Annie Lööf kliver upp på podiet. Det är strax före midnatt och Centerpartiets nedgående trend under valsammanräkningen visar på en tydlig tillbakagång för partiet.

Och Annie Lööf tar fasta på de siffror som tickar fram på storbildsskärmen bakom henne.

”Jag tycker det är oroväckande att ett främlingsfientligt parti har vunnit så mycket mark”, säger hon och fortsätter:

”Men vi kan också se att det finns en tydlig övervikt för alla de partier som befinner sig i den anständiga mitten av svensk politik. Det finns inget stort folkligt stöd för vare sig aggressiv nationalism eller socialistisk vänsterpolitik.”

Man häpnar.

Var finns anständigheten?

Visst, det främlingsfientliga – eller i klartext rasistiska – partiet Sverigedemokraterna har gått kraftigt framåt och lyft det konservativa blocket. Det stämmer.

Och Socialdemokraterna och andra partier som i stället värnar en generell välfärd är nästan lika stora.

Men var finns ”den anständiga mitten”? Den som har ”en tydlig övervikt” bland väljarna?

Och vad består den av?

Det kan inte ha undgått Centerpartiet att valrörelsen 2022 blivit kraftigt polariserad. Vi har fått ett växande nationalradikalt block där konservativa partier vill återinföra privilegiesamhället genom att ställa grupp mot grupp. Främst invandrare används i detta syfte.

Och på den andra sidan har vi partier vars gemensamma grund är att de försvarar en generell välfärd och hög sysselsättning.

Men, som sagt, var finns ”den anständiga mitten”?

Och går det över huvud taget att hitta en ”anständig” mitt i valet mellan att stå för rösträtt, yttrandefrihet, arbete, utbildning, familj och en lön att leva på – och att inte göra det.

I den svårfångade ”breda mittens” sargade nät har Centerpartiet redan förlorat landets arbetarväljare.

Liberalerna kom aldrig

För att stödja en S-regering efter valet 2018 ställde Centern som oavvisligt krav att arbetares rättigheter skulle inskränkas. Det var det absoluta kravet i Centerns punkter i Januariavtalet, en inställning som på sin höjd fick en och annan arbetare att rösta på Sverigedemokraterna. Men knappast att gå till Centerpartiet.

Arbetarväljare är alltså redan utsparkade ur den Centerpartistiska väljarskaran.

I takt med att Centern under Maud Olofssons tid som partiledare steg för steg dessutom övergav landsbygden har Centern numera i stället profilerat sig som bärare av den liberala idétraditionen.

Denna liberala idétradition bygger på en tankens frihet, yttrandefrihet, alla människors lika värde, individens rätt mot staten, näringsfrihet, kvinnors jämställdhet och framför allt: kampen mot privilegiesamhället där vissa grupper gynnas framför andra.

När nu Liberalerna, alltså partiet Liberalerna som anser sig bära samma idétradition, flagrant och medvetet ändrat riktning och anslutit sig till det konservativa blocket skulle man tro att besvikna liberaler i horder skulle vandra från Liberalerna till Centern.

Men inte heller här har Centerpartiet fått något tillskott.

Centern har övergivit alla

Med tanke på Liberalernas kräftgång är det mer troligt att de väljare som fanns kvar med en gnutta patos från den liberala idétraditionen har gått till Socialdemokraterna.

Frågan är alltså om ”den anständiga mitten” som Annie Lööf pratar om över huvud taget existerar.

Centern har övergivit arbetarna, Centern har övergivit landsbygden och Centern har nu också misslyckats med att vinna över vilsna liberaler.

Kanske finns det helt enkelt inte så mycket plats kvar för en alternativ mittenlinje i kampen mellan ett privilegiesamhälle som ställer grupp mot grupp och ett samhälle som värnar generell välfärd för alla.