1. Chock

−  inträder direkt och kan vara upp till några dagar. Tillståndet skärmar av och skyddar den drabbade från den skrämmande upplevelsen. Att en chockad person verkar opåverkad kan misstolkas av omgivningen som att han eller hon är oberörd.

På morgonen fredagen den 11 januari känner sig LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson, som även sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott, trygg i att Stefan Löfven inte kommer att förhandla bort arbetsrätten i de pågående regeringsförhandlingarna.

Åtta timmar senare står centerledaren Annie Lööf på en presskonferens och presenterar den uppgörelse som senare döps till januariavtalet. I 73 punkter listar partierna politiken man är överens om ska genomföras de kommande åren.

Flera av punkterna chockar fackföreningsrörelsen. Framför allt är det punkt 20, den om en reformerad arbetsrätt och hot om lagstiftning, som träffar LO-förbunden mitt i solar plexus.

På fredagseftermiddagen avböjer LO-basen att kommentera uppgörelsen men kallar samtidigt in ett extrainsatt styrelsemöte på lördagen. Även flera LO-förbund avböjer kommentarer innan styrelsemötet.

2. Reaktion

− när den drabbade börjar inse och reagera på vad som har hänt. Känslorna uttrycks ofta starkt, vilket kan vara påfrestande för omgivningen. 

Pappers ordförande, Matts Jutterström, har semester på Kanarieöarna när han får en nyhetsflash om Annie Lööfs presskonferens. Han slår på radion.

– Jag höll på att stå på arslet när jag hörde henne. Det var bland de djävligaste jag hört någonsin, berättar han för Arbetet.

För Handels ordförande, Susanna Gideonsson, slår ryggmärgsreflexen till.

– Först ville jag bara skrika nej jag vill inte, det här är inte något som är bra för våra medlemmar.

Trots det ger LO-styrelsen Stefan Löfven grönt ljus på det extrainkallade styrelsemötet. Men ilskan inom LO-leden finns där fortfarande.

– Mycket av det tycker jag inte ens skulle ha sett dagens ljus. Vi kommer att göra motstånd mot vartenda förslag som är dåligt för Byggnads medlemmar, säger ordföranden Johan Lindholm.

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson lyckas med konststycket att hota med strejk genom att säga att han inte hotar med strejk.

– Jag ska inte på något sätt hota med strejk, det är inte alls mitt syfte, men det kan bli stökigare i avtalsrörelsen med en sådan här skev fördelningspolitik, säger han till TT på lördagen, dagen efter uppgörelsen.

3. Bearbetning

− när den drabbade på ett mer metodiskt sätt återupplever intryck och därmed bearbetar problemet. Självupptagenheten avtar och intresset för omgivningen återkommer. Fasen kan sträcka sig upp till ett år.

Alternativet är värre, alternativet är värre, alternativet är… Mantrat upprepas i LO-leden.

– Är alternativet bättre eller sämre? Det finns nog skäl att tro att det hela tiden kommer att vara sämre. Om man lämnar samarbetet sitter man inte i regering och då missar man möjlighet att påverka en väldig massa som är viktigt för våra medlemmar, säger Jonas Wallin, Elektrikerna.

De första starka reaktionerna nyanseras av så gott som samtliga förbundsordförande. Sekos Valle Karlsson läser om de 73 punkterna. Den här gången läser han dem ”snällt”.

– Det såg jätteilla ut vid första läsningen. Men andra gången såg jag att de har stoppat in en del saker som ändå kan väga upp lite grand.

Å ena sidan besvikelse, å andra sidan förståelse för det komplicerade politiska läget kommer fram under processen att bearbeta besvikelsen.

– Det är inte så att vi ska avbryta samarbetet med Socialdemokraterna. Men, det är klart, det får sig väl en liten törn när man gör sådana där uppgörelser. Sedan får man vara realist och inse att när man inte har mer än 30 procent kan man inte agera som att man har egen majoritet, säger Tommy Wreeth, Transport.

Att alternativet skulle vara värre, med en M/KD-regering som behöver stöd från SD, är samtidigt en klen tröst, enligt vissa.

– Jag brukar säga att man kan inte försvara en lindrig misshandel med att det är bättre än en grov misshandel, säger till exempel Målarnas Mikael Johansson.

4. Nyorientering

− när såren är mer eller mindre läkta, obehagliga känslor och tankar har bearbetats och den drabbade kan gå vidare. Ett våldsoffer glömmer dock aldrig vad som hänt. Fasen kan fortsätta livet ut.

1) Att söka nya förbundsförvanter

Exakt en månad efter uppgörelsen får LO-styrelsen ett historiskt besök. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt bjuds in för att berätta om sin syn på sakernas tillstånd.

– Vänsterpartiet står ju väldigt nära fackföreningsrörelsen. De mesta tycker vi låter bra av det han säger. Viljeinriktningen är bra, men det ska kunna genomföras också, säger Jonas Wallin om mötet.

Men alla låter inte lika entusiastiska. På frågan om hon stödjer inbjudan till Jonas Sjöstedt svarar IF Metalls Marie Nilsson:

– Ja, visst nu har han ju varit där och fått säga vad han tycker och så är det bra med det.

Vänsterpartiets inställning till hamnkonflikten och strejkrättsutredningen slänger emellertid en del grus i maskineriet.

– När det gäller den svenska modellen tycker jag han har varit svaret skyldig, påpekar Jonas Wallin.

2) Att fördjupa relationen

Samtidigt är så gott som alla förbundsordförande eniga om att det krävs ännu mer samverkan med Socialdemokraterna nu när de i regeringen ska driva en i deras ögon liberal politik.

– Samverkan tror jag är jätteviktig. Vårt bekymmer är att vi har för få LO-förbundsmedlemmar som är politiskt aktiva i kommuner och landsting. Det ser jag som en brist, det får vi lära oss – att ta över inflytande över den politik som förs, säger Fastighets ordförande, Magnus Pettersson.

3) Att gå i intern opposition

Pappers ordförande Matts Jutterström tycker att Socialdemokraterna ska gå i opposition mot den regering de själva sitter i, genom att lyfta kritiken mot det liberala innehållet.

– Partiet måste driva en klassisk socialdemokratisk politik som bygger på omsorg om människorna, rättvis fördelning och inte sänkta skatter för dem som rikast, säger han.

Även inom Socialdemokraterna tas initiativ till nyorientering. ”Vi lanserar nu den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna. Alla som vill gå med för att skapa en stark, mer progressiv socialdemokrati är välkomna.” 

Så skriver tre vänstersossar, bland andra Daniel Suhonen, på DN Debatt den 4 februari.

Och de verkar få visst gehör inom fackföreningsrörelsen.

– Det är klart att folk är förbannade. Det är många som varit aktiva socialdemokrater som har lämnat sin S-förening och gått med i Reformisterna i stället, säger Matts Jutterström.

FOTNOT: Beskrivningar av krisens fyra faser är hämtade från prevent.se