I går utnämndes Liberalernas partiledare Johan Pehrson till ny arbetsmarknadsminister.
Utnämningen omgavs av kritik som främst upprepade kritiken mot Tidöavtalet.

Det vill säga att Liberalerna fått igenom ett minimum av liberala värderingar men släppt igenom Sverigedemokraternas värderingar om migration, kriminalitet och en helt ny syn på människovärde.

Vi måste dock skilja på Johan Pehrsons strider.

Liberalernas interna och externa kamp efter att ha släppt de sista förtöjningarna vid liberala värderingar lär fortsätta. Men faktum är att det har väldigt lite bäring på Johan Pehrsons nya roll som arbetsmarknadsminister.

Här kan vi i stället se en tydlig linje i Liberalernas tidigare arbetsmarknadspolitik.

Partiet Liberalerna är ett borgerligt parti och har aldrig utgett sig för att vara något annat.

Finns ingen samstämmighet med L

Inte ens den nu så omhuldade socialliberalismen under folkpartiledaren Bertil Ohlins storhetstid värnade LO-anslutna på annat sätt än att förespråka en basal grundläggande välfärd. Övrig välfärd skulle byggas på fri företagsamhet och det liberala mantrat om eget ansvar och det svårtolkade begreppet ”valfrihet”.

Och här måste faktiskt Socialdemokraterna av i dag rannsaka sitt eget önsketänkande.

Överensstämmelsen i synen på alla människors lika värde har fått och får i kölvattnet av Tidöavtalet många socialdemokrater att treva efter en större samstämmighet med Liberalerna än vad som existerar.
På arbetsmarknadens område är Liberalerna dock ett mycket tydligt borgerligt parti. Redan under förra mandatperioden gick Liberalerna samman med Centerpartiet och stoppade regionala skyddsombuds rätt att besöka alla arbetsplatser.

En av få skarpa förslag från Liberalerna före valet gällde i stället skolan.

Liberalernas förslag, som Johan Pehrson också nämnde på presskonferensen då Tidöavtalet presenterades, är att friskolekoncerner ska få kvalificera sig för att garanteras fortsatta vinstuttag ur skattefinansierade skolor.

En förändring som effektivt skulle sätta stopp för alla krav på vinstbegränsningar för friskolekoncernerna.

Garanterar vinstuttagen

Johan Pehrson innehade till nyligen aktier i friskolekoncernen Atvexa.
Det likaledes liberala före detta skolborgarrådet Lotta Edholm satt till igår i styrelsen för friskolekoncernen Tellus där hon också äger aktier. Efter att igår ha blivit utnämnd till Sveriges nya skolminister avsade hon sig styrelseuppdraget.

Men vad kan den nya arbetsmarknadsministern Johan Pehrson då tänkas föreslå förutom att garantera skolkoncerners fortsatta vinstuttag av svenskarnas skattepengar?

Klart är att rollen som arbetsmarknadsminister lär bli en svag post i den nya regeringen.
Och här finns en förbild, nämligen vår nya finansminister Elisabeth Svantesson (M).

Under åren 2013 till 2014 satt hon som arbetsmarknadsminister i Fredrik Reinfeldts regering.
Denna ämbetstid tillbringade hon med att lägga exakt noll propositioner i Sveriges riksdag inom sitt område, arbetsmarknad.

Som arbetsmarknadsminister var Svantesson i stället tydligt underordnad statsminister Fredrik Reinfeldt och dåvarande finansminister Anders Borg som formade Alliansens arbetsmarknadspolitik.
Nu är Svantesson själv finansminister.

En rimlig gissning är alltså att studera Moderaternas arbetsmarknadspolitik för se Johan Pehrsons roll som arbetsmarknadsminister.

Inget om arbetsmarknaden

Moderaterna har tidigare förslagit att lägga ned Mynak, Myndigheten för arbetsmiljökunskap. I flera olika förslag har Moderaterna föreslagit att sänka arbetsgivaravgiften för företag och man har också velat att fler statliga stöd ska utgå även till företag utan kollektivavtal.

Mycket lite talar för att Johan Pehrson kommer att vara en stoppkloss för Moderaternas arbetsmarknadspolitik.

Mycket lite talar heller för att han i Liberalernas politiska anda har någon större ambition att agera en sådan stoppkloss.

I Tidöavtalet finns mycket om migration, brott och straff men som många redan har konstaterat, här finns väldigt, väldigt lite om svensk arbetsmarknad.

Den mest direkta formuleringen i Tidöavtalet om arbetsmarknaden är att den nya högerregeringen vill göra det svårare att få omställningsstöd.

Omställningsstödet infördes för endast tre veckor sedan som en del av den las-uppgörelse som stora delar av arbetsmarknadens parter har ställt sig bakom.

Vår nya arbetsmarknadsminister Johan Pehrson har bara i vaga termer svarat på journalisternas frågor om denna punkt i Tidöavtalet.

Det ger onekligen bilden av en ansvarig minister som inte bemyndigats att driva sitt eget område.

En rimlig gissning är att Johan Pehrson inte kommer att sätta fler avtryck än att ge sitt godkännande till vad den moderata statsministern och den moderata finansministern lyckas förhandla fram tillsammans med Sverigedemokraterna.

(Publicerad 06:55, uppdaterad 11:04)