Annie Lööf är ett barn av sin tid, en perfekt produkt av sin välpolerade Timbro-generation. Med ett välvårdat yttre, ständiga leende och folkliga småländska har hon i ett drygt decennium fått agera ansiktet utåt för ett Centerparti i identitetskris.

Bönder och välmående landsbygd har under dessa år behövt lära sig samsas med både Stureplan och, på senare dagar, en både hyllad och hatad explicit humanistisk linje. Tolerans, medmänsklighet, acceptans och anständighet har nämnts betydligt mycket mer än strandskydd, mjölkpriser, skogsnäring eller infrastruktur.

Backar i 20 av 21 regioner

Hela landet skulle växa med Annie Lööfs politik men responsen blev sval. Centerpartiet backade i många av sina starkaste fästen och i 20 av Sveriges 21 regioner. Därtill lyckade de varken växa eller bli del av ett nytt regeringsunderlag. Annie Lööf är inte nöjd, så klart men inte heller Centerpartiet kan då vara nöjda med Annie Lööf.

Men respekt känner många. Dels för hennes outtröttliga fightande med Jimmie Åkesson med näven i bordet och milda men ack så väl avvägda svordomar. För hennes saklighet, hennes ovilja att korsa den röda linjen mot SD och hennes ständiga påminnelse om det att det går att diskutera jämställdhet. Men det räcker inte när man gör anspråk på att vara ett parti för hela landet.

Fina värderingar rår inte på el- och bensinpriser, svält välfärd och bristande samhällsservice.

Behöver försvara hotad välfärd

Och det har varit kul att vara högerspöket i en rödgrön konstellation. Den dragkampen har haft och krävt sitt röda motstånd både från fack och politik. Frågan är om den högerlinjen blir lika rolig att driva nu när den svenska välfärden, med anledning av regeringsskiftet, är hotad på riktigt. 

Annie Lööfs marknadsliberala arv överskuggas dock av den benhårda linje hon dragit mot Jimmie Åkessons Sverigedemokrater. Förhoppningsvis kommer detta inspirera en ny generation centerpartister att göra det samma och inte lockas över med löften om sänkta ingångslöner för unga eller sänkta skatter på ISK-konton.

Får man drömma helt fritt så är förhoppningen en kommande ledare som samlar upp den vilsna mitten på riktigt. Som står upp för en robust svensk välfärd med fokus på ett värdigt liv på gles- och landsbygd och som inte har en fullt lika obstinat syn på fackföreningar och sociala avgifter.

Viktig blåslampa på S

Valresultatet, där S går fram och M och L tappar på platser där välutbildade och välbeställda bor, visar att det bor många socialliberaler i Sverige i dag. Många är välutbildade, aktiva i civilsamhället, tjänar helt ok och tycker om Sverige som “lilla landet lagom”. De är inte nödvändigtvis piggast på att höja en skatt och kan således fungera som en viktig blåslampa när Socialdemokraterna tappar fart.

Nu väntar ett viktigt vägval. Kommande centerledare kan slå sista spiken i kistan på svensk mittenpolitik som vi känner den; fattig på politik och marknadsvurmande och kanske, kanske bana väg för något annat. Väljer de andra laget kan vi utropa svensk liberalismens död.