Sverigedemokraterna är valets stora vinnare. De går framåt i nästan varenda kommun och får som andra största parti köra ut Moderaterna från sina kontor vid Mynttorget i Stockholm.

Firandet har varit stort och blött och när det mesta pekar på ett maktskifte drar förhandlingarna i gång.

En lunch mellan moderater och Sverigedemokrater är bekräftad. Kanske åt de isterband, kanske inte. Jimmie Åkessons enda kommentar hittills är att han är “mätt och belåten”. 

SD gör inte anspråk på statsministerposten men det råder inga tvivel om att de förändrade styrkeförhållandena till höger kommer påverka förhandlingarna inför kommande regeringsbildning. 

SD ska budgetförhandla

Nu ska Sverigedemokraterna budgetförhandla med tre borgerliga partier. Inget av dessa är intresserade av att varken öka tryggheten för arbetare eller utöka välfärden. Detta vet Jimmie Åkesson.

Ändå är valet av sida busenkelt för SD. Är det enbart samsyn kring visitationszoner eller det ännu grumligare begreppet svenskhet som spelar roll? 

När det kommer till den ekonomiska politiken Sverigedemokraterna drivit har varit minst sagt ombytlig. Från att ha haft en socialkonservativ agenda med en påstådd intention att upprätthålla svensk välfärd är Jimmie Åkessons parti nu en självklar del av ett nytt borgerligt block. Men är de höger eller vänster? 

När valforskarna i Göteborg frågar SD-väljare var de befinner sig på den politiska kartan så placerar de sig till höger. På platser där SD redan tagit makten – i kommuner där verkliga beslut kring skola, vård och omsorg tas – styr partiet uteslutande med högern. Och man har genomfört högerpolitik. 
 
Men partiets ledning vill gärna framställa sig som ett mittenparti eller åtminstone som ett mittenhögerparti som är intresserade av sociala frågor. 

SD har haft två frågor

Den gångna valrörelsen har SD haft två frågor som ska bevisa det: man har ställt sig bakom permanentning av a-kassans så kallade pandemihöjning och en ny tandvårdsreform: två frågor som engagerar många LO-medlemmar. Detta ska finansieras genom att bland annat kraftigt dra ner på biståndet. 

Allting pekar nu på att SD kommer kräva ministerposter eller väsentlig makt över nästa regerings politik. På ett eller annat sätt kommer de att vara delaktiga i de allra flesta, om inte alla, beslut som fattas. Så hur blir det med a-kassan och tandvården? 

Trots försök att övertyga allmänheten om de fyra högerpartiernas enighet råder det inga tvivel om att det finns stora slitningar inom detta regeringsunderlag. Moderaterna har lovat att inte höja en endaste skatt. Liberalerna säger sig vilja försvara biståndet. Kristdemokraterna ska förstatliga vården. Inga billiga löften. 

Inte ens energibusskampanjen (eller var det ens en kampanj?) gick att enas kring. Och därtill har blockets största parti, Sverigedemokraterna, ännu inte sagt sitt. 

Svensk arbetarklass kanske inte bör hoppas allt för mycket på SD. 

Emot regionala skyddsombud

Tidigare har partiet varit emot förslaget om att ge regionala skyddsombud utökade befogenheter. Dessutom har aktiva Sverigedemokrater stött på patrull när de försökt bli aktiva i LO-förbund då fackförbundens värdegrund inte är förenlig med ett engagemang i partiet. 
 
Än så länge syns det inte i ledning och styrelser men en stor andel av LO-medlemmarna är antingen invandrade eller barn till invandrare.

Den enda gången denna grupp omnämnts är när det talas om misslyckad integration eller kriminalitet. I den svenskhet Ulf, Ebba och Jimmie hyllar och eftersträvar ryms varken LO-medlemmarnas bostadsområden eller den helt avgörande roll de spelar för svensk kompetensförsörjningen. 

Kanske förklarar det de fackfientliga förslag de ställt sig bakom. Kanske är de bara höger. 

S och V bör pröva SD

Men så fort riksdagen öppnat bör S och V se vad SD går för och pröva majoritetsförhållandena i frågor som höjd a-kassa och låta tandvården ingå i sjukvårdens högkostnadsskydd. Kanske kan även delar av sjukförsäkringssystemet räddas från en borgerlig slakt. 
 
Det är naturligtvis helt omöjligt att söka samarbeta med ett högerextremt parti och man kan och bör aldrig anpassa sin politik efter Sverigedemokrater. Det här är ett parti där man bara dygn innan valdagen rensade ut nazister från sina listor.

Givetvis går de inte att lita på. Men om SD ägnar en hel valrörelse åt att säga att de står upp för a-kassan och för arbetare så bör de snabbt få stå till svars för det.