Så är Ulf Kristersson vald till statsminister och i morgon kommer han att avge sin regeringsförklaring och berätta vilka han tänker göra till ministrar.

Vilka det blir vill Kristersson inte avslöja ännu, men man får väl gissa att det är Ebba Busch, delar av den moderata riksdagsgruppen, en och annan skandaliserad högertomte som mellanlagras i eller omkring Svenskt Näringsliv.

– Det svenska folket har röstat för förändring, förklarade Liberalernas Mats Persson morskt.

Jo, det kan man väl säga. Men tittar man på valresultatet så går det inte att säga att folket ville se den förändring som nu kommer att ske.

Trots åtta år i opposition så backade Moderaterna, Kristdemokraterna och. Liberalerna. Tillsammans är de tre partierna nu mindre än Socialdemokraterna.

S-regering var folkets vilja

Enligt SVT:s vallokalsundersökning var svenskarnas önskeregering en socialdemokratisk enpartiministär. Blott 4,5 procent av väljarna önskade en regering där M, KD och L har ministerposter.

Det är bara tack vare SD:s framgångar Ulf Kristersson kan tillträda som statsminister.

Den liberal som tror att människor nu – efter en pandemi, mitt i en energikris med vansinnesinflation – efterfrågar mer privatiseringar, mer splittrande individualism, mer skattesänkningar, mer marknadsliberal politik kan inte läsa sin samtid.

Ändå är det så det blir, men mot löfte om att Ulf Kristersson i samma veva genomför lejonparten av SD:s partiprogram vad det gäller migration och kriminalpolitik.

– Det är ett regeringsskifte och jag tror att det blir ett paradigmskifte. Det är åtminstone hela vår ambition, att lägga om kursen i Sverige.

Så sa Ulf Kristersson strax efter att han valts till statsminister vid måndag lunch. Det brukar låta så när moderater blir statsministrar.

Brukar sluta med underskott

Vi vet hur det brukar sluta. Med underskott, arbetslöshet, svältfödd välfärd och omfördelning från de som behöver till de som har.

Allting pekar på att det kommer sluta så nu också. Men den här gången kommer Jimmie Åkesson och SD drömmar om återvandring, social kontroll och minoriteter som vet hut få fullt utrymme.

Nog är det förändring alltid.