Kenya har stängt ned för att minska spridningen av coronaviruset. På sjukhusen är det få patienter. Folk vågar inte komma hit eftersom de är rädda att bli smittade berättar Nelson Njenga.

Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

– Många vågar inte ta sig hit eftersom de är rädda att smittas, säger Nelson Njenga. 

Han är 39 år och motsvarande undersköterska – clinical officer – på Mercy Light Hospital i staden Kiambu, strax norr om Kenyas huvudstad Nairobi.

Men vi träffar honom inte på sjukhuset utan på en närliggande klinik där han hoppat in som volontär.

– Jag går hit när jag inte får något jobb på sjukhuset, säger han.

Men även här är det lugnt. Det är tomt i väntrummet. På gatan utanför har några kvinnor i hemgjorda ansiktsmasker lagt ut grönsaker till försäljning.

Än så länge är antalet coronafall i Kenya ganska få men myndigheterna har ändå agerat kraftfullt.

Sedan den 27 mars råder utegångsförbud nattetid. Den 6 april infördes ett förbud mot att lämna huvudstaden och Mombasas hamn, något som påverkar minst sex miljoner kenyaner.

Åtgärderna är enligt regeringen nödvändiga för att begränsa smittspridningen i landet där sjukvårdssystemet är eftersatt.

Det nattliga utegångsförbudet innebär att folk inte åker till sjukhuset på nätterna om de inte svävar i omedelbar livsfara. 

– De som jobbar natt har därför väldigt få patienter och behovet av oss som inte är fast anställda har därför minskat, säger Nelson Njenga som är timanställd. 

Han sitter på balkongen och blickar i flera timmar ut över de stora vägarna som löper in mot Nairobi. Då och då blir han avbruten korta stunder för att svara på patienters frågor.

Sen sätter han sig på balkongen igen.

När antalet patienter minskar så drar det privata sjukhuset där han jobbar ned på personalen.

Om pandemin tilltar i Kenya räknar Nelson Njenga med att han och andra vårdarbetare blir eftertraktade. Men hittills har åtgärderna som staten vidtagit snarare inneburit mindre jobb. 

Undersköterskan Nelson Njenga är tillfälligt anställd och hoppar in när den ordinarie personalen är sjuk.

Han säger också att anställda på sjukhuset har tvingats förhandla om avdrag på lönen till följd av färre timmar.

De flesta anställda vid privata kliniker är till skillnad från anställda vid statliga sjukhus inte medlemmar i vårdfacket KMPDU. När pandemin nådde Kenya kritiserade facket regeringen för att anställningarna av vårdpersonal går för långsamt.

Coronautbrottet har inneburit att arbetstiden har reducerats kraftigt för de flesta i Kenya. Regeringen har uppmanat till arbete hemifrån.

Cheferna måste se till att deras anställda slutar så tidigt att de kan ta sig hem till klockan sju då utegångsförbudet träder i kraft.

Fritidsaktiviteter, sportevenemang och marknader har stängts och kollektivtrafiken har beordrats att minska trängseln. Restauranger får bara servera hämtmat. 

I huvudstaden är gatorna nästan tomma. De få som är ute bär mask och många har lytt myndigheternas uppmaning att hålla sig inomhus.

Åtgärderna påverkar alla yrkesgrupper.

Uberchauffören Paul Gathongo.

Uberchauffören Paul Gathongo säger att han tappat en tredjedel av sina inkomster sedan coronakrisen började. 

Förr tjänade han pengar på att köra folk till jobbet och flygplatsen eller på natten då många ville ut och festa. 

– Men nu är alla nattklubbar och barer stängda. Ingen rör sig ute, säger han. Om det fortsätter så här i en månad till vet jag inte vad jag ska göra. Jag har lån och en rad andra utgifter.

Andra afrikanska länder är, liksom Kenya, pressade av coronautbrottet.

Regeringar tvingas till tuffa val mellan att skydda liv och hantera ödesdigra ekonomiska följder. 

FN:s arbetsmarknadsorgan ILO uppger att det är problematiskt att så många på kontinenten saknar fasta jobb och många arbetar inom den informella ekonomin.

Åtta av tio anställda i Afrika söder om Sahara har osäkra anställningar och i många länder finns också stora brister i det sociala skyddsnätet.

Sydafrika och Rwanda har introducerat hårda begränsningar för rörelsefriheten. Uganda och Egypten har liksom Kenya infört utegångsförbud nattetid.

Det har rivet upp livet för miljontals arbetare i dessa länder. 

Afrikanska unionen noterar i en rapport om hur coronaviruset påverkar den afrikanska ekonomin att 20 miljoner jobb – både i den formella och informella sektorn – kommer att gå förlorade även om nedstängingen bara varar under en kortare period.

Men allt är inte dystert. 

15 mil öster om Nairobi har en ny fabrik just slagit upp dörrarna. De ska producera masker och skyddskläder för vårdanställda. Kapaciteten är 30 000 masker per dag.

Att möta efterfrågan på det här sättet är viktigt i ett land som annars i hög grad litar till import från Kina.

Översättning: Karin Elfving

Coronautbrottet i Afrika

• Den 15 april hade 16 000 coronafall registrerats i 52 av 54 afrikanska länder. 875 personer hade dött. De fem mest drabbade länderna är Sydafrika, Algeriet, Egypten, Marocko och Kamerun. 216 coronafall har rapporterats i Kenya, varav 9 dödsfall, uppger Afrikanska unionen.

•  I Kenya finns det 0,2 läkare per 1 000 invånare, enligt Världsbanken. Motsvarande siffra för Sverige är 5,4.

• Afrikanska unionen har inrättat en stödfond för länder som drabbas av sjukdomen. De ger också stöd till Africa Center for Disease Control. Världsbanken räknar med att kostnaderna för smittoutbrottet i Afrika kommer att landa mellan 37 och 79 miljarder amerikanska dollar detta år.

• Genomsnittslönen för en nyutexaminerad ”clinical officer” i Kenya är motsvarande 1 860 kronor, 2 200 kronor för sjuksköterskor och 3 700 kronor för läkare.