Centerpartiets ledare Annie Lööf lutar sig fram över sitt skrivbord.

För Arbetets reporter inskärper hon: ”Det största problemet i Sverige i dag är att människor aldrig får en lön över huvud taget. Att vi riskerar att få en permanent underklass.”

Därför tycker hon och hennes parti att rätt väg framåt är inträdesjobb där nyanlända får 70 procent av lönen, liksom slopade turordningsregler vid uppsägning på företag med färre än 50 anställda.

Där och då tydliggör hon också en av de stora skiljelinjerna i synen på arbetslivsfrågor. Det är inte någon underdrift att den här politiken är ett rött skynke för facket.

Med Annie Lööf sätter vi punkt för Arbetets serie med partiledarintervjuer.

Vår förhoppning är att intervjuerna har gett en fördjupad bild av hur partierna vill att villkoren på arbetsmarknaden ska se ut och var de stora konfliktlinjerna går.

På den punkten tycker vi också att vi har lyckats, kontrasterna har blivit tydligare. Som att Liberalernas Jan Björklund anser att regeringens utredning av strejkrätten gör det lättare för en framtida alliansregering att skärpa konfliktreglerna.

Möjligtvis var det också det uttalandet – och den oro som finns i de fackliga leden – som statsminister Stefan Löfven ville bemöta när han i intervjun  med Arbetet säger: ”Jag har ju för fasen jobbat fackligt i hela mitt liv, varför skulle jag sätta mig och säga att nu ska vi ha sämre strejkrätt?”.

Och där Miljöpartiets Gustav Fridolin tvivlar på värdet av sextimmarsarbetsdag vill Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt att övergången till kortare arbetstid ska inledas under kommande mandatperiod.

En spricka kan också anas i Alliansen där Moderaternas Ulf Kristersson inte stänger dörren helt till etableringsjobben medan Kristdemokraternas Ebba Busch Thor dömer ut dem.

Något förvånande var det också att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson inte har koll på det egna partiets politik.

Arbetets reporter fick upplysa honom om att SD visst vill lagstifta om löner – något Åkesson hävdade att han var emot.

När vi nu summerar våra intervjuer står en sak klart.

Skulle partierna välja att bråka mer om vilka villkor vi ska ha på våra jobb skulle det blir en mer spänstig valdebatt.

Och en samhällsdebatt som gör oss klokare tjänar vi alla på.