Ibland gör Kristina Söderbacks epilepsi att hon ”försvinner”. Eller som det heter i den medicinska världen: hon får ett frånvaroanfall.

Hon ramlar inte utan kan stå upp när det händer. Högra handen börjar skaka, ofta blir hon kissnödig. Efter någon minut är hon tillbaka igen. 

– Jag har fått höra att jag är en säkerhetsrisk. Men det tycker inte jag. Jag har berättat för klienter och anställda vad jag har, att de inte behöver vara oroliga eller ringa ambulans. 

Uppsägningen kom på posten

Redan 1988 diagnosticerades Kristina Söderback med epilepsi. Nu är hon 58 år och tycker att hon kunnat leva bra med sin sjukdom. 

Men den känslan ändrades rejält den 26 november 2021. Då skickade hennes arbetsgivare, Sigtuna kommun, ett rekommenderat brev med hennes uppsägningsbesked. Något även föreningen Neuros tidning har skrivit om. 

Samma dag mejlade hon personalenheten och frågade om skälen.

”Du har ett funktionshinder som leder till att behov av anpassning av dina arbetstider, mot vad du har i ordinarie anställning. Denna anpassning kan inte göras i den verksamhet du är anställd utifrån verksamhetens behov”, står det i början av mejlet. 

Enligt arbetsgivaren har en omplaceringsutredning gjorts. Och något nytt arbete som passar Kristina Söderback har inte kunnat hittats. 

Stress och epilepsi inte bra

I 19 år har Kristina Söderback jobbat med klienter på Pallas, ett hem för vuxna med missbruksproblematik. 

– Jag gillar att jobba med missbrukare. De är som du och jag när de inte är påverkade och behöver stöttning för att få ett så fungerande liv som möjligt. Men jag är öppen för andra jobb, till exempel på daglig verksamhet, säger hon.

Problemen på jobbet började enligt henne runt 2015, när hon blev sjuk och hamnade på sjukhus. Efter det fick hon andra arbetsuppgifter än tidigare. Sedan kom även beskedet från chefen om att de ville säga upp henne. Men hon skrev inte på. Hon blev kvar på Pallas men fråntagen sina arbetsuppgifter. 

– Jag fick veta att jag var en resurs ”utöver”. Men jag fick samtidigt börja jobba kväll ensam, helger ensam. Tidigare morgnar. Stress är ingen bra kombo med epilepsi.

”Det blev nej nej hela tiden”

Två gånger har Kristina Söderback lämnat in ett läkarintyg till arbetsgivaren. Där stod att hon bör erbjudas ett schema på dagtid utan helgarbete. 

– Men det blev nej nej hela tiden. De säger att de inte kan lösa det utan att man ska gå på schemat. 

Hon blev även bilansvarig trots att hon inte får köra bil på grund av sin epilepsi. En annan arbetsuppgift hon fick var att inreda lägenheter. 

I november 2021 gick Kristina Söderbacks man hastigt bort. Hon var med honom heltid en månad på sjukhuset. Och innan hon hann komma tillbaka till jobbet fick hon alltså det rekommenderade brevet. 

– Först blir jag av med min man och sen med mitt arbete, nu skulle jag behöva ett arbete och det sociala. Att de skickar brevet när jag är som mest skör. Det kanske inte var rätt tillfälle kan jag tycka? 

Snart centrala förhandlingar

Det har varit många turer men nu har Kristina Söderbacks ärende hamnat på en högre nivå än hon själv och hennes arbetsgivare Sigtuna kommun. Hennes fackförbund Vision har ogiltigförklarat hennes uppsägning och ska snart förhandla med sin motpart Sveriges kommuner och regioner, SKR. 

– Normalt sett pratar jag inte om medlemsärenden. Men eftersom hon har godkänt det så kan jag säga att har begärt en central förhandling angående att de vill säga upp henne och vi har också ogiltigt förklarat hennes uppsägning, kommenterar Visions centrala ombudsman Carl Eos. 

Att Vision ogiltigförklarat uppsägningen innebär att Kristina Söderback behåller jobbet till dess att parterna är överens. 

Arbetet har sökt SKR men de svarar att de inte uttalar sig i pågående ärenden av det här slaget.