ANALYS. Mer semester känns för många som en dröm. 43 år har gått sedan svenskarna fick fem veckors semester.

Då, 1978, hade statligt och kommunalt anställda sedan länge minst fem veckors semester i sina kollektivavtal.

Medan privatanställda arbetare, som hade de tyngsta jobben och den sämsta arbetsmiljön, fick nöja sig med fyra.

Reformen motiverades därför som ”en önskvärd utjämning” mellan olika grupper på arbetsmarknaden.

På samma sätt hade semestern byggts ut steg för steg sedan 1930-talet: först förbättringar i avtal för vissa, sedan mer lagstiftad semester för alla. Följt av ytterligare förbättringar i kollektivavtalen.

Men efter 1978 tog denna växelverkan slut. Vid det här laget har den lagstadgade semestern varit oförändrad i 43 år.

Detta trots att skillnaderna mellan olika grupper är minst lika stora i dag som 1978. Kommunalt anställda har 31 semesterdagar per år från 40 års ålder, statligt anställda hela 35 dagar.

Varför blev det så här? Är svenskarna nöjda med exakt fem veckors ledighet per år?

Nej knappast. Sedan utbyggnaden av semestern upphört har ledigheten ökat på andra, mindre synliga sätt.

Bara enstaka fackliga röster för fram tanken att mer semester skulle göra arbetslivet lättare, och bidra till att vi orkar jobba något år längre

Mårten Nilsson

Enskilda fackförbund har förhandlat fram kortare arbetstid på egen hand. För många industriarbetare ger arbetstidskontot en veckas extra ledighet per år, eller mer.

Föräldraförsäkringen har förbättrats.

Och vi har, utan att direkt fatta beslut om det, fått mer arbetsfri tid i slutet av livet. Detta genom att vi lever allt längre. En 65-åring som slutar jobba i dag har fyra år mer som pensionär framför sig än den som pensionerades 1978.

När lagstadgad semester infördes nådde många arbetare aldrig pensionsåldern.

I dag räknar de flesta med ett antal friska år som pensionär, att ägna åt fritidsintressen, hem och barnbarn. Pensionen hägrar för många som en sjujäkla långsemester.

Frågar man facken varför de inte driver krav på fler semesterdagar, så svarar de att en annan fråga är mer prioriterad.

Medlemmarna är oroliga för låga pensioner. Fack efter fack förhandlar fram ökade inbetalningar till pensionen.

Mer semester och bättre pension ses med andra ord som alternativ som man måste välja mellan.

Bara enstaka fackliga röster för fram tanken att mer semester skulle göra arbetslivet lättare, och bidra till att vi orkar jobba något år längre. Vilket skulle stärka pensionen mycket snabbare än höjda pensionsavgifter.

”Det finns inget tryck från medlemmarna”, säger facken när utökad  semester kommer på tal.

Svenskarna må älska sin sommarsemester. Men mer än 25 lagstadgade semesterdagar tycks det inte bli.