Vi som skriver denna artikel är vårdarbetare och engagerade i kampanjen “Vi anger inte”.

Det är en gräsrotskampanj skapad med anledning av ett förslag i Tidöavtalet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna.

Där föreslås att personal som arbetar i myndigheter, till exempel hälso- och sjukvården, skall göras skyldiga att ange patienter som saknar uppehållstillstånd till polisen. 

Vi menar att detta är oacceptabelt. Över 1 600 anställda i vården har också hittills (2023-03-15) via kampanjens hemsida avlagt ett anonymt löfte om att aldrig ange papperslösa.

Beredda att bryta mot lagen

Om lagen ändras så vi blir skyldiga att göra det, då är vi beredda att bryta mot den. Detta av flera anledningar:

För det första är patientens juridiska status en migrationspolitisk fråga, inte en medicinsk. Att ange människor som därmed riskerar att frihetsberövas och deporteras går emot etablerad vårdetik.

Vi är utbildade i att lindra och bota, och i att respektera patienters integritet. Lagförslaget går stick i stäv med vad vi utbildats i.

Skada förtroende för vården

För det andra skulle angiveri av papperslösa skada förtroendet för vården. Om människor blir rädda och låter bli att söka vård när de behöver det, kommer det i praktiken innebära att både vuxna och barn blir utan vård som kan vara livsnödvändig.

Vi förväntar oss att vårdpersonal håller sin tystnadsplikt och inte för vidare uppgifter om oss till myndigheter utan vårt medgivande.

Det finns undantag då vi som vårdpersonal behöver bryta mot tystnadsplikten, till exempel vid fara för liv och hälsa eller vid orosanmälningar gällande barn som far illa. Det är något helt annat än angiveri av politiska skäl. 

Vi har redan fullt upp

För det tredje har vi vårdpersonal redan fullt upp på våra jobb.

Vi har har nog med att vårda, lindra och bota, hantera etisk stress över att inte räcka till, och få vården att fungera som den ska för människor när de behöver den. Angiveri har vi varken tid, ork eller vilja till. 

Vi är glada att det höjs allt fler röster mot förslaget om angiverilagar, som i en debattartikel från SACO-förbunden häromdagen.

Men vi vill gå längre än så. Vi vill att vi tillsammans, alla vi i vården, lovar varandra att vi aldrig kommer bli angivare.

Vi kommer inte följa en sådan lag, vi kommer följa vår yrkesetik. Vi kommer inte bli utförare av den för stunden rådande migrationspolitiska uppfattningen, vi kommer vårda våra patienter. 

Vi uppmanar till civil olydnad

Därför uppmanar vi till landsomfattande civil olydnad om förslaget blir verklighet. Lagarna finns ännu inte på plats, så vi har tid att agera preventivt.

Det är nu vi behöver visa att vi kan lita på varandra, och visa våra patienter att de kan lita på oss, om lagarna blir verklighet.

Det är nu och inte sen vi ska visa att Sveriges vårdpersonal aldrig kommer agera angivare!

Läs Arbetets artikelserie Uppdrag: Angivare här: