Jag känner inget engagemang alls inför för att skriva den här texten, enbart sorg. 

På ledarplats publicerar Dagens ETC – en tidning som jag länge haft djup respekt för och frekvent imponerats av – ett grovt påhopp på kollegorna på Kyiv Independent, den oberoende ukrainska nyhetstidning med vilken Arbetet Global inlett ett samarbete. 

Det är en djupt ohederlig ledartext. I det närmaste en konspirationsteori förklädd till opinionsjournalistik.  

Genom att insinuera, utelämna relevant kontext, och presentera en stundtals absurd bild (USAID är inte ett organ för psykologiska påverkansoperationer, det är USA:s motsvarighet till den svenska biståndsmyndigheten Sida) väljer skribenten Kajsa Ekis Ekman att framställa Kyiv Independents redaktion som en sammansvärjning av nazistiska USA-lakejer.

Det stämmer inte. Det är en redaktion som aktivt frigjort sig från de oligarker som utövar stor kontroll över det ukrainska medielandskapet, som gör ett viktigt jobb i ett land drabbat av Rysslands blodiga anfallskrig. 

Inom ramen för samarbetet med Kyiv Independent har vi hittills publicerat artiklar om ockerhyror för internflyktingar, civilt volontärarbete och att föda barn i ett skyddsrum medan bomberna regnar utanför. Det är viktiga berättelser från verkligheten. Som nu misstänkliggörs. 

Ekis Ekman felciterade den privata chatten, så att det framstod som att jag trivialiserade nazism

Först trodde jag att ledarkrönikan var ett plagiat av en text som några dagar tidigare lagts upp på den ryska propagandasajten Mint Press News. Det kändes rimligt i ljuset av att Ekis Ekman, parallellt med att texten gick ut på Dagens ETC, samtidigt försvarade den mer välkända Kremlkanalen RT i sociala medier. 

Men Dagens ETC har informerat mig om att Ekis Ekmans text hade levererats redan innan den ryska propagandasajten publicerat sin. 

Oavsett är det intressant att läsa den ryska propagandan och Dagens ETC:s ledarkrönika bredvid varandra. Arbetssättet tycks likartat. Bägge texterna presenterar lättillgängliga och okontroversiella fakta inlindade i försåtliga formuleringar, så att de framstår som komprometterande avslöjanden.

Men det finns en skillnad. Dagens ETC:s skribent hade faktiskt tillgång till ett annat källmaterial. Hon hade intervjuat mig. 

Det var inte på skribentens initiativ. Jag fick reda på att Ekis Ekman avsåg att citera en privat chatt jag haft med en annan person. Det framstod som ett tveksamt tillvägagångssätt för mig – metoden används normalt om någon vägrar att kommentera – och jag tog kontakt för att erbjuda mig att svara på frågor. 

Detta är en text som aldrig borde ha publicerats

Efter viss övertalning gick hon med på att göra en intervju, men valde till sist att i stället citera den privata chatten. Kanske störde mina svar den svartvita text hon redan bestämt sig för att skriva? 

Ekis Ekman felciterade också den privata chatten, så att det framstod som att jag trivialiserade nazism. Det har Dagens ETC valt att rätta. Det är bra, men i ärlighetens namn räcker det inte. Detta är en text som aldrig borde ha publicerats.  

Även under ett folkrättsvidrigt anfallskrig råder yttrandefrihet. Individer är fria uttrycka åsikter som harmonierar med proryska narrativ. Problemet är att detta är en ledartext. Den kommer att uppfattas som Dagens ETC:s officiella hållning i frågan.   

Hur många fulciteringar är rimliga, hur mycket relevant kontext kan utelämnas, hur mycket fakta kan förvanskas, innan en text i sin helhet är att betrakta som lögnaktig? Det är svårt att svara exakt, men här passeras gränsen med råge.  

Med denna text gör sig Dagens ETC:s ledarsida till ett språkrör för Putins linje i det pågående informationskriget. Det är en hållning jag i övrigt inte känner igen från tidningen. Det är också att svika våra ukrainska reporterkollegor. Jag känner bara sorg.

* Uppdaterad: I en tidigare version spekulerade skribenten i att Dagens ETC:s ledarkrönika hade plagierats från en ryskkopplad propagandasajt. Dagens ETC har dock meddelat att ledarkrönikan var klar innan propagandasajtens publicering.