”Det kommer aldrig bli som förut igen”
Akut ekonomisk kris. Gator som fylls av tiggare. Oväntade ambulansflygningar. För Arbetet Global berättar fem personer från lika många länder om hur pandemin har påverkat dem.
2020 har varit coronavirusets år. Hela samhällen har stängt ned och tiotals miljoner arbetstillfällen har gått förlorade. Över 65 miljoner människor har smittats och fler än 1,5 miljoner har mist livet, enligt amerikanska Johns Hopkins-universitetets statistik.
Bakom siffrorna finns sig lika många levnadsöden som planeten har invånare. Vissa har drabbats hårt, andra har klarat sig undan det värsta. Men på ett eller annat sätt har covid-19 förändrat vardagen.
Arbetet Global har bett fem personer från fem olika länder berätta hur just deras liv har påverkats av pandemin.
THAILAND: Siriporn Bangngoen
Yrke: Personlig assistent.
Bor: Chiang Mai.
Läget i landet: 4 053 smittade, 60 döda.
– Jag har inte drabbats ekonomiskt och mitt jobb är inte i fara. Men covid har ändå påverkat mig mycket och på ett oväntat sätt.
– För tillfället är jag personlig assistent åt en 83-årig kvinna som har framskriden Alzheimers och som bor med sin engelske make. Maken hade bestämt sig för att hälsa på sin dotter i Storbritannien innan covid fick ordentlig spridning. Sedan infördes reseförbudet till Thailand och han fastnade i Storbritannien i åtta långa månader.
– Samtidigt drabbades en brittisk man som var på semester i Chiang Mai av stroke, följt av koma. Han var i behov av omedelbar hemtransport men det behövdes en sjuksköterska som kunde följa med. Jag anmälde mig som frivillig på villkor att jag fick ta med mig min patients make, som fortfarande nekades inresa till Thailand, på vägen tillbaka. Med hjälp av den brittiske konsuln i Chiang Mai uppnåddes det omöjliga. Min patient och maken kunde återförenas, lagom till sin 61:a bröllopsdag!
PERU: Huber Huillca Diaz
Yrke: Turistguide.
Bor: Cusco.
Läget i landet: 976 075 smittade, 36 076 döda.
– Pandemin har påverkat min försörjning mycket. Hela Cusco är beroende av turismen. Nu finns det inga jobb, och de flesta av oss är frilansare så vi har inte tillgång till några trygghetssystem. Vi använder det vi lyckats spara ihop innan för att överleva, men många har inga reserver kvar längre. Inga pengar, inga jobb. Livet är verkligen hårt nu. Jag tjänar bara så att det räcker till mat, räkningarna får jag betala med mina besparingar.
– Just nu tar jag allt jag kan hitta. Men jag har inte jobb hela tiden, bara ibland. Jag har redan hunnit arbeta som gatuförsäljare, jag sålde saker på marknaden, och på ett litet jordbruk.
– Jag vet inte vad jag ska göra när covid-19 är över. Jag hoppas att turismen kommer igång igen för jag älskade att jobba som guide. Men om det inte blir så måste jag leta efter något nytt. Vad det skulle vara vet jag inte än.
SYDAFRIKA: Anela Jahmena
Yrke: Konstnär och aktivist.
Bor: Kapstaden.
Läget i landet: 800 872 smittade, 21 803 döda.
– Jag arbetar med konst för att utbilda, påverka och förändra. Jag tillhör en organisation som heter Soundz of the South och utvecklar innehåll för en plattform för kvinnlig frigörelse som kallas Rebel Sistah Cypher. Covid-19 har varit en stor utmaning eftersom vi saknat resurserna för att anpassa oss till det nya normala, så vi fick göra väldigt mycket digitalt.
– Många från arbetarklassamhällen har drabbats väldigt hårt av pandemin och av nedstängningarna. Många förlorade jobbet. Många har tvingats gå i karantän i små och trånga bostäder. Regeringen hade inte tid att tänka på de fattiga när den satte in sina åtgärder för att dämpa smittspridningen.
– Jag tror faktiskt att covid-19 är här för att stanna. Och även om det försvinner så kommer storföretagen och den ekonomiska eliten att utnyttja rädslan för viruset till att utöka sin makt ytterligare, vi har redan sett det under nedstängningarna.
– Det kommer aldrig bli som förut för arbetarklassen igen. Vi kommer att ha ännu sämre förutsättningar än vi redan hade.
AFGHANISTAN: Hamdullah Hamdard
Yrke: Biståndsarbetare.
Bor: Kabul.
Läget i landet: 46 837 smittade, 1 846 döda.
– Jag arbetar för en internationell biståndsorganisation. Sedan covid-19 kom jobbar vi med att tillhandahålla hygienutrustning och masker.
– Afghanistan hanterar inte pandemin som andra länder gör. Under den första nedstängningen slog alla marknader igen. Människor hade inget att äta och många tiggde på gatorna för att överleva dagen. Det fanns bara tre sjukhus i huvudstaden som behandlade smittade men de flesta vågade ändå inte gå dit, de var rädda att få viruset där.
– All utbildning stängde. Efter några månader började ett par universitet med onlinestudier men många fattiga hade inte råd med internetkostnaden och fick hoppa av.
– Människor ser viruset som ett tredje världskrig men säger att den här gången kommer ”striden att stå om maten”. Det har varit en fruktansvärd upplevelse för de flesta och jag tackar den allsmäktige för att han har räddat mig och min familj från viruset.
NEPAL: Barsha Lama
Yrke: Administratör.
Bor: Dubai.
Läget i landet: 237 589 smittade, 1 551 döda i Nepal. 172 751 smittade, 585 döda i Förenade arabemiraten.
– Jag har jobbat i Dubai i fem år, som administratör, men just nu är jag i Nepal på min årliga semester. Om två veckor ska jag tillbaka till Dubai igen.
– De flesta affärerna här i Nepal har stängt på grund av viruset, och de få som håller öppet tjänar inga pengar. Covid-19 har inte bara påverkat vardagen, det har påverkat hela vårt land. Så många människor har blivit arbetslösa, det är väldigt svårt att hitta ett jobb i det här läget. Jag hoppas verkligen att den här pandemin ska ta slut snart.
– Pandemin stängde ner ekonomin i Dubai också men nu har de flesta företag börjat öppna igen, långsamt, långsamt. Företaget där jag jobbar har klarat sig okej, men vi har en del nya regler på grund av viruset. Vi måste ha plasthandskar på oss och hålla två meters avstånd till varandra.