Afrikanska kvinnor som utsatts för trafficking går på en strand i Oman.

Theresa och Shirley lurades till Oman och tvingades arbeta under slavliknande former. De rymde och lever nu gömda.

Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

Med fjäderlätta steg smyger Shirley ut ur huset och mot den väntande bilen.

Hjärtat bultar, hon vet att hon måste öppna fyra knarrande dörrar för att komma ut.

Det är mitt i natten, långt ute på landsbygden i Oman, fyra timmar från huvudstaden Muskat.

Familjen hon jobbat som hembiträde hos i två månader sover. Hoppas hon i alla fall.

– Jag tänkte att om de upptäcker mig nu så kommer de döda mig, berättar Shirley efteråt.

Hon lyckas ta sig ut till bilen där en brittisk man väntar. Hon har fått kontakt med honom på nätet och han har erbjudit sig att hjälpa henne fly.

– Jag tror knarret från den sista dörren väckte familjen för när vi körde därifrån såg vi personer som var ute och sökte med ficklampor.

”Jag levde som en slav”

När Arbetet Global träffar Shirley gömmer hon sig hemma hos den brittiske mannen i en förort till Muskat. Utan pass eller en plan för hur hon ska kunna ta sig till hemlandet Malawi. När hon rör sig utomhus klär hon sig i heltäckande, av rädsla för att bli igenkänd.

– Men jag kunde inte vara kvar i familjen. Jag levde som en slav, säger hon.

I huset bor också Theresa. Även hon kommer från Malawi och lurades likt Shirley till Oman med falska löften om bra villkor och hög lön.

Det finns inget jag kan säga. Jag vill bara hem.

Theresa, hembiträde på flykt i Oman

Shirley och Theresa, som båda egentligen heter någonting annat, kände varandra sedan innan. Men de visste inte att bägge befann sig i landet förrän de blev medlemmar i en Whatsapp-grupp för malawier i Oman.

Theresa var också hembiträde hos en familj. Shirley övertalade den brittiske mannen att hjälpa även henne att fly. 

Theresa har svårt att berätta om vad hon varit med om. I stället för ord kommer tårar.

– Det finns inget jag kan säga. Jag vill bara hem.

En afrikansk kvinna som utsatts för trafficking står framför ett fönster.
Theresa har svårt att prata om vad hon utsatts för. I stället för ord kommer tårar.

Över 150 000 hembiträden i Oman

Migrantarbetares utsatta situation i Gulfstaterna har uppmärksammats internationellt på senare år. Främst har det handlat om de arbetare i Qatar som byggt infrastruktur till fotbolls-VM.

Roten till problemen är kafalasystemet, som i olika former finns i de flesta stater i regionen. Systemet binder juridiskt migrantarbetare till en så kallad sponsor, oftast arbetsgivaren.

Till Oman kommer främst kvinnliga migrantarbetare från Asien och Afrika. De flesta hamnar i privata hem och får utföra hushållsarbete i stora familjer. Innan ett tvåårskontrakt är slutfört kan de inte byta jobb eller lämna landet utan sin sponsors tillstånd. Rymmer de så klassas de som kriminella. 

Skyddet för den som arbetar i privata hem är svagt. Även om en del av de över 150 000 utländska hembiträden som finns i landet behandlas relativt väl så lever många som fångar och tvingas arbeta uppemot 20 timmar om dygnet utan några lediga dagar.

Familjerna betalar stora belopp till förmedlingsföretag för att hyra ett utländskt hembiträde. Då vill de ha maximal nytta av investeringen.

Ett sms på en mobilskärm från en afrikansk kvinna som utsatts för våld.
Ett hembiträde i Oman som Arbetet Global har kontakt med på Whatsapp vädjar desperat om hjälp.

Får inte ha mobiltelefon

Många hembiträden får sina telefoner beslagtagna av arbetsgivaren. Men genom källor får Arbetet Global kontakt med flera hembiträden från Malawi som lyckats behålla sina mobiler.

Via appen Whatsapp berättar de om sin vardag i omanska hem. Alla har liknande historier om långa arbetsdagar och ofrihet. Innan resan har de blivit lovade något helt annat än vad som mötte dem i Oman.

Chefen säger att han kan döda mig närsomhelst, ingen kommer att straffa honom.

Hembiträde från Malawi i Oman

En kvinna skickar ett långt, desperat röstmeddelande. Hon blir misshandlad och spottad på, somnar hungrig och hålls ibland inlåst i sitt rum.

– I dag kom chefens brorson med två av hans vänner när ingen annan var hemma. De var maskerade och släpade in mig i mitt rum och våldtog mig.

– Chefen säger att han kan döda mig närsomhelst, ingen kommer att straffa honom och ingen kommer att leta efter mig, för jag är bara en fattig flicka från ett fattigt land.

Ett hembiträde från Oman hålls sannolikt fånge bakom denna fasad.
Med hjälp av positionsdata från en mobiltelefon kan Arbetet Global lokalisera Alshafaq Manpower Supplys kontor, där hembiträdet från Malawi sannolikt hålls fången.

Fånge på bemanningsföretaget

En annan malawisk kvinna skickar röstmeddelanden från ett kontor där hon hålls instängd. Hon tillåts bara använda mobilen 20 minuter om dagen. Hon vill hem. 

Jobbet som hembiträde var omöjligt att klara av eftersom hon har ett fysiskt handikapp. Hon skickades därför tillbaka det företag som förmedlat henne till familjen. Företaget krävde stora summor för att släppa henne fri. 

Det är ett vanligt förfarande. Arbetet Global har tagit del av avtal som tecknas mellan kvinnorna och bemanningsfirmorna. Där finns en klausul om att kvinnor som vägrar jobba måste betala över 2 000 amerikanska dollar för att få återvända till hemlandet.    

– Min mamma lyckades samla ihop 1 000 dollar som jag betalade men nu vill de ha mer, berättar kvinnan i ljudklippen.

Med hjälp av positionsdata från kvinnans mobiltelefon går det att hitta platsen där hon befinner sig, i en förort till Muskat. 

Kvarteret ligger öde i den tryckande middagsvärmen. På bottenvåningen av ett hus finns en juicebar och ovanför den en fasadskylt – Alshafaq Manpower Supply.

Fönstren ovanför juicebaren ser ut att vara övertäckta. Därinne hålls kvinnan sannolikt fången, enligt positionsdatan. 

Gatuvy Omans huvudstad Muskat.
Över 150 000 utländska hembiträden lever i Oman. En stor del av dem finns i huvudstaden Muskat.

Priset beror på kvinnans nationalitet

Alshafaq Manpower Supply svarar inte på Arbetet Globals kontaktförsök. Men företaget är aktivt i sociala medier. På arabiskspråkiga annonssajter och Facebook erbjuder Alshafaq Manpower Supply kvinnliga hembiträden för ”omedelbar leverans”.

Priset beror på kvinnans nationalitet. Malawiskor är näst billigast. De kostar motsvarande 26 000 svenska kronor i förmedlingsavgift och 2 500–2 900 kronor i månadslön. Bara Elfenbenskustens kvinnor är billigare.

Alshafaq Manpower Supply är ett namn som flera av de malawiska kvinnorna, bland andra Shirley, känner igen.

I Malawi hade Shirley genom en bekant blivit introducerad till en agent. Hon blev erbjuden ett kontorsjobb i Oman och såg en chans att bryta hopplösheten i hemlandet, som är ett av jordens fattigaste.

– Och så ville jag ha lite äventyr i mitt liv.

Gatuvy från Malawi med marknadsstånd.
Malawi är ett av världens fattigaste länder. Många lockas av människohandlarnas löften om ett bättre liv.

Att fly var Shirleys enda val

Så fort Shirley fastnat på kroken hade hon ovetandes sålts vidare av den malawiske agenten till Alshafaq Manpower Supply. När hon en dag i våras landade på flygplatsen i Oman var det en kvinna därifrån som mötte henne. 

– Hon var smart, hon frågade om hon kunde kolla mitt pass. Sedan såg jag aldrig det passet igen. 

Det var först nu det gick upp för Shirley att hon skulle bli hembiträde i en familj.

Jag grät varje dag, jag insåg att jag var en slav.

Shirley, hembiträde på flykt i Oman

Chocken blev än svårare när hon insåg att arbetsdagarna var 15 timmar långa och att schemat helt saknade lediga dagar. Lönen var mindre än en tredjedel av vad hon hade lovats innan resan. När Shirley ville ta en promenad utanför huset följde mannen i familjen efter henne och skrek.

– Jag grät varje dag, jag insåg att jag var en slav, berättar hon.

Familjen tvingade henne att jobba trots att hon började få svåra magsmärtor. Hon blev allt svagare och letade förgäves efter sitt pass när de övriga i familjen var ute. Hon ringde jobbagenterna och bönade om att få komma hem.

– Men de sade bara att jag var lat och att om jag ville hem skulle jag betala 2 500 dollar.

Till sist insåg hon att hennes enda chans var att fly. 

En människohandlare annonserar på Facebook.
I en Facebookgrupp erbjuder en kvinna ”malawiska hembiträden som är redo att resa till Oman”. Kvinnan sitter nu gripen, misstänkt för människohandel.

Poliser misstänks för trafficking

Under tiden Arbetet Global jobbar med detta reportage genomför malawisk polis en stor razzia mot de människohandlare som säljer malawiska kvinnor till Gulfstater. 

Peter Kalaya, talesperson för Malawis polismyndighet, berättar att ett drygt tiotal sitter frihetsberövade. Bland dem finns två polisanställda.

– Vi misstänker att deras roll i syndikatet har varit att ordna polistillstånd för att lämna Malawi för arbete trots att de varit medvetna om att de här personerna kunde vara traffickingoffer, säger Peter Kalaya.

Om de kommer i kontakt med personer som lovar dem lyxliv utomlands, då ska de inte tro på det

Peter Kalaya, Malawis polismyndighet

– Nu försöker vi nå ut till unga kvinnor med information. Om de kommer i kontakt med personer som lovar dem lyxliv utomlands, sådant som låter för bra för att vara sant, då ska de inte tro på det, fortsätter han.

En av de frihetsberövade är en malawisk kvinna som periodvis varit bosatt i Dubai. Flera av de hembiträden som Arbetet Global har kontakt med i Oman identifierar kvinnan som en av de personer som lurat dem. 

I sociala medier går det att följa kvinnans spår. I en Facebookgrupp där afrikanska agenter möter förmedlingsföretag i Gulfländer skriver hon i ett inlägg från i somras att hon har malawiska kvinnor redo att resa till Oman och att hon letar efter pålitliga företag med bra provision.

Fångar i andras hem

Organisationen Do Bold, som stödjer migrantarbetare som råkat illa ut i Gulfstaterna, presenterade nyligen en rapport där 469 hembiträden från Sierra Leone i Oman intervjuats. 

• 78 procent hade vilseletts om vad jobbet innebar innan resan.

• 80 procent jobbade mellan 16 och 20 timmar per dag.

• 99 procent hade aldrig en ledig dag.

• 91 procent fick inte röra sig fritt utanför huset.

• 57 procent hade utsatts för misshandel.

• 27 procent hade utsatts för sexuella övergrepp.

Tusentals rymmer från arbetsgivaren

Det finns inga säkra siffror över hur många hembiträden som rymt från arbetsgivare i Oman, men sannolikt rör det sig om tusentals.

För de kvinnor som lever gömda finns få legala vägar ut ur Oman. Att köpa en biljett och åka till flygplatsen är omöjligt. Kvinnan kommer inte att tillåtas lämna landet ens om hon tillhör det fåtal som har passet kvar. 

Men med några års mellanrum utlyser Oman amnesti för alla ”förrymda” migrantarbetare, säger Ekaterina Porras Sivolobova. Hon är grundare till organisationen Do Bold som stödjer migrantarbetare i Gulfstaterna och har hjälpt många hembiträden att lämna Oman.

– Amnestierna är den lättaste vägen ut. Senast Oman utlyste amnesti, under 2021, kunde vi hjälpa många hem, säger hon.

En annan väg som Do Bold använder är att förhandla med arbetsgivare.

– Det är svårt och i 99 procent av fallen kräver familjen inledningsvis att en lösesumma betalas. De har betalat mycket till förmedlingsföretaget och vill ha pengarna tillbaka.

Lyckas förhandlingen rivs kvinnans tvååriga arbetsvisum och hon är fri att lämna landet.

En kvinna från Afrika som utsatts för människohandel, klädd i heltäckande kläder.
Shirley gömmer sig i en brittisk privatpersons hem. Hon försöker trösta andra hembiträden som också är fast i Oman.

”Jag försöker trösta och ge hopp”

Det händer också att kvinnor deporteras ut ur landet efter att de gripits som ”förrymda”. Men det är en farlig väg ut.

Ofta sitter de då först fängslade i månader. Har de inte pengar till flygbiljett vid deportationen är deras framtid oviss.

Det finns även en möjlighet för länder som skickar många migrantarbetare att teckna bilaterala avtal med Oman om att de som vill ska få lämna på laglig väg.

Nu under hösten har Malawi försökt få till stånd en sådan repatriering från Oman, men hittills har ingen överenskommelse nåtts. Under tiden väntar Theresa och Shirley. 

– Vi är många malawiskor här som har kontakt på Whatsapp, säger Shirley. 

– Jag försöker trösta dem och ge hopp, det är vad jag kan göra.


Människohandeln från Malawi till Oman – steg för steg

Kontakt
1. Genom någon bekant förmedlas kontakt med en malawisk jobbagent som bjuder in kvinnan till en Whatsapp-grupp. Hon får ett fördelaktigt erbjudande om jobb i Oman, på exempelvis kontor eller restaurang. Vissa agenter finns i Malawi, andra är malawier som bor i någon av Gulfstaterna.
Försäljning
2. När kvinnan tackat ja säljer den malawiske agenten henne till något av de företag i Oman som förmedlar hembiträden till omanska familjer, till exempel Alshafaq Manpower Supply. Kontakten sker ibland via Facebookgrupper. Den malawiske agenten får provision för varje levererad kvinna. Det omanska företaget tar ut en förmedlingsavgift av familjen.
Tillstånd
3. Visum, flygbiljetter och nödvändiga polistillstånd för att jobba utomlands ordnas via Whatsapp. Ibland sker all kommunikation digitalt och kvinnan träffar aldrig den malawiske agenten personligen. I Malawi misstänks poliser för att ha ordnat tillstånd trots vetskap om att offren kommer utsättas för trafficking.
Ankomst
4. På flygplatsen i Oman möts kvinnan antingen av någon från familjen där hon ska jobba, eller av en representant för det omanska förmedlingsföretaget. Passet tas ifrån henne. 
Fångenskap
5. Om kvinnan ännu inte är förmedlad till en familj transporteras hon till förmedlingsföretagets kontor. Där hålls hon kvar tills en familj som är villig att betala för henne har hittats. Övriga kvinnor påbörjar sina hembiträdesjobb. Det är först nu de förstår att de inte kan röra sig fritt eller har lediga dagar.