Ivar Andersen: Jag tog ett sms-lån till ockerränta – du kan aldrig ana vad som hände sen

En fredagskväll klockan 22.26 surfar jag in Lumifys sajt. 

Jag har beslutat mig för att ta ett snabblån. Det är en del i Arbetets granskning av dyra krediter och skuldfällor. Skuldsatta jag pratar med säger att det första lånet följs av ett reklambombardemang. Jag vill testa om det stämmer. 

Det finns gott om långivare att välja mellan. De flesta har namn som ligger någonstans mellan techigt och tramsigt: Banky, Cashbuddy, Enklare, Extralånet, Flexkontot, Freedom finance, Slantar.nu.   

”Dom är livsfarliga”

Att jag fastnar för Lumify är mest en slump. Tjänsten får toppbetyg på en av de otaliga sidor som livnär sig på att locka kunder till snabblånebolagen. På Facebook låter det annorlunda. ”Dom är livsfarliga att ha att göra med”, kommenterar en arg användare. 

Jag fyller i ansökan. Tummar lite på sanningen för att se om jag får lån ändå. Skriver att jag har lägre inkomster och högre utgifter, att pengarna ska gå till att betala räkningar. Inga problem. Några minuter senare plingar telefonen. Lumify har satt in 2 000 kronor på kontot. 

Räntan: 42,5 procent

Räntan är 42,5 procent. Innan jag kom i kontakt med snabblånen visste jag inte ens att så höga räntor var lagliga. Dessutom ska jag betala en uppläggningsavgift på 515 kronor. Och förstås de månatliga fakturaavgifterna på 60 kronor. 

På tio dagar får jag två sms, tre mejl och en notis i telefonen. Det finns ”ytterligare belopp tillgängligt”, skriver Lumify, om jag behöver ”det där lilla extra”. 

Konsumentverket anser att redan tre påstötningar på två månader är för mycket. Hypotesen om påstridig marknadsföring känns bevisad. Jag gör mig redo att avsluta experimentet. Slutbetala allt och sedan blocka reklamutskicken. 

Det spårar ur

Först ska jag bara kolla upp en detalj i låneprocessen, för att använda i den här texten. Det är nu saker börjar gå snett.  

Jag loggar återigen in. Trycker på knappen ”Ansök”. Plötsligt sitter ytterligare 6 000 kronor på mitt konto. 

Först förstår jag inte. Jag är van vid att allt på nätet ska dubbelbekräftas och signeras med bank-id. Och i min värld betyder ansök att något ska prövas. Men Lumify har tydligen redan beräknat mitt tillgängliga kreditutrymme. 

Ett klick. Det är allt som krävs. Att boka min tvättstuga är krångligare än att ta ett högkostnadslån. 

Mitt kredit-klavertramp kostar 950 kronor i uppläggningsavgift. Jag känner mig som en idiot.     

Oron: Inkasso nästa?

Lyckligtvis har jag lärt mig att lån kan reklameras inom 14 dagar. Snabbt mejlar jag företaget. Får tillbaka ett standardsvar om att kundtjänsten ska återkomma. 

Dagarna går. Efter en vecka skriver jag igen. Den här gången svarar Lumify: ”Man kan dessvärre inte ångra en utökning utan då behöver hela lånet ångras.”

Att ångra hela lånet går dock inte, får jag veta, eftersom det gått över 14 dagar ”sedan du tog ditt ’huvudlån’”. 

Jag förklarar att jag reklamerade inom utsatt tid. Enda anledningen att gränsen passerats är att företaget dröjde med svaret.

Samtidigt känner jag viss oro. Betaldatum närmar sig. Inkasso nästa?

Mitt livs dyraste klick

Stressen minskar inte av att andra lånebolag vars sidor jag besökt ringer och sms:ar. Mina sociala medier har de tagit över helt. Annonserna är överallt. 

Jag för över lånebeloppet, uppläggningsavgifterna och räntan. Nu byter Lumify strategi. 

”Du har nu slutbetalt hela lånet och därmed åberopas du inte av ångerrätten”, skriver kundtjänsten. 

Uppläggningsavgiften på nästan 1 000 kronor, mitt livs dyraste klick, är alltså omöjlig att få tillbaka. 

Jag blir en smula besatt. Lusläser konsumentkreditlagen, marknadsföringslagen, det individuella låneavtalet och de allmänna villkoren. Skickar långa stycken text med hänvisningar till specifika lagrum.

Det blir flera sena kvällar. Jag hoppar över en social tillställning. Äter middag ensam framför datorn. Mitt snabblån har en negativ inverkan på stämningen därhemma.  

Ingen triumf – bara tomhet

Lumifys svar gör mig bara förvirrad. Jag börjar ge upp. Lär mig i stället om Allmänna reklamationsnämnden och civila tvistemål. Då kommer ett oväntat besked, helt utan motivering eller förklaring: ”Vi kommer inom kort att betala ut mellanskillnaden till dig för det ångrade lånet.”

Jag försöker känna någon form av triumf. Men allt som infinner sig är tomhet. 

Att låna pengar tog några minuter. Att utöka lånet var så lätt att jag lyckades göra det av misstag. Att hävda de rättigheter som faktiskt finns inskrivna i lagen är en process som kräver betydligt mer uthållighet. 

Myten: De lever loppan

Snabblån är de allra dyraste lånen. Men de är också allra enklast att få. För enkla, Arbetet kan visa att snabblånebolagen systematiskt slarvar med kreditprövningar. Samtidigt skickar de tiotusentals ärenden till Kronofogden varje år. Och växer så det knakar.

Det finns en bild av att oansvariga konsumenter lever loppan på lånade pengar. Den är i allt väsentligt en myt. 

De stora orsakerna till skuldsättning är sjukskrivningar, arbetslöshet, psykisk ohälsa, skilsmässor eller dödsfall i familjen. 

Vår resa från kontantsamhälle till kreditsamhälle har skapat skuldfällor. Genom att granska snabblånebolagen har jag lärt mig hur lätt dessa fällor kan slå till. 

Hade jag orkat bråka vidare med Lumify om jag befunnit mig i en livskris? Om min partner gått bort, om jag blivit långtidssjuk? Eller hade jag tagit ett nytt snabblån för att betala det gamla?