ANALYS. ”Sverige får ett av världens bästa omställningssystem”, sa arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) när hon i början av veckan presenterade det nya studiestöd för vuxna som följer med las-uppgörelsen.

De andra politikerna på scenen stämde in. Liksom de fack som står bakom uppgörelsen.

Särskilt tjänstemannafacken, med Unionen i spetsen, har kämpat i årtionden för att medlemmarna ska få bättre möjligheter att fylla på med kunskaper mitt i arbetslivet. Nu har de känslan av att ha gått i mål.

Och visst är det så kallade omställningsstudiestödet frikostigt. En arbetare med 25 000 kronor i månadslön kan plötsligt få 20 000 kronor i månaden före skatt för att plugga.

Det är långt mer än ”vanliga” studiemedel. På så sätt ska även den som har hunnit bilda familj och skaffa bostad få råd att plugga.

Men generositeten har gränser.

När fack och arbetsgivare diskuterade det nya studiestödet 2020 var tanken att det skulle bli en individuell rättighet. Alla som uppfyllde villkoren skulle få chansen.

När regeringen nu ska förverkliga reformen blir det inte så. Vad stödet får kosta bestäms på förhand: 7,5 miljarder per år när systemet är fullt utbyggt 2026. Sedan delas stöd ut till så många personer som den summan räcker till.

Och vilka blir det?

Det kan vi förstås inte veta i förväg. Men i Finland, där förebilden för reformen finns, är offentlig sektor överrepresenterad bland dem som tar chansen att studera.

75 procent av dem som använder stödet är kvinnor, 25 procent är män. Drygt hälften är i åldrarna 30 – 39 år.

Mönstren blir troligen liknande i Sverige.

Ser man till hela målgruppen för det nya studiestödet, det vill säga personer i åldrarna 26 – 60 år, så ägnade sig 5 procent av kvinnorna och 1,8 procent av männen åt studier höstterminen 2017.

Varför kvinnor utbildar sig mer än män är omdiskuterat.

En rad förklaringar har lagts fram, från skilda förväntningar på pojkar och flickor i grundskolan till att offentlig sektor, där kvinnor ofta jobbar, är mer positiv till att anställda studerar vidare.

Men för både kvinnor och män var benägenheten att studera flera gånger högre bland dem som redan hade eftergymnasial utbildning än bland dem som hade gymnasieutbildning, eller mindre än så.

Här finns ett tydligt klassmönster.

Att informera om hur förmånligt det nya stödet är, och uppmuntra arbetare – både män och kvinnor – att använda det blir därför en viktig uppgift för både fack och arbetsgivare

Mårten Nilsson

Först till kvarn kommer att gälla när CSN ska dela ut omställningsstudiestödet.

Erfarenheten talar för att personer i tjänstemannayrken, särskilt de med lång utbildning, då kommer att stå i första ledet.

De är vana att ta paus från jobbet för att studera. När de dessutom får generöst betalt lär de inte missa chansen.

Regeringen ser rentav en risk för ”dödviktskostnader”. Med det menas att det nya stödet kommer att gå till studiemotiverade personer som ändå skulle ha pluggat, fast med vanliga studiemedel.

Även arbetare vill förstås utvecklas i sina yrken. Men här är traditionen en annan.

Arbetare lär sig oftare i jobbet. I en del branscher sker det systematiskt, genom lärlingssystem där den som är ny går bredvid den som är erfaren. I andra är lärandet helt informellt.

Det nya studiestödet går bara till dem som sätter sig på skolbänken. Därmed är risken uppenbar att arbetare (särskilt män) inte får del av det.

Att informera om hur förmånligt det nya stödet är, och uppmuntra arbetare – både män och kvinnor – att använda det blir därför en viktig uppgift för både fack och arbetsgivare.

Och för TSL, en organisation som ska hjälpa arbetare att ställa om när arbetslivet förändras.

Annars finns risken att arbetare får göra de uppoffringar som följer med las-uppgörelsen – men missar godbitarna.