Det vill fack och arbetsgivare i avtalsrörelsen – och så långt ifrån varandra står de
Fack och arbetsgivare inom industrin har presenterat sina krav inför avtalsrörelsen nästa år. Vi reder ut respektive sidas förslag om lön.
Villkoren för över två miljoner löntagare ska omförhandlas nästa år, inför att nuvarande kollektivavtal löper ut. Först förhandlar industrin. Det som den sektorn landar i brukar bli normerande för övriga arbetsmarknaden.
Nu har fack och arbetsgivare inom industrin presenterat sina krav, även LO har sedan tidigare presenterat sina gemensamma krav.
Så här långt ifrån varandra står fack och arbetsgivare i lönefrågorna inför förhandlingsstarten:
Nivå på lönepåslag
Facket: 4,4 procents löneökning i ett ettårigt avtal. Utöver facken inom industrin, där även tjänstemannafacken Unionen och Sveriges Ingenjörer ingår, har alla LO-förbund utom Transport redan ställt sig bakom det kravet.
Teknikföretagen: 2,0 procents löneökning i ett ettårigt avtal, plus ett engångsbelopp på 3000 kronor per heltidsanställd. De 3000 kronorna är alltså, till skillnad från procentpåslaget, inte en varaktig löneökning som följer med in i nästa avtalsperiod.
Extra ökning av lägre löner
Facket: LO-förbunden kräver i praktiken mer än 4,4 procent i branscher med löner lägre än 27 100 kronor i månaden. 4,4 procent av 27 100 kronor är 1192 kronor, men LO kräver att även löner som är lägre än så ändå ska ge påslag med det beloppet. Det kallas låglönesatsning.
Arbetsgivarna: Teknikföretagen är emot låglönesatsningen. Enligt dem innebär kravet att löneökningarna i praktiken skulle variera mellan 4,4 och 5,2 procent, beroende på andelen lägre löner. Industrins förhandlingsresultat är normerande för andra branscher och arbetsgivarna vill ha en tydlig procentsats som ska gälla hela arbetsmarknaden, man menar att det sätts ur spel med extra påslag på lägre löner.
Garanti för var och en
En löneökning på 4,4 eller 2,0 procent betyder inte att var och en verkligen får en sådan löneökning. Arbetsgivarna ska öka sina lönekostnader enligt procentsatsen, men potten kan sedan fördelas ojämnt mellan individer.
Samma sak gäller ett eventuellt extra påslag på de lägsta lönerna. De pengarna går inte automatiskt till de som tjänat minst, utan hamnar i potten.
Fack och arbetsgivare har olika syn på om varje anställd ska ha några garantier när de pengarna fördelas.
Facket: I vissa av IF Metalls avtal finns en regel om individgaranti vid löneökningar. I de avtalen yrkar förbundet på att varje person ska få minst 820 kronor per månad i löneökning.
Arbetsgivarna: Teknikföretagen vill inte ha någon individgaranti.
Höjning av avtalens lägsta löner
Facket: Facken ställer lite olika utformade krav på att höja kollektivavtalens lönegolv, alltså den lön som minst måste betalas enligt respektive avtal. Facken inom industrin vill se en ökning på 1 600 kronor. Tanken är att det påslaget ska rymmas inom de 4,4 procenten.
Arbetsgivarna: Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin säger att industrifacken kräver ”väldigt kraftiga ökningar” av lägstalönerna. Han menar att det skulle höja trösklarna in på arbetsmarknaden.