Ny strid om märket väntar i avtalsrörelsen 2023
Fackens krav på låglönesatsningar är svårsmälta för arbetsgivarna. Kraven bäddar för ett nytt krig om vad som är ”märket” för löneökningarna nästa år.
Marie Nilsson, IF Metall och Per-Olof Sjöö, GS-facket.
Sedan 1997 har de löneökningar som anställda i industrin får fungerat som en norm – ett märke – för hela arbetsmarknaden.
Men särskilt i de båda senaste avtalsrörelserna har facken och arbetsgivarna stridit om hur märket ska tolkas.
LO-förbunden har krävt löneökningar med en viss procentsats för alla, plus en låglönesatsning – en löneökning med ett bestämt antal kronor – för dem med löner under en viss nivå.
Enligt LO skapas då ett dubbelt märke, dels i procent, dels i kronor.
Teknikföretagen vill ha procentsats
Arbetsgivarna, med Teknikföretagen i spetsen, har svarat att märket bara kan uttryckas som en procentsats, och att större lönelyft än så för de lågavlönade måste balanseras med eftergifter i andra frågor, till exempel arbetstider.
Den motsättningen ledde till flera konfliktvarsel i avtalsrörelserna 2017 och 2020.
I avtalsrörelsen 2023 tänker LO-förbunden kräva löneökningar på 4,4 procent, dock minst 1 192 kronor mer per månad – en kraftigare låglönesatsning än tidigare år.
GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö tror att det bäddar för ny konflikt.
– Säkerligen. Att striden om märket upprepas ser jag som kyrkans liturgi.
IF Metall räknar med motstånd
Också IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä räknar med motstånd.
När Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin deltog i Medlingsinstitutets konferens om lönebildning förra veckan markerade han att den låglönesatsning LO vill göra strider mot Industriavtalet och är omöjlig att gå med på.
LO:s låglönesatsning är tänkt att ska ge lite större löneökningar i branscher och företag där det finns anställda med löner under 27 100 kronor i månaden.
Löner ska höjas med 1 600
Därutöver vill facken inom industrin – även Unionen och Sveriges Ingenjörer – att den lägsta tillåtna lönen i kollektivavtalen ska höjas med 1 600 kronor i månaden.
I vissa branscher, främst callcenterbranschen, ligger många av Unionens medlemmar på avtalets lön, eller strax över.
För dem skulle 1 600 kronor innebära stora procentuella lönelyft. Men Martin Wästfelt, förhandlingschef vid Unionen, tror ”som utgångspunkt” att förbundet ska slippa krav på försämrade arbetstider eller andra villkor för att betala en höjning av avtalens lägsta löner.
Detta eftersom höjningen inte är tänkt att spräcka ramen på 4,4 procent, utan ska rymmas inom den.
– Sedan finns ett starkt motstånd mot att höja de lägsta lönerna oberoende av diskussionen om märket. Men vi har goda argument. Inflationen gör den här höjningen viktig för dem som har de lägsta lönerna.
