I en lokal med utsikt över Karlbergskanalen i Stockholm sitter fyra företrädare för styrelsen för Sekos pendelklubb, som organiserar kundvärdar och städare på pendeltågen.

De är arga och har skickat ut ett upprop till andra klubbar.

– Socialdemokraterna gick ut och lovade dyrt och heligt att inte slakta arbetsrätten. Det är klart att det blir en våldsam reaktion. Nu får man ställa sig frågan vilket parti man ska rösta på för att bevara arbetsrätten, säger Olof Fryklöf.

– Jag känner mig lurad av regeringsöverenskommelsen. Det var inte den jag röstade på. De håller inte samma linje som de sa innan valet, tillägger Felipe Lazo.

Uppropet är en inbjudan till övriga fackföreningsrörelsen.

Om intresse finns kommer klubben bjuda in till ett möte för att: ”förutsättningslöst diskutera det politiska läge vi hamnat i.”

– Vi har listat det vi tycker är viktigt, oavsett vad du röstar på. Men vi är knegare, vi är LO-folk och vi drabbas av det här. Sedan får vi se var ett sådant möte landar, säger Rainer Andersson.

.. att slakta arbetsrätten, det är en direkt krigs­förklaring mot fackföreningarna

Olof Fryklöf, Sekos pendelklubb

Ökade klassklyftor, vinster i välfärden, försämrad arbetsrätt, strejkförbud, marknadshyror och skattelättnader åt de förmögna är vad som tas upp i uppropet.

– Det som är gemensamt för oss är att vi är förlorare i den här typen av ekonomi. Och jag tror att det är många med oss som också är förlorare, säger klubbens ordförande Marta Aguirre, som också sitter i Vänsterpartiets partistyrelse.

Men hon påpekar hon inte är ute efter att LO ska bryta med Socialdemokraterna.

– Visst, det finns en historik kring den facklig-politiska samverkan. Men historia är historia, och någonstans måste man kunna gå vidare. Det låter som ett dåligt äktenskap, vi vet ju hur bra vi haft det en gång i tiden, därför ska vi fortsätta att hålla ihop. Så uppropet är ett sätt för oss att gå vidare.

Argumentet att alternativet, en M/KD-regering med SD-stöd, vore värre accepteras inte rakt av bland initiativtagarna till pendeluppropet.

– Motargumentet kunde i stället varit att vi mobiliserar våra medlemmar. Det är ingen som frågar oss vad vi vill, utan vi bara förutsätts rösta på ett parti. Men LO-kollektivet har ju närmare 1,5 miljoner medlemmar. Varför inte mobilisera dem och stå upp för sina principer? frågar sig Rainer Andersson.

Vad borde LO göra då?
– Tja, för några månader sedan gick 200 miljoner indier ut i politisk strejk. Det är ett sätt att mobilisera medlemmarna. Och gör inte ledningen det får vi försöka göra det underifrån.

Men vad ett eventuellt möte kommer att utmynna i är i dagsläget oklart.

– Folk kommer att ha olika politiska åsikter, men jag tror att det kommer att uppstå en enighet om att vissa saker är oacceptabla. Som att man ska slakta arbetsrätten, det är en direkt krigsförklaring mot fackföreningarna, mot våra medlemmar, säger Olof Fryklöf.