Hongkongfack planerar ytterligare en strejk
Hongkongs demonstranter må ha lyckats lugna ner det eskalerande våldet denna gång men protesterna fortsätter och den fristående fackföreningen planerar att gå ut i ännu en strejk.
Nu är det en fråga om vilken sida som kan hålla ut längst, enligt Lee Cheuk Yan, generalsekreterare för Hong Kong Confederation of Trade Unions (HKCTU) Hongkongs näst största sammanslutning av fackförbund
I augusti gick facket ut i en proteststrejk och planerar nu att genomföra en till.
Denna gång ska facket samordna sina protester med studenterna som startar sitt läsår i början av september.
Lee Cheuk Yan tror att det kan bli ännu fler deltagare än tidigare i och med att stunderna kan vara med.
När den gångna helgen – den första på länge utan tårgas – var till ända gick Hongkong in i sin tolfte vecka av regeringskritiska protester.
Söndagens massdemonstration drog enligt arrangörerna 1,7 miljoner människor och blev därmed den största sedan 1 juli i den självstyrande kinesiska regionen, vars proteströrelse många trott hade tappat fart.
– Att vi går här visar att vi Hongkongbor är envisa. Vi fortsätter att protestera, sa Daniel Li, en av deltagarna i söndagens marsch till Arbetet Global, när han kryssade mellan människorna i ösregnet utanför Victoriaparken.
Protesterna i Hongkong har pågått sedan början av sommaren.
Först handlade de om ett lagförslag om att misstänkta brottslingar ska kunna utlämnas till det kinesiska fastlandet. Men protesterna växte snart till att innefatta en lång rad krav på regeringen.
Demonstranterna uttryckte sin oro över att Hongkong som har friheter som saknas i Kina – till exempel ett fritt rättssystem, marknadsekonomi och fri press – knyts allt närmare Peking.
– Vi är frustrerade över att regeringen inte svarar oss, men vi tänker inte ge oss, sa demonstranten Eric, 21 år, som Arbetet träffade utanför tunnelbanestationen Admiralty på Hongkongön i samband med söndagens protest.
Där samlades många av de som tågat från Victoriaparken, trots att polisen nekat dem tillstånd. Vissa trädde på sig gasmasker och förberedde sig för poliskonfrontationer – som just denna kväll aldrig skedde.
– Den här proteströrelsen har fått alla motsägelser i förhållandet mellan Hongkong och Kina att explodera. Den visar på någonting mycket större än missnöjet med ett lagförslag: kollisionen mellan två olika värdegrunder, säger Lee Cheuk Yan, generalsekreterare för fackförbundet Hong Kong Confederation of Trade Unions (HKCTU) Hongkongs näst största sammanslutning av fackförbund, när Arbetet Global träffar honom på hans kontor i området Yau Ma Tei på andra sidan Victoria harbor.
– Skillnaden har alltid funnits där, men konflikten har aldrig blivit såhär tydlig tidigare, säger han.
Utanför HKCTU:s kontor har facket skapat en så kallad Lennonvägg, där medlemmar har klistrat upp budskap på färgglada lappar.
Lee Cheuk Yan pekar på några lappar som säger ”oschyssta poliser” och ”vi kommer att kämpa till slutet”. Organisationen är djupt involverad i de pågående protesterna, liksom de alltid varit i demokratirörelsen här.
Från deltagarantal på 30 000 per demonstration växte proteströrelsen till att samla två miljoner människor under en marsch i början av juli. Samtidigt trappades våldet mellan demonstranter och polis upp.
Polisen använde vid upprepade tillfällen tårgas, många demonstranter greps i sammandrabbningar och polisen anklagades för övervåld och för att skydda en regering som försökte ducka för ansvar.
Lagförslaget hade då lagts på is av Hongkongs högsta politiker, Carrie Lam, men demonstranterna krävde mer och Hongkong kastades in i sin värsta politiska kris sedan överlämnandet från Storbritannien.
Vid HKCTU:s strejk den 5 augusti deltog cirka 350 000 personer, bland annat tunnelbaneförare och lärare, som stannade hemma från sina jobb.
–Det här är enormt viktigt för oss. Om Hongkongs invånare inte får sina demokratiska rättigheter så har vi ingen chans att få igenom krav på bättre arbetslagstiftning heller, säger Lee Cheuk Yan.
Generalstrejken fick stor uppmärksamhet.
Samtidigt fortsatte våldet och kulminerade när en ockupation av flygplatsen avbröts i våldsamma duster mellan demonstranter och polis – en händelse som ledde till interna diskussioner bland demonstranterna kring hur man skulle se på våldsspiralen.
I efterdyningarna av strejken sades flera anställda på Hongkongs största flygbolag Cathay upp på grund av sitt deltagande – till högljudd internationell kritik.
De våldsamma sammandrabbningarna mellan polis och demonstranter har mattats av, men Hongkongborna är tydliga med att de inte tänker ge sig förrän deras krav är mötta.
De kräver bland annat att utlämningsförslaget helt dras tillbaka och att en oberoende utredning tillsätts för att granska polisens våld under protesterna. Men deras viktigast krav är att Hongkong får ett demokratiskt valsystem.
Hongkong har i dag system där bara delar av parlamentet, Legco, tillsätts genom direkta val. Resterande väljs på andra sätt, av till exempel näringslivet eller representanter för olika yrkesgrupper.
Hongkongborna föredrar prodemokratiska politiker när de får rösta, men eftersom systemet ser ut som det gör innebär det ändå att Pekingvänliga är i majoritet, förklarar Lee.
–Vi är redo att kämpa länge, för detta är en fajt som egentligen handlar om demokrati och Kinas roll i Hongkong. Och Kina vill inte låta Hongkong ha demokrati, säger Lee.
Protesterna i Hongkong
De pågående protesterna inleddes den 31 mars för att stoppa ett lagförslag som skulle tillåta utlämning av misstänkta brottslingar från Hongkong till det kinesiska fastlandet.
Demonstranterna lyckades få Hongkongs regering att lägga förslaget på hyllan. Parallellt med att demonstranternas krav på ökad demokrati har vuxit, har även våldet mellan demonstranter och polis tilltagit.
Senare har protesterna varit mer omfattande än tidigare.
Myndigheterna har svarat med tårgas, gummiklädda kulor och gripanden. Peking å sin sida har svarat genom skarpa varningar till demonstranterna samt de makter som anses driva på rörelsen.
Under senare år har protester brutit ut i Hongkong vid flera tillfällen. 2013 initierades den så kallade occupyrörelsen, som genom civil olydnad krävde ett mer demokratiskt valsystem.
Som en följd av den föddes paraplyrörelsen 2014, då hundratusentals människor demonstrerade för fria val och demokrati. Detta sedan den kinesiska regeringen beslutat att införa en särskild valberedning som fick rätt att avgöra vilka kandidater som får ställa upp i val.
Paraplyrörelsen övergick i våldsamma protester och flera av rörelsens ledare sattes senare i fängelse. Valberedningen infördes trots protesterna.
Källor: AFP, Utrikespolitiska institutet, m fl
Hongkong
Finansmetropolen Hongkong lämnades 1997 över från Storbritannien till Kina och blev en ”särskild administrativ region”.
Kina sköter Hongkongs utrikespolitik och försvar och har sista ordet i alla större frågor. Regeringschefen tillsätts på fem år av ledarna i Peking. Kandidater till posten nomineras av en särskild valkommitté. Parlamentet (LegCo) har 70 medlemmar, varav 35 tillsätts i direkta val. Övriga utses av olika samhällsgrupper och av näringslivet i så kallade funktionella valkretsar, med undantag av fem mandat där kandidaterna nomineras av de funktionella kretsarna men sedan väljs av Hongkongborna.
Peking har ställt sig kallsinnigt till kraven från Hongkongbor på att införa ett demokratiskt valsystem, och under 2010-talet har dess grepp om Hongkong hårdnat.
Källa: Ui/Landguiden