Jag har ett litet trick. När folk pratar om sina stora problem kisar jag med ögonen och säger: ”Jag läste någonstans att man ska vara tacksam för sina stora problem eftersom det gör de små problemen så mycket mindre.” 

För det är faktiskt så. 

Det är först när vi ställs inför allvarliga hot, som coronautbrottet, som vi ser våra vardagliga bekymmer i ett mildare ljus. 

Detta gäller även EU. Före pandemin brottades EU med två tunga existentiella frågor.

• Den ena handlar om flyktingmottagande och migrationen. 

• Den andra om långtidsbudgeten och hur mycket rika länder ska betala i medlemsavgift.   

I flera år har dragkamperna pågått. Låsningarna har varit totala. Men coronakrisen har nu ändrat det mesta.

Migrationsfrågan lär ligga på is lång tid framöver i och med att gränserna stängts. 

Frågan om långtidsbudgeten – som handlar om vilken budget EU ska ha mellan 2021 och 2027 – har stannat upp och behoven lär ändras. En inte allt för vågad gissning är att EU-länderna lär vilja stärka sin krisberedskap. Hur kommer det att påverka synen på till exempel jordbruksstödet? 

Det finns dock anledning att hålla ögonen på en annan sak också. 

I den första fasen av coronakrisen yrde EU-länderna runt som en förvirrad skock får. Hit och dit.

Skolor och gränser stängdes i vissa länder men inte i andra. EU-medborgarna tittar förvirrat på. Undrar varför grannlandet agerar på ett annat sätt

Samordningen var minst sagt varit bristfällig i början. Detta trots att det finns en smittskyddsmyndighet i EU som ger samma råd till alla stater. Den heter ECDC och ligger i Stockholm. Men vad är det för poäng med experter om inte länderna följer deras råd? 

I början tjuvhöll också vissa länder på medicinskt material och det blev en diskussion om solidariteten mellan EU-länderna.  

Det är den ena sidan av myntet. 

Den andra sidan är att det trots allt växt fram en samsyn. Facken, arbetsgivarna och EU-kommissionen har varit förhållandevis eniga om hur de ska tackla den svåra arbetsmarknadskrisen efter coronautbrottet. 

Europafacket och arbetsgivarnas Businesseurope gör ungefär samma analys och har också gjort gemensamma utspel.

Jobben ska räddas med stimulanspaket, slopande av karensdagar, korttidsjobb och en rad andra åtgärder.

Många EU-länder håller med och satsar stort. Men det är klart. För att satsa behöver länderna låna.

De lånen tas i en tid då skuldsättningen redan är rekordstor. Någon dag ska lånen betalas tillbaka. Och det mina vänner, det kommer också att bli ett riktigt stort problem.