Studenter i Hongkong protesterar via en mänskliga kedja under torsdag den 5 september.

Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Unga människor med banderoller och paraplyer.

Så ser det ofta ut på demonstrationsbilderna från Hongkong. Men längre bak i leden står en äldre generation, varav fler är fackliga aktivister som demonstrerat för demokrati i årtionden. 

– Det har varit så mycket polisvåld. Många har blivit allvarligt skadade och över 1100 har gripits och åtalats, säger Elizabeth Tang.

Arbetet Global träffar henne i Stockholm där hon deltar i ett seminarium om Hongkong som arrangeras av Palmecentret.   

1990 var hon med och grundade den första fria fackföreningen HKCTU och i dag leder hon den fackliga hushållsarbetarfederationen för gästarbetare som arbetar som hembiträden (IDWF). 

Hon har många års erfarenheter av protester. 

Trots att Hongkongs ledare Carrie Lam dragit tillbaka förslaget om utlämning av misstänkta brottslingar till Fastlandskina tror hon att protesterna fortsätter. 

– Frustrationen är stor och vi kräver en oberoende utredning av polisens agerande, säger Elizabeth Tang. 

I utspel efter utspel har Carrie Lam sagt att hon vill ha en dialog med demonstranterna. Den inbjudan ger dock inte Elizabeth Tang mycket för. 

– De vill att vi ska hålla tyst. Gå dit och sitta på våra händer och bara lyssna. Det kommer inte att hända.

Anna Sundström, generalsekreterare på Palmecentret, intervjuar Elizabeth Tang under ett seminarium i Stockholm den 4 april.

Enligt facket så är polisens taktik att eskalera våldet, skrämma bort folk från gatan. 

Samtidigt säger Elizabeth Tang att vid sidan av detta så håller myndigheterna på att utveckla en ny, mjukare, taktik.

I sociala medier sprids nu berättelser om människor som drabbats av demonstrationerna på olika sätt. 

– De antyder att demonstranterna saknar vänner, är ensamma och protesterar för att få uppmärksamhet. I ett annat inlägg uppmanar en mamma de unga att tänka på sin framtid. 

Det oberoendefacket i Hongkong har fått stöd genom uttalanden från LO, TCO, Akademikerförbundet SSR och världsfacket ITUC hat gått ut och stött demokratiaktivisterna i staden.

Elizabeth Tang säger att det internationella stödet är viktigt för det oberoende facket.

– Men om stödet minskar ser Peking det som en signal, säger hon. 

Även om protesterna i Hongkong främst handlar om att bevara en demokratisk frihet och en kulturell särart så finns även jobben med i bakgrunden.

Hongkong har varit ett kapitalistiskt andningshål i ett kommunistiska Kina.

När britterna släppte sin koloni 1997 tilläts ett självstyre för att utländska investerare inte skulle försvinna. 

I dag har Kina förändrats. Kina är i dag ett stort exportland med stor industriell kapacitet och på produkterna står det oftare ”made in China” än ”made in Hongkong”. 

– De unga som protesterar är också oroliga för sina jobb och framtida ekonomi, säger forskaren Tim Rühlig på Utrikespolitiska institutet som är expert på kinesisk utrikespolitik. 

Städer som Shanghai konkurrerar med Hongkong. 

De unga som protesterar tror att om Kina förändrar spelreglerna och inskränker friheten så kan det leda till färre investeringar och jobb. 

Tim Rühlig säger att HKCTU är en i raden av flera organisationer som protesterar och att det finns två grupper av demonstranter. De unga, ofta studenter, som syns mest. Samt de äldre, dit han räknar facket HKCTU.

– Om man frågar några av dem så kommer det att säga att HKCTU inte är viktiga och de främst är äldre personer som är med där och att demonstrationerna utgår ifrån en gräsrotsrörelse som inte har någon ledare. 

Tim Rühlig säger att de då glömmer bort att deras protester är en förlängning av de demonstrationer som började redan under slutet av 1980-talet och början på 1990-talet.

– Efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 blev reaktionerna kraftiga och många i Hongkong insåg då hur viktigt det var att behålla sin frihet. Den nu äldre generationen organiserade sig då och skapade strukturer för protester. De utbildade människor och samlade in pengar.

Trots att det finns många filmklipp och bilder på sammandrabbningar mellan kravallpolis och demonstranter anser Tim Rühlig att de protester som förekommit ändå varit förhållandevis fredliga. 

– Det är svårt att hålla en folkmassa på mellan en och två miljoner människor helt fredliga. Men i det stora hela tycker jag att det har gått ganska bra. Det förekommer våld men är inte så våldsamt som det skulle kunna vara, säger han.

Den stora frågan är hur Kina ska hantera det missnöje som finns. 

Den 1 oktober är det 70 år sedan som Folkrepubliken Kina utropades.

Den nuvarande ledaren Xi Jinping har planerat för ett stort firande. Men det sker i en svår tid. Den kinesiska tillväxten minskar.

Landet befinner sig i ett handelskrig med USA. Befolkningen åldras. Att erbjuda en högre standard för befolkningen blir allt svårare.

Xi Jinping har allt mer spelat nationalistkortet för att hålla ihop landet. Ett bångstyrigt Hongkong passar illa i den nationalistiska bild som han jobbar hårt för att bygga upp. 

Detta sker samtidigt som flera demonstranter i Hongkong säger att tiden för frigörelse är nu eller aldrig.

Frustration är stor över att deras aktioner inte lett till ökad frihet. En av parollerna har varit ”Om vi brinner, brinner ni också” vilket är ett tydligt budskap om att de inte tänker ge upp. 

– Det är en mycket farlig situation, säger Tim Rühlig.

Hongkong

Hongkong är en särskild administrativ region (SAR) i Kina och har ett separat rättssystem.

Vid överlämnandet från Storbritannien till Kina 1997 slogs Hongkongs oberoende fast i principen ”ett land, två system”. Principen innebär att Hongkong — och även närliggande Macao, som tidigare var portugisiskt — är delvis självstyrande med bland annat större press- och yttrandefrihet.

Peking ansvarar för regionens försvars- och utrikespolitik och har vetorätt när det gäller förändringar i det politiska systemet.

Källa: TT