Sofie Edström har arbetat som jobbcoach på ett stort företag. Men hon har också varit handläggare på Arbetsförmedlingen.

Hon har i närtid haft insyn både i hur arbetslösa tas om hand hos myndigheten och vad de möter när de kommer till en så kallad fristående aktör.

Arbetet kunde nyligen berätta att hälften av deltagarna som gått hela tjänsten Rusta och matcha, alltså ett år, får börja om igen. Sofie Edström bekräftar att det ibland handlar om ren ”parkering” av de arbetslösa hos jobbcoacherna, dock inte på initiativ av matchningsbolagen.

Sofie Edström säger att hon och kollegorna många gånger försökte få Arbetsförmedlingen att avbryta placeringen. De arbetslösa var i för dåligt skick för att kunna få hjälp där. 

– Det har funnits alltför många tillfällen där vi stångat oss blodiga för att få till ett avbrott men då har personen blivit anvisad till oss igen, säger Sofie Edström. 

”Ingen ser vem man är och ens behov”

Det är Arbetsförmedlingen som bedömer om den arbetslösa ska gå Rusta och matcha. Personen får själv välja aktör, och bolaget kan inte säga nej.

Under sin tid som jobbcoach mötte Sofie Edström en kvinna som inte klarat SFI, och som hon senare fick veta hade inlärningssvårigheter och problem med psykisk ohälsa. En annan hade ett aktivt missbruk.

– Framför allt påverkar det nog deras känsla av att inte ha en plats. Att man upplever att ingen ser vem man är och vad man har för faktiska behov. 

”Krävs mycket motiverande insatser”

Enligt henne var det tydligare i Rusta och matchas föregångare Stöd och matchning att personen skulle stå lite närmare arbetsmarknaden. 

Nu ska insatsen rikta sig till olika typer av arbetslösa, även de som har svårt att få jobb.

Men ibland behöver personer i den senare gruppen helt annan hjälp.

– För de personerna krävs ofta väldigt mycket motiverande insatser och det krävs ett jättestort arbete för att de ska ta insatsen på allvar, säger Sofie Edström. 

”Blir lite av en slasktratt”

Hon ser flera förklaringar till varför Arbetsförmedlingen låter ”fel” personer komma till jobbmatcharna.

  • Att det tidigare fanns fler insatser för de som har svårare att få jobb.

– Nu blir Rusta och matcha lite av en slasktratt. 

  • Arbetsförmedlare får höra att de ska ha ”snygg statistik”, de ska få ut deltagare i aktivitet. 
  • Det automatiska bedömningsstödet väger tyngre än handläggarens möte med den arbetslösa. 

– Hade man pratat mer med de arbetslösa tror jag att man hade insett att den här vägen inte är rimlig.

Hon tror att det är svårt för de flesta bolag att gå runt ekonomiskt endast på att ha deltagare ”parkerade”. Grundersättningen i tjänsten är mycket lägre än den ersättning bolaget får om det lyckas hitta ett jobb åt personen.

– Får man in någon som står långt ifrån arbetsmarknaden och leverantörerna är beroende av att få den högre ersättningen så är det klart att de prioriteras lägre, om man inte ser någon tydlig väg framåt.