LO-topp ifrågasätter svenskt medlemskap i EU

Frustrationen är märkbar. EU är bara några få steg ifrån att införa ett direktiv för en lagstadgad minimilön i medlemsländerna.

I en intervju med Arbetet Global går nu LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson till hårt angrepp mot såväl EU som statsminister Stefan Löfven (S) och Europafacket. 

Svenska fack och arbetsgivare har slagits med näbbar och klor för att stoppa det förslag som EU-kommissionen förhandlar om. Men i dagsläget talar mycket för att EU ändå kommer att införa ett direktiv om minimilöner som kommer att omfatta alla EU-länder.

LO:s avtalssekreterare ser det som ett grundskott mot hela den svenska modellen. 

– Det är därför dags att vi inom den svenska arbetarrörelsen börjar överväga om det var ett bra beslut att gå med i EU. Vårt tidigare ställningstagande byggde på att vår svenska arbetsmarknadsmodell var garanterad men det håller nu uppenbarligen på att ryckas upp, säger Torbjörn Johansson.

Förespråkar du ett Swexit?
– Det är inte det jag säger, men vi har slitit med den här frågan och inte fått något som helst gehör. Vi tycker inte att EU-kommissionen tar oss på allvar då de hävdar att Sverige är skyddat från förslaget om minimilöner. Men vi vet hur känslig vår modell är. Det är inte EU som kan avgöra det. Vi vet vad som hände med Laval. 

Han anser att EU-kommissionen inte har tagit tillräckligt stor hänsyn till Sverige då den lagt ett förslag om ett direktiv. 

– Sverige är inte som Malta. Vi är en stormakt då det kommer till sociala frågor och har en stark tradition av arbetsmarknadsregleringar. Den svenska regeringen har ett stort förtroendekapital i de här frågorna. Men trots det får vi inget gehör och den här frågan trycks ned som en skitfråga, säger han. 

Den svenska regeringen har flera gånger kritiserat EU-kommissionens förslag och varit tydlig med att Sverige är emot en minimilön och står sida vid sida med facken och Svenskt Näringsliv. 

Har regeringen gjort tillräckligt för att stoppa minimilönerna?
– Jag ser ju bakvägen vilka förslag som den svenska regeringen har lagt under förhandlingarna och de har inte varit starka. Man har inte tagit frågan på det stora allvar som den förtjänar. 

Anser du att statsminister Stefan Löfven (S), som har en facklig bakgrund, varit för svag i det här fallet?
– Tjänstemännen i regeringskansliet som hanterar det här har definitivt varit för svaga. Den här frågan är så viktig att han borde ha tagit den på ett mycket större allvar. Jag initierar därför debatten om vad vi ska ha vårt EU-medlemskap till. 

Torbjörn Johansson säger att grunden för LO:s ställningstagande till unionen var att det fanns garantier för att den svenska modellen skulle behållas.

– Och sedan var det första som hände Lavaldomen. Det var en smäll vi kunde ta. Men när man nu går in och aktivt lagstiftar, tvärtemot vad alla parter på arbetsmarknaden vill, så har man gått för långt. Då har EU passerat en gräns. Det här är ett övergrepp på den svenska modellen och vi får inte gehör för våra åsikter någonstans. Därför måste vi diskutera om det finns andra vägar att gå. 

Frågorna kring ett svenskt medlemskap i EU, likväl som en anslutning till euron, har varit ett känsligt ämne inom arbetarrörelsen. Olika förbund har kommit till olika slutsatser, men överlag har det funnits en positiv syn på ett EU-medlemskap. 

Har LO varit för naiv i sin syn på EU?
– Vi har väl varit naiva på det sättet att vi trott att ett löfte är ett löfte och att ett avtal är ett avtal. Det är ju så vi gör i Sverige. Vi fick ett löfte, men uppenbarligen gäller inte det på den andra sidan. Nu ger sig EU på fundamenten i svensk arbetsmarknad. På det sättet har vi varit naiva, säger han.

Samtidigt som facket kritiserar flera förslag på EU-nivå brukar dess företrädare ofta prata om hur stor betydelse den svenska exportindustrin har för ekonomin och jobben. Om LO med sina 1,4 miljoner medlemmar drar igång en debatt om att lämna EU så kan det sluta i ett Swexit. 

Skulle inte det leda till att vår arbetsmarknad skulle drabbas allvarligt?
– Jag menar inte att vi ska lämna unionen här och nu men vi måste fundera om det finns andra allianser som vi skulle kunna ingå i? Man skulle tänka sig ett handelsblock med Sverige, England och Norge. Vi måste dra igång en diskussionen om det finns andra alternativ eller om det bara är one-size-fits-all som gäller. Vi måste diskutera vart gränsen går nu när EU ger sig på grundläggande värden i vår modell och vi inte får gehör för våra åsikter. Då måste vi våga diskutera vårt tidigare beslut om att stödja ett EU-medlemskap.

Vad är det som skrämmer dig mest med EU:s förslag om minimilöner?
– Att det inte finns något undantag för Sverige. Vi har en av världens bästa modeller på arbetsmarknaden och den ger man sig nu på i grunden, det är banne mig inte okej.

Jag har vid flera tillfällen pratat med företrädare från EU-kommissionen som anser att er kritik är fullständigt obegriplig, ibland till och med okunnig. De hänvisar till paragraf 1 i förslaget där det står att minimilönerna inte ska gälla i länder med kollektivavtalssystem. Överdriver du inte nu?
– Nej. De i EU är federalister. De vill få makt till den egna organisationen. Det måste man ha helt klart för sig. De tycker att Sverige är en ful ankunge även om de utåt säger något annat. I förslaget står det till exempel att alla arbetare ska omfattas av direktivet, annars kan det bli rättsliga prövningar. Och vi vet ju sedan tidigare vad Lavaldomen kan leda till. Det måste vara klockrent att Sverige är undantaget från minimilöner. Men så fort vi diskuterar sådant säger EU-kommissionen nej, säger Torbjörn Johansson. 

Europafacket, där LO ingår, vill ha ett EU-direktiv om minimilöner. Organisationen har kämpat hårt för det eftersom den hävdar att det leder till högre löner i många andra länder. Borde inte Sverige ställa upp solidariskt på det?
– Vi har inget problem med att lönerna höjs i södra Europa men inget blir bättre av att man klipper av den starkast länken i en kedja. Det är det svagaste länkarna som ska stärkas, inte tvärtom.

Europafacket har ändå drivit på rätt hårt för att få igenom det här och ni har haft livliga diskussioner internt. Hur är stämningen mellan er?
– Den är givetvis inte bra. 

Du vill ha en debatt om det svenska EU-medlemskapet men hur ser du på LO:s medlemskap i Europafacket, som ju driver på frågan om minimilöner?
– Det är fråga om demokrati. Är man med i en förening får vi acceptera de demokratiska beslut som fattats. Men vårt problem är att när fundamentet i vår modell angrips då måste vi ta en debatt. Vi har jobbat som satan för få en bra lösning men ingen lyssnar på oss.

I andra länder ser vi hur nationalistiska rörelser växt under sådana diskussioner. Hur tror du att en sådan diskussion skulle påverka nationalismen i Sverige?
– Vi måste kunna ta en debatt om vi ska vara med i unionen efter att de löften vi tidigare fått har svikits. Vi måste våga prata om att det finns andra vägar också. Det råder inget åsiktsförbud i Sverige. Vi är så klart starka motståndare till en växande nationalism men den frågan får vi jobba med separat. Det här handlar inte om nationalism utan om hela kollektivavtalssystemet. Om det här införs leder det till minska autonomi för parterna. I stället för att gå med i facket och engagera sig för arbetsvillkoren på sin arbetsplats så ska man rösta på en EU-politiker. Vi har sett konsekvenserna av det i andra länder. Den arbetsmarknadsmodell som förmodligen är den bästa i hela världen ska inte offras på EU:s altare.