Det forskas mycket men görs för lite, sa Ebba Busch i en presskonferens om sexualbrott på fredagen. Med klassiskt repetitiv Busch-retorik nämnde hon siffran 27. Det är antalet våldtäkter som dagligen anmäls i Sverige.

Siffran är skrämmande hög. Med tanke på hur få av dessa som klaras upp och hur få som fälls är det inte konstigt att vilja göra något. Kristdemokraterna föreslår nu kastrering av dömda våldtäktsmän.
Som försök att byta samtalsämne efter kritiken mot KD:s syn på abort är det skamlöst. Som försök att lösa ett verkligt problem är det förryckt.

I de allra flesta våldtäktsfall känner förövare och offer varandra. Många sker i så kallade gråzoner där den som utsätter inte alltid är medveten eller håller med om att tvång eller våld har använts. Dessutom går det att utföra sexuellt våld även efter en kastrering.

De attitydförändringar och insikter som kommer att krävas för att förändra att dessa sexuella övertramp sker igen kommer aldrig kunna ske om straffet för ett sexualbrott är att bli kastrerad. Vem kommer då ha råd att säga “du har rätt, jag gjorde fel. Förlåt”? 

KD förlåter inte hela vägen

Människosynen och synen på synd, om man så vill, är anmärkningsvärd. Vi kan, efter dagens presskonferens, konstatera att Kristdemokraterna inte nödvändigtvis låter den kristna traditionen att förlåta leda vägen. Att återinföra kroppsstraff – som varit avskaffade i närmare 100 år – är ingen liten sak.

I veckan passade Sverigedemokraternas mediasatsning Riks på att hänga ut unga aktiva Socialdemokrater som kriminella. Inslaget plockades snabbt ner då det innehöll en rad sakfel. Bland annat påstod man felaktigt att en namngiven SSU:are i Fyrbodal är dömd för misshandel.

Riks försök till skandalisering säger ändå något väsentligt om SD-sfärens syn på människor. Enligt Riks-redaktionen är det en skam att SSU välkomnat unga som medlemmar om de tidigare blivit lagförda.

Det svenska rättssystemet bygger både på att straff ska verka avskräckande och att de ska vara just en bestraffning för den som inte gjort rätt för sig. Men det handlar lika mycket om att rehabiliteras och att efter sonat straff kunna fungera i samhället och inte falla tillbaka in i brottslighet.

Den svenska högern har dock aldrig dragit sig för att sålla bort människor, oavsett anledning eller ålder. En skola som räknar ut och underkänner vid en tidig ålder, förslag om hårdare straff långt ner i åldrarna och privatiseringar som skapar avstånd mellan de som är inne och de som är ute i värmen.

Inte med offrens bästa i åtanke

Med åtgärder som kastrering, barn i fängelse eller genom att demonisera både människor med utländsk bakgrund eller som är tidigare straffade hoppas de två moralkonservativa partierna nu kunna bygga de skyddsvallar de anser sig ha rätt till för att skydda de sina. Och definitionen av vilka dessa är blir allt snävare.

Det är inte med offrens bästa i åtanke som dessa utspel görs. Tvärtom handlar det om en bisarr besatthet av att skilja på vad som är ont och vad som är gott.

Denna värdering låter de sedan ligga till grund för om man gjort sig förtjänt av samhällsservice, välfärd och, egentligen, ett gott liv.

Och något behövde ju göras för att skifta fokus från sin tveksamma och tvetydliga syn på abort och kontraktsutspelet inte landat så bra som Ebba Busch och hennes team hoppats på.

KD-ledaren avslutade sin pressträff med att uppmana alla att rösta för ett regeringsskifte. Då väntar med all sannolikhet mer ogenomtänkt rättspolitik.

Blåbrun moralpanik

Med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ser vi nu hur en blåbrun moralpanik tar sig i uttryck i både kommunikation och politik.

En utveckling där människor som begått brott uppmanas hållas borta från majoritetssamhället utan möjlighet till att sona sina synder och vända sitt liv.

Där människor döms till ett liv i utanförskap och där parallella samhällen bildas och frodas.

Hur brottsbekämpningen kommer att fungera på lång sikt verkar inte intressera varken Ebba Busch eller Jimmie Åkesson. Att peka finger, klaga och smutskasta, däremot, är ingen av dem främmande för.

För forskning och verklighet är intresset lågt i denna nya oheliga allians.