Starka känslor på Bokmässan

”’Mångkultur’, ’feminism’ och pride-flaggor är bland de mest effektiva vapnen för att från insidan krossa ett land.”

Resonemanget, som publicerades i Nya Tider v10/2016, är typiskt för tidningen.

Nya Tiders redaktionella innehåll präglas av anti-semitism, konspirationsteorier och homofobi, och tidningens redaktörer och medarbetare umgås och samarbetar med ledande nazister.

Därför var det inte så konstigt att deras medverkan på Bokmässan förra året väckte starka känslor.

Den inkonsekventa hållningen från Bokmässans ledning – först välkomnades Nya Tider, sedan portades de, sedan välkomnades de igen – bidrog till kontroversen.

Och kritiken växte till en storm när det visade sig att Nya Tider valt att dela sin monter med den anti-semitiska föreningen Cui Bono, och bjudit in en förintelseförnekare, Lars Ulwencreutz, som gäst. (Ulwencreutz ställde senare in sitt framträdande.)

Över 200 författare, förläggare, översättare och andra kulturarbetare bojkottar därför årets mässa

Den debatt som uppstod kring Bokmässan och Nya Tider förra året levde kvar, och blossade upp på nytt när mässans vd, Maria Källson, gav definitivt besked att Nya Tider skulle välkomnas till Bokmässan i år igen.

Över 200 författare, förläggare, översättare och andra kulturarbetare bojkottar därför årets mässa, och har valt att anordna den alternativa bokmässan Scener & Samtal istället.

I stormens mitt står Nya Tider och tidningens chefredaktör Vávra Suk.

De har blivit symbolen för de högerradikala så kallade ”alternativmediernas” framryckning i det svenska medielandskapet – ett samlingsbegrepp för sajter och tidningar som Avpixlat, Samtiden, Motgift, Fria Tider och Granskning Sverige.

Konspirationsteorier drar trafik på nätet

Alternativmediernas företrädare hävdar ofta att de stämplas som extrema bara för att de vågar frångå det politiskt korrekta, för att de ställer obekväma frågor, och utmanar ”gammelmedias” informationsmonopol.

Allt fler besöker deras sidor och under det senaste halvåret har de flesta alternativ-medierna mer än fördubblat sin trafik.

Avpixlat, som är störst i genren, och som den första september bytte namn till Samhällsnytt, fick över åtta miljoner besök bara under juli månad.

Det kan jämföras med Dagens Nyheters sajt som hade strax över 11 miljoner. Det är tydligt att så kallad alt-media drar till sig många nyfikna läsare. Är de verkligen så problematiska?

Svaret beror på ditt politiska perspektiv, och på vilket samhälle du vill ha.

De högerextrema alternativmedierna förenas nämligen i sin aktivistiska ambition att omstörta samhället genom att sprida sin egen domedagssyn på Sverige och omvärlden.

Alla politiska projekt har sin egen berättelse. Extremhögern är inget undantag

Alla politiska projekt har sin egen berättelse. Extremhögern är inget undantag.

Deras berättelse är enkel: den handlar om Konspirationen. En hemlig och ondskefull sammansvärjelse mellan ”Eliten” och ”Främlingarna”.

I den svenska tappningen är eliten de etablerade partierna (”folkförrädarna” i den så kallade ”sjuklövern”) samt journalister (”mörkläggarna”) och vänstern (”kulturmarxister”).

Främlingarna är alla som avviker från den högerextrema normen, såsom religiösa och sexuella minoriteter, samt invandrare.

Enligt den världsbilden består nationen – till skillnad från den breda termen ”folket”, som ju innefattar alla som bor i Sverige – endast av de ”riktiga” svenskarna, det vill säga de svenskar som är vita och vars främsta lojalitet är till andra vita (”Sverigevänner”).

Det är den berättelsen som ständigt återkommer i högerextrem media.

Tre tydliga exempel på detta är Samhällsnytt (före detta Avpixlat), som står nära sverigedemokratin, Fria Tider, som står nära nyfascismen och Nya Tider, som står nära nazismen.

Den röda tråden: Sverige håller på att gå under

De utger sig för att syssla med nyhetsjournalistik, men trots att de framställer sig som nyhetssajter är deras rapportering långt ifrån neutral eller objektiv.

Valet av ämnen är ensidig, och i stället för nyheter erbjuds läsaren en sammanblandning av åsikter och hårt vinklade fakta.

I stället för en skildring av samhället får läsaren sig serverad en färdig tolkning som förmedlar dessa mediers extrema politiska inriktning.

Deras innehåll, redaktionella inriktningar och ideologiska positioner skiljer sig något åt sinsemellan.

Men den som läser dem regelbundet finner en gemensam röd tråd som löper genom texter, retorik, redaktionellt urval, och opinionstexter, inte minst mellan raderna.

Samtliga förmedlar en och samma större bild: Sverige håller på att gå under på grund av invandring. Det svenska folket är utsatt för en konspiration mellan eliten och främlingarna.

Helhetsbilden är av ett samhälle i ett laglöst, nästan apokalyptiskt tillstånd, där brottsligheten härskar

Nationen – de äkta svenskarna – är hotade av en invasion, av en ockupation, av parasiter, av landsförräderi, av ”kulturmarxism”, av ”systemmedia”. Själva demokratin är rutten, den måste bytas ut, nationen måste resa sig och omkullkasta det förljugna etablissemanget.

Under ständigt återkommande rubriker som ”Sverige brinner,” ”Invandringsrelaterad vardagsterror” och ”Malmö: Förlorad stad” frossar dessa tidningar i allting som kan framställa invandrare och icke-vita svenskar i dålig dager.

I artiklarna förvrängs fakta regelbundet, samtidigt som rykten, konspirationsteorier och rasistiska gliringar tillförs.

Helhetsbilden är av ett samhälle i ett laglöst, nästan apokalyptiskt tillstånd, där brottsligheten härskar, och där medborgarna knappt kan gå utanför dörren utan att bli våldtagna eller sprängda i luften av terrordåd.

Och i kommentarsfälten frodas avskyn, rasismen och hatet.

Nya tiders chefredaktör Vávra Suk på Bokmässan i Göteborg förra året. Citaten ovan är typiska för innehållet i tidningen.

Grov smutskastning av invandrare och journalister

Detta handlar alltså inte, som alternativmediernas företrädare själva ofta hävdar, om invandringskritik, utan om en grov smutskastning av invandrare.

Det är inte kritik av stormedia, utan rena konspirationsteorier om att journalistkåren är professionella lögnare.

Det är inte systemkritik, utan ett ständigt misstänkliggörande av demokratins bärande institutioner.

Att det inte rör sig om journalistik utan en sorts medial aktivism framgår också av att flera av aktörerna inte drar sig för att gå över gränsen till uppvigling och hot.

Nya Tiders redaktör producerade en Youtube-kampanj som uppmanade anhängarna att göra hotfulla gruppbesök hos ”sverigefientliga” journalister för att tysta dem.

Alternativmedierna har kunnat glädja sig åt ett allt större avtryck i det svenska samtalet

Hatsajten Granskning Sverige, som säger sig vara en plattform för ”medborgarjournalistik”, hotade nyligen en vänsterpolitikers pappa med att hänga ut hans arbetsplats, hemadress och personuppgifter ”för alla högerextrema organisationer i Sverige”.

Alternativmedierna har kunnat glädja sig åt ett allt större avtryck i det svenska samtalet under de senaste åren.

Att Nya Tider lyckades få en monter på Bokmässan har gett tidningen en plats i rampljuset.

Men kanske störst anledning att fira fick de i vintras när Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet.

I honom hade de plötsligt ”en mäktig bundsförvant i att utmana etablissemangsmedia”, som Mats Dagerlind, numera politisk chefredaktör för Samhällsnytt, uttryckte det.

Breitbart visar vägen för svensk alt-media

Trumps seger visar också på alternativmediernas potentiella makt.

De flesta analytiker är överens om att den högerextrema ”nyhetssajten” Breitbart var avgörande för att bygga upp det stöd som Trump behövde för att vinna valet.

Breitbart har endast tio år på nacken, men hösten 2015 hade de cirka 19 miljoner unika besökare i månaden.

I dag uppskattas de ha två miljarder besök om året och vara den största politiska sajten på både Facebook och Twitter.

Denna nya mediagigant gjorde sig till propagandakanal för Trump så till den grad att Breitbarts chefredaktör Steve Bannon lyftes in som Trumps kampanjchef inför valet.

Bannon är öppen med sina högerextrema sympatier

Bannon är öppen med sina högerextrema sympatier. I fjol beskrev han själv Breitbart som ”plattformen för alt-right”, den amerikanska nyfascismen.

En tidigare talesperson för sajten har skrutit med att Breitbart ”i princip författade Trumps invandringspolitik”.

Efter att Trump tog makten utsågs Bannon till Vita husets chefsstrateg.

I dag har han lämnat den posten och gått tillbaka till posten som chefredaktör på Breitbart.

Bannons roll i Trumps remarkabla politiska resa är en påminnelse om att alternativmedia inte bör underskattas, utan att de ska ses som de politiska agitatorer och aktörer de faktiskt är.

Agenda för antidemokrater

Public service och de stora borgerliga dagstidningarna dominerar förvisso det svenska medielandskapet, men Sverige har också en uppsjö av mindre tidningar och sajter som representerar hela det politiska spektrumet.

Tack vare det statliga presstödet kan även marginella röster göra sig hörda i den svenska offentligheten.

Det står var och en fritt att läsa de högerextrema alternativmedierna.

Men den som läser dem bör också ha i åtanke att det rör sig om politisk agendajournalistik från en antidemokratisk miljö på den yttersta högerkanten.

Morgan Finnsiö
Morgan Finnsiö är frilansjournalist med fokus på högerextremism och fascism. Han medverkar regelbundet i tidningen Expo, som granskar extremhögern.