Allt svårare att påverka diktaturer med fredliga protester

Hongkong, Belarus och Myanmar.

Det är bara några av länderna där fackföreningar och och andra försökt driva igenom förändringar genom fredliga demonstrationer och strejker. 

Men just nu ser den strategin ut att inte vara så framgångsrik. Polisen och militären har gått in stenhårt. Tårgas, våldsamma gripande och långa fängelsestraff mot de som vågat protestera. Dessutom har medier har tystats, vilket lett till att gatuprotesterna har minskat. 

Och nu visar forskning att det är en trend. Ickevåldsprotester fungerar allt sämre.

I slutet av 1990-talet var 65 procent av alla ickevåldsuppror framgångsrika. 2019 hade den siffran nästan halverats och sjunkit till 34 procent, skriver den amerikanska statsvetaren Erica Chenoweth som undersökt hur framgångsrikt civil olydnad varit i olika länder. 

– Från 2011 ser vi att de stora ickevåldsprotesterna har tenderat att vara mindre framgångsrika, kommenterar Isak Svensson, professor i freds- och konfliktforskning på Uppsala universitet hennes forskning.  

Tre förklaringar

Det finns, enligt Erica Chenoweth, främst tre förklaringar till att det blivit så.

– Den första är att staterna har blivit mer effektiva på att bemöta den här typen av protester. De har lärt sig och sett vad som gjorts i andra länder och, som i Ryssland, dragit slutsatser av det och lyckats hantera ickevåldsprotester, säger Isak Svensson.

Samtidigt har utrymmet för det civila samhället krympt. Dessutom hotas pressfriheten i fler länder och auktoritära ledare med populistiska budskap har fått en allt mer framträdande roll.

Den andra orsaken till att ickevåldsprotesterna inte varit lika framgångsrika är att dagens uppror är fler men inte lika stora som tidigare. Andelen människor i ett land som går ut på gatorna har minskat. 

– En förklaring till det skulle kunna vara att sociala medier gör det lättare att mobilisera stora människomassor. Men att man inte gjort det grundläggande jobbet med att skapa en organisation. 

Protesterna i Hongkong är ett exempel. Arbetet Global har tidigare skrivit om hur studenter och fackföreningar samverkade i olika nätverk. Det gjorde det svårt för myndigheterna att kväsa motståndet. Samtidigt får den typen av nätverk svårt att fatta strategiska beslut och förhandla med myndigheterna.

Den tredje förklaringen till att ickevåldsprotesterna blivit mindre framgångsrika har att göra med att hela det internationella systemet har förändrats.

USA har tidigare, i de fall de gynnat dem, stött en demokratisk utveckling i världen. Det har bland annat beskrivs i Fredrik Reinefeldts bok 3 november 2020 ödesvalet: om en demokrati i fara och en världsordning i upplösning. Under Donald Trumps tid ändrades politiken och USA kom att spela en allt mindre roll.

I stället för att backa institutioner som FN, Världsbanken, WTO och skapa ett globalt system för konflikthantering så satsade Trump mer på enskilda uppgörelser med olika länder. 

Detta har skett samtidigt som auktoritära länder som Kina och Ryssland fått ett allt större inflytande.

Det ligger nära till hands att tänka att om ickevåldsprotesterna inte ger resultat blir det fler våldsamma protester. Det är dock inte alls säkert. 

–  Så skulle det kunna bli men om man jämför ickevåldsprotesterna med andra typer av uppror så är det fortfarande så att den strategin fortfarande är dubbelt så framgångsrikt som de våldsamma upproren. Båda typen av uppror har blivit mindre framgångsrika, säger Isak Svensson på Uppsala universitet.

Fria fack spelar stor roll

Isak Svensson säger att fackföreningsrörelsen har spelat en viktig roll i flera befrielsekamper.  

– När man har med sig facken i ickevåldsuppror så blir man mer framgångsrik.  

Några exempel är det polska facket Solidaritet, anti-apartheidrörelsen i Sydafrika, upproren i Tunisien och Sudan.

– Demonstrationer har en politisk kostnad men det kostar inte lika mycket för regimen. Strejkvapnet kan vara ett väldigt kraftfullt vapen.

När arbetare slutar att jobba så ebbar statskassan samtidigt som samhällsfunktionerna upphör att fungera. En stor strejk får ofta en mycket större effekt på samhället än en demonstration.

I Belarus genomfördes stora gatudemonstrationer men det var svårare att arrangera strejker eftersom fackföreningsrörelsen var svag där, vilket Isak Svensson tror kan ha påverkat utgången. 

Flera forskare pekar på samma sak. 

I den vetenskapliga tidskriften Journal of Global Security Studies (2018:3) presenterar forskarna Charles Butcher, John Laidlaw Gray och Liesel Mitchell en analys av fackföreningars betydelse i demokratiska uppror.

En av förklaringarna till att det skedde stora förändringar i Egypten och Tunisien i samband med den arabiska våren 2011 var just att det fanns oberoende fackföreningar i dessa länder. 

I Egypten satte strejkhoten från det oberoende facket EFITU press på militären som tvingades till eftergifter och i Tunisien så var centralorganisationen UGGT en betydande kraft bakom avsättandet av diktatorn Ben Ali. 

Sämre gick det dock i Syrien under denna tid. Där var facket allierat med regimen som därmed lättare kunde värja sig från de folkliga protesterna.

Svårare att organisera sig

Journalisten Mats Wingborg har i årtionden skrivit om utvecklingen för fackföreningar i olika länder. Han framhåller också strejkvapnets betydelse för att lösa konflikter på ett fredligt sätt. Samtidigt ser han hur facken runt om i världen försvagas. Medlemstalen sjunker.

– Tidsbegränsade jobb och osäkra anställningar har gjort det svårare att organisera sig. Samtidigt har arbetsplatserna blivit mindre, säger Mats Wingborg är förklaringar till det. 

Historiskt så har stora arbetsplatser, som bil- och textilindustrin, gjort att fackföreningar lättare har kunnat organisera sig. Men när allt mer av produktionen läggs ut i ett finmaskigt nät av underleverantörer som har stor personalomsättning så blir det svårare att samla anställda.