Här kan du välja exakt vilka kakor du vill tillåta. Läs mer i vår personuppgiftspolicy.
Vi använder cookies på vår sajt för att kunna analysera statistik från er läsare. På så sätt kan vi också förbättra vårt innehåll. Läs vår personuppgiftspolicy.
Förbandslådorna tar plats i hemmen och på landets arbetsplatser. Hetaste trenden just nu är att de innehåller produkter mot brännskador.
Vid stickor, sår eller skräp i ögat kommer förbandslådorna väl till pass. Men behoven skiljer sig åt mellan användarna.
– En stor arbetsplats med hög risk och många anställda, till exempel en byggarbetsplats, behöver en större mängd utrustning och något som är mer synligt på avstånd än en privatperson som kanske behöver en låda i verkstaden eller en kudde i bilen, säger Marie-Louise Stenhammar, produktansvarig på Cederroth som säljer förbandslådor och förbandsskåp.
Valet av utrustning bör ta hänsyn till arbetsplatsens behov: bransch, yrkesgrupp, arbetsmiljö, antal anställda, risknivå och avstånd till sjukhus. För arbetstagare som rör sig mycket på fältet rekommenderar Marie-Louise Stenhammar en bärbar väska som kan användas på olika ställen där arbete ska utföras.
Cederroth säljer inte direkt till företag, utan via återförsäljare. Men produkterna hittas även på apotek där privatpersoner kan handla.
– Arbetsmiljöfrågor har fått större fokus på arbetsplatser och bland privatpersoner är min känsla att försäljningen förändras efter aktivitet. Till exempel är cykling populärt, och då är det bra att ha med sig ett litet kit med första-hjälpen-produkter. Det är också vanligare med brännskadeprodukter, berättar Marie-Louise Stenhammar.
På GPBM Nordic, som säljer förbandsväskor av märket Housegard, känns trenden igen.
– Vi har en salva mot brännsår i våra väskor, som är ett viktigt komplement till de brandsäkerhetsprodukter vi säljer. Och vi ser att försäljningen ökar hela tiden, säger produktchefen Sofia Erlandsson.
Housegards förbandsväskor finns i tre storlekar och säljs bland annat i dagligvaruhandeln och på byggvaruhus.
– Vi når mest vanliga konsumenter som behöver en första-hjälpen-väska i bilen, båten eller hemmet. Det är en liten del av vår verksamhet och ett komplement till vårt övriga sortiment, förklarar Sofia Erlandsson.
”Kommit med grova anklagelser” – Erik Helgeson polisanmäler arbetsgivaren för förtal
Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson polisanmäler sin arbetsgivare Gothenburg Roro Terminals för förtal och falsk beskyllning. – De har försökt skapa en känsla hos allmänheten av ”ingen rök utan eld”, säger han.
Erik Helgeson. Bild: Privat/BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT
Erik Helgeson polisanmälde under måndagen sin arbetsgivare, Gothenburg Roro Terminals, för förtal och falsk beskyllning. Anledningen är att han menar att arbetsgivaren pekat ut honom som ett hot mot rikets säkerhet, genom uttalanden i olika sammanhang, bland annat i media.
– De har kommit med otroligt grova anklagelser som får stora konsekvenser för mig och framför allt min omgivning, min familj. För mig och fackföreningen verkar det som att de skapar en bild för att kunna göra sig av med mig. Att skapa en känsla hos allmänheten att ”ingen rök utan eld”, säger han.
Han beskriver den senaste veckan som chockartad. Det började med att han kallades in till ett möte med arbetsgivaren förra måndagen. Där varslades han om uppsägning på grund av brott mot säkerhetsskyddslagen och illojalitet kopplad till samma lag. Lagen gäller för verksamheter som är av betydelse för Sveriges säkerhet, som en hamn.
– För mig som amatör var det en enorm upptrappning, jag blev otroligt chockad, säger han.
Detta har hänt:
Erik Helgeson är vice ordförande i Hamnarbetarförbundet men också anställd i Göteborgs hamn. Han har tagit flera fackliga strider genom åren och blev en frontfigur i strejken i Göteborgs hamn 2017.
Den 14 januari i år varslade fackförbundet om en blockad av allt militärt handelsutbyte med Israel, med anledning av kriget i Gaza.
Men arbetsgivarorganisationen protesterade och frågan gick vidare till Arbetsdomstolen, AD, som till slut gav Hamnarbetarförbundet rätt.
Samma dag som AD-beskedet, den 3/2, varslades Erik Helgeson om uppsägning, på grund av brott mot säkerhetsskyddslagen och illojalitet kopplad till samma lag. Han får även veta att arbetsgivaren polisanmält honom redan den 28/1.
Men både Justitiekanslern och polisen lägger ner den polisanmälan som gjorts mot honom och som gäller tystnadsplikt, eftersom inget brott bedöms ha skett. Men varslet om uppsägning kvarstår.
Hela tiden nekat
Han fick även veta att arbetsgivaren hade polisanmält honom. Tidigare rapporterade Sveriges Radio att det gällde brott mot rikets säkerhet. Men anmälan gällde brott mot tystnadsplikten, i samband med ett uttalande han gjort i Göteborgs-Posten om Hamnarbetarförbundets planerade Israelblockad.
Tystnadsplikt nämns i säkerhetsskyddslagen, alltså den lag som arbetsgivaren hänvisat till när de varslat honom om uppsägning.
Men om det är den lagen polisanmälan avser framgår inte av anmälan. Och varken Justitiekanslern eller polisen har valt att gå vidare med den. De bedömer inte att det skett något brott. Erik Helgeson har hela tiden nekat till alla anklagelser.
Polisanmälan, som Arbetet läst, är gjord av en anställd på säkerhetsföretaget Avarn Security. Anmälaren menar att Erik Helgeson i en artikel i Göteborgs-Posten ska ha uppmanat anställda i hamnen att kartlägga känsliga uppgifter om krigsmateriel som kommer in. Det i samband med Hamnarbetarförbundets Israelblockad.
Ser allvarligt på behandlingen
I artikeln nämner inte Erik Helgeson Göteborgs hamn utan pratar om tidigare erfarenheter av blockader. Vilket enligt polisen och Justitiekanslern alltså inte innebär brott mot tystnadsplikten.
Till Göteborgs-Posten sade Erik Helgesons advokat Tomas Fridh under måndagen att han ser allvarligt på hur hans klient har behandlats.
– Att gå ut i ett pressmeddelande och anklaga honom för att vara ett hot mot rikets säkerhet och ha så tunt på fötterna är oförståeligt för mig. Det försätter ju en anställd i ett extremt utsatt läge, säger han till Göteborgs-Posten.
”Svepande formuleringar”
Gothenburg Roro Terminals har hänvisat till ”rikets säkerhet” när Arbetet bett om en kommentar.
”Bolaget kommenterar aldrig enskilda personalärenden av hänsyn till den enskilde individen. I det här fallet rör det sig dessutom om säkerhetsfrågor och bolaget kan aldrig kommentera sådana frågor med hänsyn till rikets säkerhet”, skrev pressansvariga Maria Lindqvist i ett mejl till Arbetet.
Att hänvisa till säkerhetsskyddslagen som gäller i hamnen och anklaga Erik Helgeson för att ha spridit säkerhetsklassade uppgifter i samband med fackets planerade Israelblockad är en sak, enligt Erik Helgeson. Även om han nekar även till det.
Men de här lite svepande formuleringarna om rikets säkerhet är något helt annat, menar han.
– Om de trodde att jag var ett hot mot rikets säkerhet den 28 januari (polisanmälan gjorde då, reds.anm) då hade de inte låtit mig jobba hela långskiftet efterföljande vecka. Det hade ju inte funnits på kartan.
”Minutiöst noggrann”
Just eftersom han i sin roll som Hamnarbetarförbundets vice ordförande ibland retat upp arbetsgivaren i olika fackliga strider är han ”minutiöst noggrann” på sitt jobb i Göteborgs hamn. Han säger att flera förtroendevalda tänker så.
– Jag har aldrig smutsiga reflexkläder och parkerar inte i närheten av en refug. Jag vet ju att de haft ögonen på mig.
Arbetet har sökt Gothenburg Roro Terminals som svarar ”ingen kommentar”.
I dag får arbetslösa som är frånvarande från en insats hos Arbetsförmedlingen först en varning. Det vill jobbminister Mats Persson (L) ändra på. ”Vi kommer införa kännbara sanktioner”, säger han.
Regeringen vill öka kraven på arbetslösa som deltar i program och aktiviteter hos Arbetsförmedlingen. Jobbminister Mats Persson (L) lyfte på en pressträff i veckan att arbetslösa i dag ”enbart” får en varning av Arbetsförmedlingen om personen inte deltagit i en insats eller sökt en utbildning.
– Regeringen avser att strama åt regelverket och vi kommer införa kännbara sanktioner för den som inte deltar i aktivitet eller söker den utbildning man blivit anvisad, sade Mats Persson på en pressträff i veckan.
Han vill att fler ska hitta jobb och börja på utbildningar och därmed ta sig ur arbetslöshet. Enligt Mats Perssons pressekreterare bereds frågan i regeringen just nu och förändringarna ska genomföras under året.
Många ”nollade”
I dag finns en så kallad sanktionstrappa som avgör hur hårt ”straffet” blir för den arbetslösa om man är frånvarande på en insats. Första gången får den arbetslösa en varning, men efter det stängs man av från ersättning i fler och fler dagar ju fler gånger misstaget upprepas.
Arbetet har tidigare rapporterat om hur arbetslösa fått en så kallad sanktion men inte överklagat eftersom det bara handlat om någon dags förlorad ersättning. Långt senare när de blivit sjuka har de upptäckt att ett glapp orsakats att deras sjukpenninggrundande inkomst, SGI, nollats. Och de får alltså ingen sjukpenning.
Vi har bland annat skrivit om cancersjuka Stefan som gjorde en miss i sitt arbetssökande för flera år sedan. Han blev av med en dags aktivitetsstöd som arbetslösa. När han väl blev sjuk stod han helt utan sjukpenning, eftersom hans SGI hade nollats.
Mats Persson är kritisk till att Arbetsförmedlingen varje år beslutar om tusentals varningar och menar att sanktionerna måste bli mer kännbara.
– Vi vill se över hur många dagar man kan utebli från en insats och framför allt då i hur många dagar man i så fall blir av med ersättning från den här insatsen, säger han.
Arbetet har frågat Arbetsförmedlingen hur myndigheten ställer sig till en eventuell förändring men den hänvisar till regeringen.
Striden om AR-15 och Richard Jomshofs avgång sänker hela SD:s trovärdighet
Dagen det blir aktuellt att diskutera ministerposter för Jimmie Åkesson, kan vi vara säkra på att veckan efter massakern på Risbergska finns i bakhuvudet, skriver Arbetets gästkolumnist.
Rickard Jomshof (SD)Bild: TT
Det blev inte Richard Jomshofs stöd för koranbränningarna under den känsliga NATO-processen som fällde honom. Inte polisutredningen för hets mot folkgrupp heller. Till sist föll justitieutskottets ordförande på frågan om några tusen svenska jägare behöver ett speciellt vapen: AR-15, ett halvautomatiskt kulgevär med militärt utseende.
Fram till den 1 augusti 2023 var det omöjligt att få en jaktlicens för den här sortens vapen. Sedan dess är det tillåtet. I maj förra året föreslog utredningen ”En ändamålsenlig vapenlagstiftning” att förbudet skulle återinföras.
Polisen och flera oppositionspartier gillade förslaget. Jägarorganisationer och partierna i regeringssamarbetet gjorde tummen ner.
Symboler och estetik i debatten
Det märkliga är att det mesta tycks handla om symboler och estetik. Anhängarna till AR-15 som jaktvapen tycker att förbudsivrarna hänger upp sig på hur vapnet ser ut.
Funktionen är, påpekar de, precis densamma som andra halvautomatiska gevär. Dessutom kan det vara praktiskt med ett vapen som är förberett för sådant som olika sikten, skjutstöd och eftersökslampor.
Vi kan anta att somliga dessutom tycker att det ser tufft ut och att ingen ska lägga sig i hur ens vapen ser ut.
Men inte ens den ivrigaste entusiast kan påstå att AR-15 skulle vara nödvändigt för jakt i Sverige.
Motståndarna säger att vapnet skulle kunna byggas om för automateld och att det ofta använts vid till exempel skolskjutningar i andra länder. Men framför allt säger man att AR-15 är eftertraktat i kriminella kretsar.
Men inte ens AR-15:s argaste motståndare kan säga att kampen mot kriminaliteten står och faller med ett förbud vid jakt.
Massakern på Risbergska förändrar allt
Efter massakerna på Risbergska skolan i Örebro har Tidöpartierna tvärvänt. Innan massmordet ansåg de att kravet på förbud var moraliserande snömos. Efter tragedin vill man sätta stopp för AR-15 och andra vapen som liknar det.
På sociala medier har Richard Jomshof kallat regeringens och det egna partiets kovändning förhastad och naiv. Efter vad som kan vara det värsta bråket Sverigedemokraterna sett fick han nog och lämnade posten som ordförande i justitieutskottet.
Frågan vi borde ställa oss är kanske om det inte är Richard Jomshof som visat sig vara naiv.
Naturligtvis är det ingen som tror att ett förbud mot vapentypen stoppar tragedier som den i Örebro. I händerna på en mördare är alla jaktvapen livsfarliga och ingenting tyder på att Rikard Andersson har haft tillgång till något vapen av den typ som nu ska förbjudas. Det hindrade honom inte.
Däremot förstod uppenbarligen ledningarna för både Moderaterna och Sverigedemokraterna hur illa det skulle se ut att försvara militära vapen i svenska hem efter det som hänt. I synnerhet som en statlig utredning föreslagit ett förbud – ett förbud som polisen dessutom vill ha.
Politisk självbevarelsedrift väger tungt
Det finns en faktor till. Källor till tidningen Svensk Jakt uppger att det både i Moderaterna och Sverigedemokraterna finns en oro för vad som händer om det går att bevisa att mördaren på Risbergska hade främlingsfientliga motiv. Vilket ansvar kommer att läggas på Sverigedemokraterna? Eller på regeringen?
Att i det läget stå upp och försvara ett vapen som ser ut att komma ur en ovanligt våldsam amerikansk film vore obekvämt, för att uttrycka det milt.
Alla med det minsta politiska självbevarelsedrift inser vilka risker det skulle innebära att vara den som stoppar ett förbud. Den dag något händer står man där med byxorna nere.
Kulturkriget kostar SD dyrt
Jomshof och stora delar av hans parti var uppenbarligen beredda att ta det obehaget. AR-15 har blivit en kulturkrigsfråga. När det handlar om att försvara det som uppfattas som kärnväljarnas intressen duckar den sverigedemokratiska kadern inte för att ta risker. Man drar sig inte ens för att försöka sparka undan fötterna på partivänner som fått uppdraget att förhandla med regeringen.
Richard Jomshofs avhopp och bråket i Sverigedemokraterna raderar i ett slag ut åratal av ansträngningar att visa att partiet är moget att sitta i en regering. Det påminner alla politiskt intresserade om bråk och maktkamper runt om i Sverigedemokraternas lokala organisationer. Den dag det blir aktuellt att diskutera ministerposter för Åkesson eller andra SD-toppar kan vi vara säkra på att den här veckan finns i bakhuvudet.
Och allt detta för ett vapen som ägs av några tusen jägare.
Pensionsjätten kan stämma Tesla: ”Ett språk man förstår i USA”
Pensionsbolaget AMF tar till juridiska verktyg mot Teslas antifackliga linje. Om AMF förlorar pengar på sina Teslaaktier till följd av bolagets sätt att hantera de anställdas rättigheter kan AMF stämma Teslas styrelse.
– Man kan fråga sig om världen blir bättre av att vi försöker påverka företag som Tesla. Men när placerare med värderingar som våra inte längre orkar bry sig utan slutar bråka kommer allt att röra sig i en ännu värre riktning, säger Tomas Flodén, ny vd för AMF.Bild: Moa Källström/Jessica Gow/TT
Svenska arbetare ska ha så bra pensioner som möjligt. Det är uppgiften för pensionsbolaget AMF, som ägs gemensamt av LO och Svenskt Näringsliv
För att få hög avkastning behöver företaget investera över hela världen, även i länder och bolag där det finns brister i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter, säger AMF:s nye vd Tomas Flodén.
– Vi har en ganska pragmatisk syn på det här. Vi har några länder där vi inte investerar, men det ska rätt mycket till innan vi slutar investera i ett land.
Har ryska aktier
Det betyder bland annat att AMF har kvar ryska aktier från tiden före Rysslands invasion av Ukraina (de är idag värda noll), och aktier i kinesiska företag (trots att kinesiska staten har mer eller mindre kontroll också över privata bolag).
Men det finns gränser för var ett pensionsbolag som ägs av LO och Svenskt Näringsliv kan placera. En sådan går vid bekräftade brott mot ILO:s konventioner om anställdas rättigheter.
Det här gör AMF:s innehav i flera stora amerikanska bolag problematiska.
– Flera av dem ligger på gränsen för vad vi kan acceptera. Tesla är kanske det tydligaste exemplet, men i både Apple och Amazon finns utmaningar vad gäller arbetstagares rättigheter, säger Tomas Flodén.
Techbolagen står för stor del
Men de amerikanska så kallade techbolagen står för en så pass stor del av den aktieavkastning som skapas i världen att AMF behöver vara med som ägare, enligt Tomas Flodén.
Därför lägger AMF ner mycket arbete på att påverka. I Tesla, som leds av Elon Musk, har AMF gått ihop med pensionsförvaltare runt om i världen som har samma värderingar för att driva sin uppfattning på bolagsstämman.
Men därutöver har AMF inlett ett juridiskt förfarande som är riktat mot Teslas styrelse.
I ett första steg begär AMF ut handlingar som visar hur Tesla hanterar frågor om de anställdas möjlighet att organisera sig, och vilka riskbedömningar Tesla gör.
– Ytterst kan vi som ägare sedan stämma styrelsen om vi som ägare lider förluster på grund av att de inte hanterar det här på ett bra sätt. Det är ett juridiskt språk som man förstår i USA.
“Klart är vi oroade”
Om AMF lyckas påverka Tesla är osäkert. Men om styrelseledamöterna vet att någon ser dem, och att de löper personliga risker om de beter sig alltför illa, så kan det spela roll, hoppas Tomas Flodén. Att Trump blivit USA:s president kan dock försvåra påverkansarbetet.
– Det är klart att vi är oroade över den politiska utveckling vi ser i USA nu. Kommer den att leda till att de här bolagen går mer åt det håll vi vill se – eller mindre? Vi tror inte att den nya presidenten kommer att flytta dem åt rätt håll.
– Några månader in i det nya presidentskapet behöver vi utvärdera: Vad betyder det här för vårt arbete? Hur jobbar man med påverkan i den nya värld vi går in i? Vi har inga bra svar på det, men vi är oroade. USA är jätteviktigt för avkastningen på svenska pensionspengar.
Vi investerade två miljarder i Northvolt som vi nog inte får se mycket av. Men andra bolag som vi placerat i när de var utanför börsen, som Spotify och Volvo Cars, har gett bra avkastning. Och det är mycket tack vare pensionskapitalet som Volvo Cars finns kvar i Sverige, säger Tomas Flodén. Bild: Moa Källström
Arbetare dör tidigare än tjänstemän
Till våren går AMF ut med en annonskampanj som riktar sig till bolagets huvudsakliga kunder: de privatanställda arbetarna. Att AMF är ”pensionsbolaget för Sveriges arbetare” är förstås en reklamslogan, men den har en allvarlig grund.
Arbetare dör tidigare än tjänstemän. Den allmänna pensionen, och de flesta pensionsbolag, tar ingen hänsyn till det. När pensionerna betalas ut utifrån medellivslängden för alla svenskar omfördelas stora summor från arbetare till tjänstemän, eftersom de senare lever längre och alltså hinner få pension fler månader.
– Det här är en rättvisefråga. En arbetare får ut 15 procent mindre pension än vad en tjänsteman får om man inte anpassar för skillnaderna i livslängd, säger Tomas Flodén.
Högre månatlig pension
Hos AMF, där de flesta privatanställda arbetare har sin avtalspension, fördelas pensionerna över de betydligt färre år en arbetare beräknas få som pensionär. Det betyder högre månatlig pension.
Mot den bakgrunden är det inte bara av ondo att den kollektivavtalade pensionen har kommit att stå för en allt större del av svenskarnas totala pensioner, resonerar Tomas Flodén. Pension baserad på livslängden för varje yrkesgrupp är mer ”rättvis”, anser han.
Allt fler väljer att ta ut sin avtalspension på fem eller tio år, inte livet ut. På så sätt får de högre pensionsutbetalning varje månad. För en del är det ett sätt att alls klara sin ekonomi, andra spekulerar i högre avkastning om de placerar pengarna själva.
Inkomsten sjunker kraftigt
Men när avtalspensionen väl är slut sjunker inkomsten kraftigt. Behovet av bostadstillägg och annat stöd ökar. De snabba uttagen gör att avtalspensionen, som är skattemässigt gynnad, tappar legitimitet och kan ifrågasättas av politikerna, befarar Tomas Flodén.
Kommunal avtalspension får inte längre tas ut på fem år – kortaste uttagstiden är tio år. Bör Avtalspension SAF-LO gå i samma riktning?
– Jag tror att man borde fundera på det. Men det är min personliga uppfattning. Det här bestämmer parterna, de känner medlemmarnas intressen bättre än jag.
Vad är avtalspension
Avtalspension är ett komplement till den statliga pensionen. Du har avtalspension om det finns kollektivavtal där du jobbar.
AMF förvaltar avtalspensionen för privatanställda arbetare, som kallas Avtalspension SAF-LO. Det gäller så länge kunden inte väljer en annan förvaltare.
Fyra miljoner personer har sin Avtalspension SAF-LO hos AMF, inklusive arbetare som har gått i pension och personer som har haft LO-yrken tidigare i livet.
AMF har placerat omkring 5 miljarder kronor av LO-medlemmarna avtalspensioner i Apple, 5 miljarder i Amazon och 1,5 miljarder i Tesla.
AMF ägs till hälften av LO, till hälften av Svenskt Näringsliv.
Sernekes konkurs skakar byggbranschen – grundaren Ola äger lyxvåning och startar nytt
Konkursen i byggföretaget Serneke har fått marken att skälva under en redan skakig byggbransch. Hur ska det gå?
Texten uppdaterades
Bild:
Claudio Bresciani / TT
Hur omfattande är konkursen i Serneke?
Konkursen är den största i byggbranschen sedan 1990-talskrisen. Serneke Sverige var landets femte största byggföretag när det försattes i konkurs den 7 januari, knappt sex veckor efter att tyska Mutares tagit över som ny ägare.
Serneke hade då betalningsförelägganden hos Kronofogden på 90 miljoner kronor och en skatteskuld från pandemin på 379 miljoner. Den exakta omfattningen av konkursboets skulder fastställs inom några veckor.
Vilka konsekvenser får konkursen?
Serneke Sveriges 550 anställda har sagts upp. All produktion stoppades omedelbart på över 100 byggarbetsplatser, främst i Västsverige. Bland annat Handelshögskolan och simhallar i Göteborg, vårdcentraler i Trollhättan och tingsrätt i Vänersborg.
I nästa led drabbas många underleverantörer som riskerar att inte få betalt för sina arbeten. Flera företag kan hotas av konkurs.
Vad säger drabbade underleverantörer?
Vissa är upprörda. Fem har överklagat tingsrättens konkursbeslut. De anser att Sernekes nya ägare inte gjort vad man kunnat för att rädda bolaget under den korta tiden mellan köpet och konkursen.
I andra hand vill de klagande att hovrätten utser en annan konkursförvaltare än den som tillsattes på förslag av Sernekes egen ledning.
Vad händer med de stoppade byggprojekten?
Konkursförvaltaren försöker överlåta projekten till andra entreprenörer. Många kommuner, regioner och privata aktörer som är beställare av projekten kan behöva göra nya upphandlingar. Detta kan leda till förseningar och ökade kostnader.
Hur allvarlig är krisen i byggbranschen?
Över 2 000 byggföretag gick i konkurs 2024, vilket är det högsta antalet på 30 år. Bostadsbyggandet har störtdykt sedan 2022 på grund av höga räntor, inflation och minskad efterfrågan. Många företag har haft svårt att hantera uppskjutna skatteskulder. Konkursen i Serneke kan få ringar på vattnet som fördjupar krisen ytterligare.
10%
av byggnadsarbetare var arbetslösa under 2024.
Så hur ser branschens framtid ut?
Något ljusare ändå. Sjunkande räntor bidrar till återhämtning och bostadsbyggandet väntas vända uppåt. Investeringar i energieffektivisering spås öka i år då EU:s direktiv på området blir svensk lag.
Men höga byggkostnader och osäkerhet kring politiska stödåtgärder kan fortsatt bromsa jobbtillväxten. Underleverantörer och mindre företag riskerar att påverkas negativt av konkurser som Sernekes, vilket kan dämpa återhämtningen.
Hur går det för Sernekes grundare Ola Serneke?
Hyfsat. Han har köpt ”Norra Europas finaste lägenhet” på 400 kvadrat högst upp i Karlatornet i Göteborg – skyskrapan vars problemtyngda tillkomst starkt bidragit till byggföretagets ekonomiska trubbel.
Två veckor efter konkursen meddelade Ola Serneke att han grundar ”Serneke 2.0”. Den nya koncernen undersöker möjligheten att slutföra vissa av de byggprojekt som stoppades vid konkursen.
Agnes, 19, mördades på jobbet – vd:n på vårdbolaget kan dömas för dålig säkerhet
Nyanställda Agnes Redlund mördades på sitt jobb på lss-boendet, 19 år gammal. Men har arbetsgivaren brustit i sina riskbedömningar av arbetet? Det är knäckfrågan i rättegången där Serigmo cares vd åtalats för arbetsmiljöbrott. ”Hoppas på fällande dom”, säger mamman.
Här på LSS-boendet i Enköping mördades Agnes. Bild: Fredrik Sandberg/TT
– Var hon där ensam? Fanns det knivar i lådan?
Det är frågor som Maria Redlund ställer när hon får reda på att hennes dotter mördats på sitt jobb.
Den 17 november 2022 mördas Agnes Redlund, 19, på sitt arbete på det nystartade Munksundets gruppboende i Enköping. Av en boende som får tag i en kniv i en kökslåda och sedan hugger den nyanställda kvinnan till döds.
På boendet fanns det en kökslåda med knivar tillgängliga. Bilden är hämtad från polisens förundersökning. Bild: Från förundersökningsprotokollet.
Då är hon den enda anställda kvar på jobbet. Både ensamarbetet och det faktum att knivar funnits lättillgängliga är kärnfrågor i rättegången som nu pågår i Uppsala tingsrätt. Vd:n för Serigmo Care, som driver boendet i Enköping, står åtalad för arbetsmiljöbrott. Samtidigt vill åklagaren också ge bolaget en företagsbot på två miljoner kronor för brottet.
”Förstår fortfarande inte”
Åklagaren menar att vd:n inte gjort vad som krävs för att förebygga ohälsa och olycksfall och på så vis vållat Agnes Redlunds död. Agnes mamma Maria Redlund har varit på plats på rättegången.
– Jag hoppas på en fällande dom. Det skulle innebära att någon tar ansvar för det fruktansvärda som hände. Man ska inte få öppna ett lss-boende utan att ha alla rutiner och riskbedömningar klara. Jag förstår fortfarande inte hur det kan vara möjligt, säger Maria Redlund som även berättat sin historia i Arbetets podd från Golvet.
Under rättegången håller hon i det hjärtformade silversmycket med Agnes fingeravtryck och födelsedatum som påminner om dottern. Mitt emot sitter en vd med allvarsam blick.
I stämningsansökan står att händelsen ”med hög grad av sannolikhet” hade kunnat undvikas om vd:n inte hade brustit i sitt arbetsmiljöansvar.
Åklagaren menar att vd:n inte sett till att riskerna med arbetet bedömts tillräckligt noga och regelbundet. Därtill anser hon att vd:n brutit mot Arbetsmiljöverkets föreskrifter om våld och hot i arbetsmiljö. Det genom att tillåta ensamarbete kring mördaren och att tillåta att knivar funnits tillgängliga på boendet, lätta för mördaren att komma åt. Åklagaren är också kritisk till att personlarm saknats.
Under onsdagen, när Arbetet är på plats i Uppsala tingsrätt, vittnar flera personer som jobbade på boendet i samband med mordet eller som har hanterat lss-frågor i kommunen. De pratar om hur långtgående friheter de som bor på ett lss-boende har. Man ska ha rätt att ha knivar i sitt eget boende, till exempel. Parallellt med det måste arbetsgivaren riskbedöma arbetsmiljön, något åklagaren alltså menar inte gjorts tillräckligt.
”Gjort tillräckligt”
Men vd:n och bolaget Serigmo cares advokat Göran Smedberg tycker i stället att arbetsgivaren har gjort tillräckligt. Både bolaget och vd:n nekar till brott. De tycker att de hämtat in den information de behövde om den boende som mördade Agnes och även att de gjort tillräckliga riskbedömningar.
Under onsdagen lyftes också en incident som uppmärksammats i rapporteringen kring mordet, nämligen att en anställd före mordet ska ha hotats av mördaren, men berättat om det först efteråt.
– Den incidenten, om den inträffat, har inte kommit bolaget till kännedom förrän efter mordet skedde, på ett krismöte man hade. Hade den inträffat skulle den naturligtvis ha rapporterats av personen som blivit utsatt. Vi är tveksamma till om den har inträffat, säger han.
”Folk tänker till”
Att incidenten lyfts handlar om rättegångens knäckfråga – vilka risker som varit förenade med att jobba nära den boende. Och om arbetsgivaren gjort det som krävs för att säkerställa att riskerna, eller snarare frånvaron av dem, gjort ensamarbete befogat. Arbetsgivaren har till exempel inte begärt utdrag från journaler.
Oavsett vad domen landar i, utifrån arbetsmiljölagar, vet Maria Redlund redan att risken fanns. Hennes dotter är ju borta. Sedan dess har hon fått många meddelanden från folk som jobbar på liknande arbetsplatser som säger att de tar upp Agnes fall på sina möten när de pratar riskbedömningar.
– I allt elände känns det ändå bra för då har jag ju åstadkommit något. Folk tänker i alla fall till.
Lyssna på Arbetets på podd Från Golvet om mordet på Agnes
Att örfila upp skolbarn med autism gör dem inte lydiga
Oron är stor bland föräldrar till barn med autism efter Johan Pehrsons (L) utredning om hårdare tag i skolan, skriver Arbetets ledarskribent.
Autism är nämligen ingen påhittad diagnos som vår utsorterande högerregering gärna vill få det till, skriver Matin KlepkeBild: Shutterstock
Liberalernas senaste utspel om hårdare tag i skolan har skapat debatt.
Regeringsutredningen ”Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan” innehåller nämligen både striktare regler för hemanmärkning, förbud mot föräldrars närvaro i skolan och en mycket skarp konsekvenstrappa där skolbarn ska bestraffas allt hårdare för varje gång de gör något dumt.
Det ska också bli lättare att sparka ut elever från all undervisning.
Många hyllar utredningen. De ser den som en bekräftelse på att ”äntligen få fokusera på de skötsamma”.
Föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ser tvärtom utredningen som en hotande katastrof.
Struntar i NPF-föräldrarna
Hanna Garberg, huvudskyddsombud hos Sveriges Lärare Stockholm, beskriver striden som en kamp mellan å ena sidan ”bälta och örfila upp”-debattörer. Och på andra sidan står oroliga föräldrar till barn med autism och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som är oroliga för att deras barn ska fara illa.
Det är en bra lägesbeskrivning.
Och det är uppenbart att ”örfila upp”-linjen har segrat.
NPF-föräldrarnas invändningar har så gott som helt negligerats, så visst är föräldrarnas oro befogad.
Autism är nämligen ingen påhittad diagnos som vår utsorterande högerregering gärna vill få det till.
Det är en reell neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Den finns i alla samhällsskikt och i alla intelligensvariationer. Hur personer med autism klarar sig beror på hur väl förskola, utbildningssystem, övrig omvärld och de själva kan kompensera för diagnosen. Och ja, ofta förstår föräldrar redan vid mycket låg ålder att ett NPF-barn har speciella svårigheter.
Viktigt med anpassningar
Vid mild autism klarar sig många bra utan någon större anpassning.
Hon beskriver sig själv som ansvarsfull och noggrann men också som långsam och stresskänslig. Hon betonar vikten av anpassningar, något som hon fortfarande vid 52 års ålder ständigt behöver skapa runt sig för att kunna jobba som läkare.
Liknande erfarenheter beskrivs i boken Autistens överlevnadsguide till skolan. Den är skriven av Alexander Skytte som har diagnoserna autism och adhd och som i dag själv är lärare, och Jiang Millington, mamma till två NPF-barn.
Det är handfasta tips till skolbarn med autism om hur de ska tänka och vad de ska göra för att klara sig igenom en dag i skolan.
En värld av sönderslitna elever
Och in från sidan i denna känsliga debatt kommer nu Johan Pehrson med sin ”tig unge annars får du stryk!-filosofi.
En gång i tiden, innan politiker började kräva hårdare straff redan för barn i förskolan, fanns specialskolor och specialklasser.
I dag är så gott som alla specialskolor och specialklasser nedlagda.
NPF-barnen, var det meningen, skulle i stället gå i vanliga klasser i vanliga skolor. De extra resurser som krävs skulle sättas in individuellt direkt i klassrummet. Vilket inte har skett.
Och vi har fått hemmasittare och barn vars sociala liv rasade samman.
Vi har skapat en värld av sönderslitna elever och en värld av söndertrasade föräldrar.
Ta av dig kepsen!
För ett år sedan gav Förbundet Attention ut skriften Kraschar jag så kraschar allt, en enkätundersökning bland 4 600 anhöriga till personer med NPF.
Studien visar att varannan anhörig lider av utmattningssyndrom. Åtta av tio lider av en mycket stark stress.
90 procent av de anhöriga anser att deras egen insats är avgörande för att den närstående ska få rätt stöd och rätt hjälp.
En skrämmande stor andel beskriver att de haft egna självmordstankar.
Attention har också sett att sjukskrivningarna bland anhöriga har ökat under senare år i takt med att anpassningen av skolgången för deras barn har minskat.
Och i detta läge kommer alltså Liberalerna, det parti som en gång i tiden var det humanistiska, och brölar ”sitt ner och ta av dig kepsen!”.
Finns skäl till oro
På fullaste allvar förespråkar de och vår högerregering att systemet med konsekvenstrappor – allt hårdare och hårdare straff för varje förseelse – ska spridas över landet.
Attentions skolrapport 2024 visade att över 50 procent av barnen med NPF som går sista året i högstadiet inte kommer att nå gymnasiebehörighet. Och överrepresentationen bland dem som har skolfrånvaro kopplad till sin funktionsnedsättning kommer naturligtvis inte att sjunka bara för att de får strängare och strängare straff.
De dryga 30 procent av föräldrarna till barn med NPF som gått ned i arbetstid för att möta sina barns svårigheter kommer inte att ha lättare att gå upp i arbetstid, om bara Johan Pehrson och hans liberaler får skälla ut deras söner och döttrar ordentligt.
Så visst finns det skäl, mycket starka skäl, till extrem oro hos föräldrar till barn med autism och liknande neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. De särskilda klasserna måste tillbaka, de särskilda skolorna eller särskilda anpassningarna måste återuppstå.
Barnens misslyckande
Tyvärr har den svenska marknadsskolan skyndat på utvecklingen i fel riktning.
En vinstdriven privatiserad skola kan öka ägarnas vinstuttag genom att dra ned på stödet till elever med autism och NPF och ha så många barn som möjligt på så få personal som möjligt.
För de privatiserade skolkoncernerna passar alltså högerregeringens nya utredning utmärkt.
Skulden för alla misslyckanden läggs ju på barnen själva.
Vi lever inte i samma Sverige när vissa grupper är utsatta på ett helt annat sätt än andra, skriver Mattias Skagerholm, en av arrangörerna till det möte i Gubbängen som anfölls av nazister förra året.
Igår höll statsminister Ulf Kristersson ett tal till nationen.
Ett tal som får mig att minnas hur han lät efter att vårt antifascistiska möte i Kärrtorp blivit attackerat av nazister i april förra året.
Nu känns det osmakligt att jämföra vad vi råkade ut för och det obeskrivliga som hände i Örebro så det menar jag inte att göra.
Utan det här handlar enbart om Ulf Kristerssons retorik och prat om enighet och gemenskap som är väldigt likartad vid båda händelserna.
För nu, precis som då, ekar det tomt.
Bara dagarna innan attacken lät det så här från Kristersson:
”Vi har fått en globaliserad brottslighet som vi, om vi ska vara ärliga, också handlar mycket om invandring. Vi har haft väldigt hög invandring till Sverige under väldigt lång tid, nu har vi stramat upp den rejält, den måste förbli mycket stram.”
Att nu bara en vecka senare säga:
”När det gäller finns bara ett Sverige. Inte vi och dem. Inte ung eller gammal. Inte född här eller utomlands. Inte land eller stad. Inte höger eller vänster.”
Det känns inte rimligt. Det finns inte bara ett Sverige. Det finns många.
Då kan vi ena landet
Genom nedskärningar av välfärden, genom hård invandringskritisk retorik, genom samarbete med nazistgrundat parti och genom att acceptera Sverigedemokraternas trollfabrik bidrar statsministern till att klyftorna mellan alla dessa olika Sverige växer sig allt bredare och djupare.
Jag är aktiv i en liten vänsterpartistisk lokalförening med runt 200 medlemmar och hotet från högerextremister har gjort att vi har fått börja tänka till kring säkerheten på ett helt nytt sätt de senaste åren.
Det är inte bara vi aktivister som känner av den ökande otryggheten utan de här högerextrema grupperna bidrar till att sprida rädsla och otrygghet i samhället för många.
Men rädslan och otryggheten de bidrar till drabbar inte oss alla på samma sätt.
Jag är vit, klär mig heteronormativt och kan passera utan att känna mig lika rädd som många andra. Men jag vet också att jag blivit fotad av högerextremister. En liten oro att jag ska bli igenkänd finns alltid.
Vi lever inte i samma Sverige när vissa grupper är utsatta på ett helt annat sätt än andra.
Ulf, vill du skapa enighet och gemenskap, avgå!
Erkänn att du ljög Hédi Fried rakt upp i ansiktet.
Be om ursäkt för att du någonsin valde att samarbeta med ett nazistgrundat parti, du kan lyfta gamla citat från dig själv när du förklarar varför.
Först då kan vi börja ena landet igen och bygga upp en gemenskap som bygger på en allmän demokratisk grund, där vi drar gränser för vad vi är villiga att acceptera för att få makt.
Retorik som trappats upp
Splittringen blir väldigt tydlig när SVT:s politiska kommentator Mats Knutson gör den här skarpsynta analysen:
”Flera av de döda har invandrarbakgrund, hur många är i dagsläget oklart. Finns rasistiska motiv bakom dådet, kan det leda till en polariserad debatt om rasism och främlingsfientlighet.”
Leda till en polariserad debatt om rasism och främlingsfrihet? I vilken värld lever karln?
I den värld jag lever i så har den invandringskritiska retoriken trappats upp allt mer år för år under lång tid och nu sitter ett nazistgrundat parti i regeringsunderlaget och är med på regeringens pressträffar. Det upplever i alla fall jag som polariserande.
Sverigedemokraternas megafon Riks Richard Sörman får kommentera massmordet och presenteras som respektabel journalist i Godmorgon Världen i P1, han har tidigare uttryckt sig så här:
“Jag förstår att många svenskar lever i förnekelse. Jag förstår att vi ropar för döva öron om vi tar i för mycket. Men ändå: Handlar inte allt detta egentligen om en enda sak? Vi vill att dessa människor åker hem. Svårare än så är det inte. Visst kan vi klaga på gängkriminaliteten, segregationen och skolresultaten. Faktum kvarstår att det verkliga problemet är folkutbytet.”
Ja du, Mats Knutsson. ”Leda till en polariserad debatt”.
Den här texten är i sig själv ett talande exempel på hur polariserad debatten och samhället är idag.
För där jag känner mig spottad i ansiktet av falskheten själv efter Kristerssons tal till nationen, ser Oisín Cantwell på Aftonbladet en nyvunnen värdighet.
Se varandras perspektiv
Vi lever i så olika världar idag. Den här polariseringen är oerhört farlig och driver oss till isolering och extremism.
Jag vill inte bidra till den, men jag kan heller inte blunda för den verkligheten jag lever i. Ulf Kristersson, Mats Knutson och Oisín Cantwell har sina erfarenheter.
Vi måste börja försöka se varandras perspektiv och här har jag försökt dela med mig av mina.
Konkurrensverket stoppar Göteborgs krav på kollektivavtal
Vänsterkoalitionen i Göteborg ställde skarpa krav på kollektivavtal när renoveringen av en grundskola skulle upphandlas. Beslutet sågas nu av Konkurrensverket.
– Vill man fortsätta hävda att kollektivavtal ska vara ett krav så får man vända sig mot EU-lagstiftaren, säger Magnus Johansson, expert på offentlig upphandling hos Företagarna.Bild: Helena Landstedt/TT/Oskar Omne
Vid upphandlingen av renoveringen av Dalaskolan i Västra Frölunda början på 2024 krävde Stadsfastighetsnämnden att budgivarna skulle ha kollektivavtal. Renoveringen av skolan beräknades kosta mellan 2 – 3 miljoner.
Upphandlingen genomfördes och ingen överklagade beslutet, något som utmålades som en seger av kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Jonas Attenius (S).
”Jag är trött på allt snack om att det inte skulle gå”, sa han till Arbetet i maj förra året.
– Vi beklagar såklart Konkurrensverkets beslut, säger Jonas Attenius (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Bild: Adam Ihse/TT
Initiativet gillades dock inte av arbetsgivarorganisationen Företagarna som tipsade Konkurrensverket om fallet. Nu har myndigheten kommit med sitt utlåtande. Enligt dem har Göteborgs stad agerat i strid med lagen om offentlig upphandling, LOU.
”Lagstiftningen är utdaterad”
Jonas Attenius är besviken, men samtidigt inte förvånad.
– Vi beklagar såklart Konkurrensverkets beslut. Nio av tio arbetstagare i Sverige omfattas av kollektivavtal eller hängavtal. För oss är det då en självklarhet att kunna kräva det, säger han och tillägger:
– Samtidigt gick upphandlingen igenom utan överklagan. Det är den första på många år, viket gav oss en smula hopp. Men nu står det klart att lagstiftningen är utdaterad.
Valfråga för 2026
Jonas Attenius menar att Sverige har varit för nitiska med att implementera EU-direktivet som säger att proportionalitetsprincip ska råda vid offentlig upphandling.
Det innebär i korthet att kraven och villkoren ska stå i rimlig proportion till det som upphandlas. Detta för att enskilda företag inte ska kunna uteslutas från budgivningar från start.
– Samtidigt ställer vi redan en massa krav. Både kring miljö och sociala frågor. De som inte når de kraven utesluts också. Vi har vår arbetsmarknadsmodell i Sverige och den borde gälla som ett golv.
Vänsterstyret ska nu analysera Konkurrensverkets kritik. Klart är i alla fall att ambitionen att utvidga kollektivavtalskraven till fler upphandlingar nu bromsas.
– Vi får se hur vi tar det här vidare. Men facken måste höja sina röster och vi måste få i gång en fackpolitisk diskussion. Enligt mig är det en klockren valfråga för 2026, säger Jonas Attenius.
Företagarna: 60 procent skulle uteslutas
Företagarna utmålar å sin sida Konkurrensverkets besked som en vinst. Enligt dem skulle cirka 60 procent av deras medlemsföretag uteslutas om krav på kollektivavtal vore norm.
– Det ställs redan i dag krav på arbetsrättsliga villkor i många upphandlingar. Men inte på att man ska ha tecknat ett centralt förhandlat kollektivavtal. Just det här fallet rörde ett byggkontrakt med ett lågt anbud, vilket också är ett typfall där konkurrensen riskerar att bli skev, säger Magnus Johansson, expert på offentlig upphandling hos Företagarna.
Han anser nu att rättsläget i frågan är glasklart.
– Vill man fortsätta hävda att kollektivavtal ska vara ett krav så får man vända sig mot EU-lagstiftaren, säger Magnus Johansson.
Hundra år gammal tågräls duger inte när Sverige har gått med i Nato
Försvaret kräver kraftiga upprustningar av landets järnvägar, vägar och hamnar för att klara transporter av Natosoldater, stridsvagnar och tungt artilleri.
Det kan innebära många arbetstillfällen när negligerade järnvägssträckor nu kan rustas – frågan är vilka som ska betala.
Banteknikerna Henrik Karlsson och Erik Englund ser en ljus framtid i Nato-medlemskapets spår. ”Det kommer skapa jättemycket jobb om de ska rusta upp banan”, säger Erik Englund.Bild: Sandra Lee Pettersson/Pontus Lundahl/TT
Vid en järnvägskorsning i Jämtländska Hackås står banteknikerna Erik Englund och Henrik Karlsson och skottar rent vägbommar. Henrik borstar bort snön från sidan av rälsen och blottar siffrorna 1924 – året då den tillverkades, skriver Sekotidningen.
Rälsen är fastsatt med tjocka järnspikar. Och det är skarvar mellan rälsbitarna som gör att det hackar till inne i tågen varje gång de passerar – som i en gammal westerfilm.
– Det finns inte så många sådana järnvägar kvar idag. Det blir mer fysiskt jobb när man ska göra någonting. Om vi ska byta en skena här får man slå ner spiken för hand. Vi använder samma verktyg som de använde när de byggde banan, vi har koben och rälshammare, säger Erik Englund.
Vid jobben på Inlandsbanan använder Henrik Karlsson och Erik Englund samma typ av verktyg som användes när banan nyggdes för 100 år sedan. Bild: Sandra Lee Pettersson
”Enorm skillnad”
Inlandsbanan som sträcker sig genom glesbygden mellan Mora och Gällivare har länge negligerats och längst stora delar ligger rälsen kvar sedan banan byggdes i början av 1900-talet.
Men Natomedlemskapet har inneburit att den åter hamnat i fokus bland makthavarna i Stockholm eftersom den pekas ut som viktig ur försvarssynpunkt.
– Jag märker en enorm skillnad på hur man ser på oss , det är väldigt positivt, säger Inlandsbanans vd Otto Nilsson.
Försvarets behov går först
Redan innan Sverige trädde in i Nato så lämnade Försvarsmakten in en lista på infrastruktursatsningar som de vill se. Mycket av dokumentet är hemligstämplat men en sak är klar: de vill se massiva satsningar på järnväg, väg och hamnar.
I dokumentet om vad försvaret önskar för infrastruktursatsningar är det mesta hemligstämplat.
Enligt överstelöjtnant Per-Ove Norell rör det sig om ett paradigmskifte – där försvarets behov kommer bli betydligt viktigare vid framtida infrastruktursatsningar.
– Med tanke på det mycket allvarliga säkerhetsläget, så kommer det sannolikt innebära att i vissa avseenden totalförsvarsintressen går före de traditionella transportpolitiska målen, säger han.
Ska klara krig med Ryssland
Det handlar om att förbereda transportnätet för att klara ett eventuellt krig mellan Nato och Ryssland. Om det sker ska Natotrupper ha möjlighet att landstiga i Norges hamnar och transporteras österut mot Finland. Men transporterna från norr till söder kommer också vara viktiga vid ett försvar av landet.
– Stridens grunder bygger på tre saker: eld, rörelse och skydd. Det är genom rörelsen, att förflytta sig, som vi antingen kan påverka med eldkraft eller skydda oss, säger Per-Ove Norell.
Det handlar inte enbart om att förbereda landet på en krigssituation. Redan nu övar Natotrupper på svensk mark – vilket gjort att delar av landet sett en ökning av militära transporter. Det kräver att infrastrukturen ska klara av långa, tunga militära transporter och järnvägen har därför lyfts fram som viktig.
Tunga militära transporter ställer ökade krav på både vägar och järnvägar. Bild: Staffan Enström/TT
Likheter med 1800-talet
Ett liknande läge rådde i slutet av 1800-talet då planerna på järnvägssträckor mellan norra och södra Sverige tog form.
För att skydda tågtransporter från anfall via Östersjön drogs både Inlandsbanan och Norra stambanan inte genom städerna vid kusten utan i det glesbefolkade inlandet.
I södra Sverige hade järnvägens framfart skapat blomstrande industrisamhällen så den andra bärande tanken med Inlandsbanan var att stärka inlandets näringsliv.
Men så blev det inte riktigt. Med tiden avfolkades i stället många orter och idag är Östersund det enda samhället längst sträckan som har fler än 20 000 invånare.
Inlandsbanan hamnade allt längre ner på Banverkets prioriteringslista och i början av 1990-talet ville de helt lägga ner den. Men banan räddades av kommunerna längs med spåret som tog över drift och skötsel genom bolaget Inlandsbanan AB.
Delar av rälsen på Inlandsbanan är över 100 år gammal. Bild: Sandra Lee Pettersson
Georgien-kriget blev vändningen
Vid den här tiden kollapsade Sovjetunionen och när stora järnvägssatsningar gjordes hamnade de i stället på platser med fler människor och företag. Exempelvis byggdes slutligen Botniabanan längst norrlandskusten.
Nu pekar Försvarsmakten återigen på att hotet från Ryssland ökat. Och överstelöjtnant Per-Ove Norell menar att tiden mellan Sovjets fall och Rysslands invasion av Georgien 2008 var en historisk parantes.
– Tiden emellan var en strategisk time-out. Man avrustade väldigt mycket i Europa. Då hade man inte samma krav och behov på infrastrukturen och dess utveckling från militära håll, säger han.
Nu vill Försvaret alltså ha mer att säga till om och Inlandsbanan är en av de sträckor som pekats ut som strategiskt viktig.
Inlandsbanan andas morgonluft
Vd:n Otto Nilsson hoppas på att det ska underlätta finansieringen av den totalupprustning av banan de jobbar för. Den innebär bland annat nya mötesplatser, rälsbyte och modernisering av signalsystemet.
– Det finns en enorm underhållsskuld. Vi räknar med att det skulle kosta ungefär 11,5 miljarder, säger Otto Nilsson.
Otto Nilsson hoppas på att inlandsbanan ska finnas med i Trafikverkets nationella plan för 2026-2037 där myndigheten pekar ut vilka infrastruktursatsningar de kommer finansiera under tidsperioden. Den kommer spikas under året men det är stenhård konkurrens från en mängd andra projekt.
Banteknikerna Erik Englund och Henrik Karlsson på Inlandsbanan, som vd:n Otto Nilsson hoppas kunna upprusta för mångmiljardbelopp framöver. Bild: Sandra Lee Pettersson
Söker privata finansiärer
Otto Nilsson säger att de därför även undersöker en annan möjlighet som regeringen öppnade upp för i höstas – nämligen att ta in kommersiella finansiärer.
Det är något mycket ovanligt i Sverige där staten oftast bekostar infrastruktur men ett undantag är Arlandabanan, som delfinansierades av näringslivet.
Moroten för investerarna skulle i så fall vara att få avkastning – precis som om de exempelvis skulle gå in med pengar i en bank eller friskola.
Pensionsfonder ett alternativ
Vilken typ av finansiärer tänker ni er?
– Det finns ju väldigt mycket pengar i omlopp. Det kan vara företag som jobbar med finansiering, så kan det vara pensionsfonder.
Otto Nilsson, vd för Inlandsbanan. Bild: Inlandsarbetet
De planerna är också i sin linda så även om Inlandsbanan pekats ut som viktig för Försvaret så är det långt ifrån klart om bolaget lyckas finansiera upprustningen och vilka som i så fall ska betala. Detsamma gäller flera liknande projekt som hoppas att Natomedlemskapet ska öka chanserna för upprustning.
Undantaget är en järnvägssträckapå några kilometer i Älvdalens kommun som ska rustas upp för att transportera militär utrustning till skjutfältet i Trängslet. Projektet har fått startbesked och ska komma i gång under året.
Flera projekt har fått pengar
För ett år sedan gick regeringen ut med att fem svenska infrastrukturprojekt fått EU-pengar för att stärka den militära rörligheten. Det gäller stöd från fonden för ett sammanlänkat Europa (CEF).
Bland annat Olskroken i Göteborg där det pågår ett jättearbete för att få trafiken att flyta bättre på fem viktiga järnvägslinjer som möts där.
Det beräknas kosta totalt kring fyra miljarder och EU har nu bidragit med drygt 200 miljoner. Projektet är i första hand till för person- och godståg men militära transporter kommer också kunna dra nytta av det.
Hoppas på ökad trafik
Även när det gäller Inlandsbanan lyfter vd:n Otto Nilsson främst fram fördelarna för gods- och persontrafik.
Idag rullar ofta något godståg om dagen och på sommaren och vinter trafikerar även några turisttåg sträckan, men Otto Nilsson tror att en totalupprustning skulle öka trafiken.
– Det finns de som har behov av att transportera gods längst den här riktningen, men i dagsläget är det ingen idé att ens fundera över det för banan fungerar inte utifrån deras krav, den är inte relevant.
– Jag är helt säker på att med en upprustad bana kommer trafiken öka gigantiskt, säger han.
Erik Englund, banarbetare. Bild: Sandra Lee Pettersson
”Kommer skapa jättemycket jobb”
I Hackås ska banteknikerna Erik Englund och Henrik Karlsson snart fortsätta norrut för att snöröja nästa järnvägskorsning. De ska klara av åtta till innan de är framme vid kontoret i Östersund.
De jobbar också på Mittbanan och Malmbanan, som är två andra sträckor som pekats ut som militärt viktiga. Även om mycket är oklart ser de positivt på om det blir fler satsningar i inlandet.
– Det kommer skapa jättemycket jobb om de ska rusta upp banan, och det är ju positivt, säger Erik Englund.