ANALYS. Det pratas om löner igen.

Facken och arbetsgivarna i industrin förhandlar som bäst om hur mycket de kan höjas. Sällan har det varit så svårt att hitta en takt för löneökningarna som passar alla.

Skillnaderna mellan olika delar av arbetsmarknaden är nämligen extrema. Och den här gången skiljer det inte bara mellan branscher, utan också inom dem, i ett mönster ingen har sett förr.

Pandemin har drabbat delar av industrin hårt, men läkemedelsindustrin och den kemiska industrin har gyllene tider. Restauranger läggs ner, matleveranser hem har högkonjunktur.

Tvätterier som tvättar åt hotell har ont om jobb, medan de som tvättar åt regionerna har fullt upp. 

Pengarna har gått åt för att kommuner och regioner alls ska kunna rekrytera till skolan och vården. Nyutbildade lärare och sjuksköterskor har anställts till nästan lika höga löner som kollegorna med lång erfarenhet har, ibland högre

Mårten Nilsson

Den mest grundläggande skillnaden går ändå mellan den privata sektorn och den offentliga, där den senare har mer att göra än personalen mäktar med.

En rad yrken inom välfärden har haft snabba löneökningar de senaste åren, vilket Arbetet har rapporterat om. Mycket talar för att samma yrkesgrupper kommer att få mer än andra även framöver.

Efter heroiska insatser under pandemin finns en förväntan om kompensation bland anställda i sjukvården och äldreomsorgen.

Men framför allt är behoven av personal fortfarande stora. Löneökningar på närmare 20 procent på fem år har inte löst bristen på lärare, socialsekreterare och sjuksköterskor.

Pengarna har gått åt för att kommuner och regioner alls ska kunna rekrytera till skolan och vården. Nyutbildade lärare och sjuksköterskor har anställts till nästan lika höga löner som kollegorna med lång erfarenhet har, ibland högre.

Stick i stäv med de fina formuleringarna i kollektivavtalen om att premiera kompetens, ansvar och särskild yrkesskicklighet.

En så ologisk lönestruktur är inte bra för arbetsklimatet. Äldre och erfarna anställda är frustrerade.

Deras enda chans att ”rätta till” lönen är att byta jobb. Vilket många gör. Hög personalomsättning är ett problem på många socialkontor och skolor.

Trots flera år med snabba löneökningar är fackförbunden i kommuner och regioner bekymrade.

Flera av dem – som Vårdförbundet, Akademikerförbundet SSR och Läkarförbundet – ser hur erfarna och skickliga medlemmar lämnar den offentliga sektorn för jobb i det privata näringslivet, med högre lön.

Att de äldre och de unga blir allt fler ställer redan stora krav på bemanningen i välfärden. Till detta kommer alltså ett växande behov att rätta till lönestrukturen.

Kommuner och regioner behöver börja det arbetet nu för att inte förlora kompetens.

Att vänta, för att så småningom tvingas värva tillbaka de erfarna specialisterna, lär bli dyrare.