtal.

Malin Ackholt anser därför att HRF:s avtal bekräftar LO-uppfattningen, att märket i årets avtalsrörelse i själva verket är 6,5 procent plus pengar till låglönesatsning.

Även industrifacken och Handels menar att deras avtal innebär att extrasatsningar på låga löner kommer ovanpå de 6,5 procent som övriga kostnader ökar med.

Arbetsgivarsidan har en annan uppfattning. Svensk Handel har tidigare hävdat att deras avtal inte ger kostnadsökningar över 6,5 procent. Nu uppger Visita och Svenskt Näringsliv att även den totala kostnaden för HRF:s och Visitas avtal håller sig till den nivån, vilket kolliderar med fackets uppfattning.

Svenskt Näringslivs förklaring till att kostnaderna inte beräknas bli högre än 6,5 procent är att avtalets lägsta löner för nya anställda endast höjs 80 procent så mycket som övriga löner.

Dessa lägsta löner berör så många som runt 30 procent av branschens anställda, enligt Malin Ackholts uppskattning. Det beror på att många lämnar branschen redan efter något år. Nya anställda tas ständigt in – på avtalets lägsta löner. Det håller nere lönekostnaderna.

Men att dessa löner nu tillåts sacka efter är inte en ”betalning” från facket för att få igenom låglönesatsningen, säger Malin Ackholt. Att de höjs mindre än de utgående lönerna är i linje med hur tidigare uppgörelser sett ut.

– Vi vill premiera erfarenhet, säger HRF:s avtalssekreterare Per Persson. I dag hoppar många av därför att de inte får någon löne-utveckling. Att stanna och utvecklas i yrket ska göra skillnad. Att lägga mindre på minimilönerna är ett sätt att åstadkomma det.

Klart är alltså att HRF lyckats driva igenom LO-kravet på extra pengar till potten för heltidslöner som är lägre än 24 000 kronor.

Oklart är om avtalets totala värde då blir högre än 6,5 procent. Det beror på vem som räknar.

Avtalet tecknades utan att medlarna från Medlingsinstitutet hade lagt fram något formellt förslag, parterna gjorde upp själva i sista stund. Men en av medlarna, Gunilla Runnquist, säger till Arbetet att hennes uppfattning är att avtalet ligger på märket och inte kostar mer än 6,5 procent.

– Den uppfattningen baserar jag på de kostnadsberäkningar som vi har fått redovisade för oss av Visita.

Journalisten Anna Danielsson Öberg skrev förra året rapporten ”Vägen mot sammanbrottet” åt LO. Den granskar tidigare låglönesatsningar och visar att kvinnodominerade förbund har fått byta bort annat i avtalen för att få extra lönepåslag. I år var LO:s mål att sådana byten inte skulle behövas.

– LO-samordningen handlade om att man skulle få igenom en låglönesatsning i alla avtal. Det har HRF fått genomslag för. Om de har betalat eller inte är svårt att bedöma. Det verkar ju vara som vanligt, att det finns lite olika uppfattningar om det, säger Anna Danielsson Öberg.

Arbetet har sökt Visitas företrädare för närmare kommentarer.

Jenny Berggren
Mårten Nilsson

Extra låglönesatsning eller inte?

Industrin

Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare IF Metall:
– Märket är ett avtalsvärde på 6,5 procent på tre år, plus en låglönesatsning som alltså kommer utöver de 6,5 procenten.

Anders Weihe, Teknikföretagens förhandlingschef:
– Märkessättningen består av tre saker: nivån är 6,5, perioden är tre år och riktningen är rak.

Handeln

Susanna Gideonsson, Handels ordförande:
– Vi har tecknat ett avtal med en rejäl låglönesatsning.

Tomas Undin, Svensk Handels förhandlingschef:
– Det finns ingen särskild låglönesatsning i avtalen som vi har träffat, det ligger inom den norm som följer av industrinormeringen.

Besöksnäringen

HRF menar att avtalet är värt mer än 6,5 procent, hur mycket vill avtalssekreteraren Per Persson inte precisera samma kväll som det undertecknades.

”Avtalet gäller på tre år och hålls inom det av industrin satta märket på 6,5 procent” skriver arbetsgivarorganisationen Visita samma dag i sitt pressmeddelande.

Låglönesatsning

• Den 31 mars slöt facken inom industrin avtal om löneökningar och ökade pensionsinbetalningar på totalt 6,5 procent under tre år. Till det kommer att när potterna för löneökning räknas fram ska löner under 24 000 kronor räknas som 24 000 kronor. På så vis blir det lite fler kronor i potten än om man hade räknat 6,5 procent på de verkliga lönerna.

• Denna låglönesatsning vill LO-förbunden tillämpa över hela arbetsmarknaden.

• I hotell- och restaurangbranschen, där tre av fyra har lön under 24 000, skulle löneökningar på 6,5 procent på de verkliga lönerna innebära totalt 1 527 kronor. Med låglönesatsningen blir det i stället 1 651 kronor. Alltså totalt 124 kronor extra på tre år, eller drygt 40 kronor mer i månadslön vart och ett av de tre åren.