– Jag vill att vi stärker samarbetet med Socialdemokraterna och försöker utveckla en politik som tydligt gynnar Sveriges löntagare, säger Per-Olof Sjöö, ordförande för GS-facket.

De beska dropparna i januariavtalet har inte fått ordförandena inom LO-förbunden att tvivla på vikten av samverkan inom arbetarrörelsen.

– Absolut inte, snarare tvärtom, förklarar Handels Susanna Gideonsson.

Enigheten bland LO-topparna är så gott som total: Nu krävs ännu mer samverkan med Socialdemokraterna.

Den relation som innebär allt från nära dialog till att flera ordföranden har centrala poster i partiet ska bli ännu tätare.

Den bilden blir tydlig när Arbetet talar med alla förbundsordföranden inom LO-sfären.

Men i efterhand är Susanna Gideonsson också självkritisk:

– Vi som fackförbund kanske har varit för slappa. Det är inte så att förbunden har nominerat tusentals människor in i S-organen, vi jobbar inte nog på hemmaplan för att ha många kandidater att nominera, säger hon.

Bara två av ordförandena signalerar att förtroendet till Socialdemokraterna har tagit skada.

– Man får hela tiden värdera nyttan av att samverka politiskt. Det har ju varit för att Socialdemokraterna ska föra en politik som gynnar våra medlemmar. Men för man en sån här politik så måste man ju omvärdera det, säger Pappers avgående ordförande Matts Jutterström.

Hur i hela världen ska partiet klara av konststycket att få alla sina väljare att förstå att det är skillnad på den här uppgörelsen och vad Socialdemokraterna egentligen vill göra?

Jonas Wallin, Elektrikerförbundet

Även Transports Tommy Wreeth talar om att relationen har fått sig ”en törn”.

I helgen håller Socialdemokraterna kongress i Örebro. Den facklig-politiska samverkan ska uppgraderas, står det i reformprogrammet som ska antas.

Partiledningen konstaterar att det har blivit en större utmaning att vinna förtroende hos LO-förbundens medlemmar.

Att Socialdemokraterna nu är bundna av de 73 punkter som de enats om med Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna har inte gjort det enklare.

Dessutom måste man förhandla varje budget under mandatperioden, vilket kommer att innebära en utmaning för sammanhållningen med LO.

– Vi kan i bästa fall ge S goda argument om de inte har dem själva. Sen förstår vi att de måste komma överens med C och L. Det är klart att det gör det svårare, säger Valle Karlsson, Seko.

Det som skaver mest i de LO-fackliga leden är punkt 20 om arbetsrätten. Den sätter press på fack och arbetsgivare att förhandla fram nya turordningsregler – annars hotar lagstiftning.

Men även fördelningspolitik, slopad värnskatt och marknadshyror sticker i ögonen.

– Jag tycker överlag att fördelningspolitiken är fel. Den ger mer till dem som har, medan våra medlemsgrupper får vara med och betala för det, säger Magnus Pettersson, ordförande för Fastighets, facket som bland annat organiserar städare och fastighetsskötare.

Förutom att samverka lämnar LO och flera förbund ekonomiska bidrag till Socialdemokraterna. Något som nu har börjat diskuteras.

Kommunal valde nyligen att dra in bidraget på tre miljoner kronor årligen. Förbundet startar i stället en fond för facklig-politisk samverkan.

Enligt ordförande Tobias Baudin har dock beslutet legat och grott en längre tid.

– Det har inte att göra med stödet för Socialdemokraterna, politiken de för eller januariöverenskommelsen, utan handlar helt och hållet om hur vi får mest pang för pengarna, har han tidigare sagt till Arbetet.

Nyligen lyfte Fastighets Magnus Pettersson frågan om förbundets bidrag till S på förbundsstyrelsens möte. En förutsättningslös diskussion, betonar han.

– Vi har en helt ny förbundsstyrelse sedan kongressen förra året. Då måste jag känna lite hur tankar och tongångar går kring den här delen, säger han.

Efter Kommunals beslut är det nu hälften av de 14 LO-förbunden som inte ger pengar direkt till partiet.

LO:s bidrag på cirka sex miljoner kronor årligen står förbunden bakom, än så länge.

– Det kommer kanske att lyftas på nästa LO-kongress. Efter det här med Kommunal blir det eventuellt en fråga, säger Byggnads Johan Lindholm.

I dag ger Pappers pengar till Socialdemokraterna. Men det kan komma att ändras, säger Matts Jutterström:

– Om man fortsätter att föra den här politiken, om det blir partiets politik, är det väl möjligt att det inte blir några slantar, säger han.

Vi som fackförbund kanske har varit för slappa. Det är inte så att förbunden har nominerat tusentals människor in i S-organen, vi jobbar inte nog på hemmaplan för att ha många kandidater att nominera

Susanna Gideonsson, Handels

Målarnas Mikael Johansson poängterar att det ligger i sakens natur att förbundet inte alltid kan räkna med att få valuta för de pengarna de ger.

– Vi kan inte sätta in ett antal tusenlappar på partiets konto och vänta oss en viss politik. Det funkar inte så – och ska inte funka så. Man kan inte köpa politik.

Varför ska LO-förbunden fördjupa relationen i stället för att göra slut med S?

Det – och att alternativet vore sämre – måste LO-förbunden nu förklara för medlemmar.

Flera av ordförandena upprepar: partiet är en sak, regeringen en annan.

– Vi måste vara väldigt tydliga med vad som är socialdemokratisk politik och vad som är den politik som regeringen tvingas föra i kompromissens anda, säger Marie Nilsson, IF Metall och med i Socialdemokraternas partistyrelse.

Men Jonas Wallin, ordförande för Elektrikerna, lägger det ansvaret på S:

– Hur i hela världen ska partiet klara av konststycket att få alla sina väljare att förstå att det är skillnad på den här uppgörelsen och vad Socialdemokraterna egentligen vill göra?

LO-fackens stöd till S

De gav pengar till Socialdemokraterna 2018:

  • Kommunal
  • Elektrikerförbundet
  • GS
  • Fastighets
  • Målarna
  • Pappers
  • IF Metall
  • Livs

De gav inte pengar:

  • Byggnads
  • Handels
  • Seko
  • Musikerna
  • HRF
  • Transport