Den stickande lukten tränger in i näsan och ögonen. Ögonen tåras och det blir svårt att andas.

Några demonstranter flyttar på sig några meter för att undvika gasen på Tahrirtorget i centrala Bagdad.

Den här gången var det inte så farligt. Men spåren efter de tidigare attackerna är tydliga. Ungdomar sitter på trottoaren och väntar på att de frivilliga sjukvårdarna, som springer från person till person, ska ta hand om dem.

Emellanåt hörs korta salvor av automateld. De kommer från ett torg några hundra meter bort. Ingen verkar ta någon som helst notis om skotten.

En ung kille ligger bekvämt utsträckt på rygg — på taket till en tuk-tuk och röker en cigarett och betraktar stoiskt allt som händer runt omkring.

Medias nyhetsrapportering från Irak har sedan första oktober förra året till största delen handlat om protesterna som pågår runt om i landet.

Det har varit våldsamma konfrontationer mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor. Hittills har runt 600 människor mist livet och runt 30 000 har skadats. 

Protester är inget nytt i Irak sedan regimen störtades och USA invaderade landet 2003. Men det som är nytt är sammansättningen av demonstranter och deras mål.

Tidigare var det oftast religiösa grupper som låg bakom. Och det var det väldigt få kvinnor som deltog. Dessutom ställdes kravet att USA skulle lämna Irak

Men nu ser det helt annorlunda ut. Nu ställs kravet att även Iran ska lämna Irak eftersom man tröttnat på att grannlandet har alltför stor makt och inflytande över irakisk politik.

Nu försöker demonstranterna dessutom mota bort de religiösa krafterna – och kvinnorna, de kämpar sida vid sida med männen. 

En av de kvinnliga aktivisterna, Korea, 67 år, från Göteborg, har varit med från starten och är fast besluten att demonstrera på Tahrirtorget tills de uppnår sina krav.

– Vi vill ha ett fungerande land. Vi vill ha vallagar som är rättvisa och som kan försäkra oss om att vi får seriösa människor som styr, förklarar hon. 

Majoriteten av demonstranter utgörs av ungdomar. Det är inte så konstigt. Kring 60 procent av Iraks befolkning är under 24 år och ungdomsarbetslösheten är hög, 19 procent.

De är dessutom frustrerade. Flera har gått långa universitetsutbildningar men saknar jobb eller tvingas ta arbeten som de antingen är överkvalificerade för eller som inte har någon som helst koppling till deras högskoleexamen.

I staden Basra i södra Irak träffar jag en agronom från Mosul som ligger i norra Irak. Sedan ett par år tillbaka arbetar han som byggjobbare. Trots att han tvingas lämna fru och barn hemma i Mosul är han glad över att han åtminstone har ett jobb.

Men Resan, 31 år, som jag träffar på Tahrirtorget i Bagdad, har inget jobb över huvud taget. Trots att han har en lärarexamen i arabiska och persiska.

Tidigare samma morgon träffades han av en tårgasbehållare i bröstet. Som tur var tog hans Iphone smällen. Han visar upp blåmärket och sin telefon, vars skärm spruckit av träffen.   

– Jag demonstrerar för två saker. Dels för arbete åt ungdomen, dels för att korruptionen bland politiker måste upphöra. Vi kommer inte lämna Tahrirtorget om vi inte ser förändringar.