Få saker kan reta upp så mycket som det här med kvinnors kläder. För åtsittande, för utmanande, för mycket hud, för lite hud. 

Men det stannar inte där. Det är flickors och kvinnor kroppar över huvud taget som aldrig bara är den enskilda kvinnans angelägenhet. 

Härom dagen avslöjade Aftonbladet hur Internationella engelska skolan i Täby mäter elevernas kjollängder. Genom att se hur långt avståndet är mellan kjolfåll och knä bedöms om det krävs heltäckande leggings för att flickorna inte ska vara för utmanande. Svarta leggings finns därför på skolan att ”låna”. 

Det är inte svårt att föreställa sig förnedringen som de stackars flickorna tvingas utstå vid sådana kjolkontroller. 

Engelska skolans klädkrav är kränkande

Att just IES håller på flickors sedliga klädkod är dock inget nytt. I det så omtalade DN-reportaget för en månad sedan fick läsarna följa skolans grundare Barbara Bergström där hon tillrättavisade en elev i matsalen ”med en allt för urringad topp”. En överträdelse som rektorn omedelbart informerades om. 

Sedan Aftonbladets avslöjande har debatten om kjollängd fått rejäl fart på sociala medier.  

Skolminister Lina Axelsson Kihlblom skriver att barn och ungdomar genom sin klädsel måste få utrycka sina åsikter och tankar medan Skolverket skriver att eleverna har full individuell frihet gällande klädsel. 

Sedan följer en rad inlägg med selfies på kvinnor i sina jättekorta kjolar med budskapet att ingen minsann bestämmer över deras kjollängd. Och visst finns en välmening här. Men det är lite som när kända kvinnor la upp bilder på sig själva i slöja för några år sedan. 

Visst kan man vilja stötta flickorna i Täby. Men tyvärr missar man målet om det enda kravet är att de aktuella skoluniformerna ska få vara en decimeter mer eller mindre tyg hit eller dit. 

Det svenska skolexperimentet är problemet

För vi måste kunna hålla flera sakfrågor i huvudet samtidigt och vi behöver se det större perspektivet. Å ena sidan handlar det om Sveriges bisarra skolsystem där friskoleägare som Barbara Bergström kan tjäna en miljard i skattekronor samtidigt som hon har full frihet att agera bakåtsträvande och moraliserande småpåve på elevernas bekostnad. 

Och här spelar det faktiskt ingen roll om det är en skolledning som kräver skylande kjolar eller en som kräver skylande slöjor. Svenska elever måste vara fria från sådana här kränkningar. Är friskolorna för dåliga på att garantera likabehandling, då är det bara ännu ett argument till varför de måste bort. 

Men lika mycket handlar det om hur flickor fortfarande på 2020-talet blir itutade att de aldrig duger som de är. Att utseendet och kroppen är den viktigaste valutan de har. Att anständighet är en dygd och att det alltid är fel att ta för stor plats. 

Frågan är varför skolan ska vara ännu en plats där sådant här cementeras. 

Låt eleverna få slippa Barbara Bergströms moralpanik

Det är måhända inte det som sägs rakt ut, men visst lever föreställningen kvar i IES-ledningens huvuden att tjejerna inte ska distrahera pojkarna alltför mycket genom att hud synliggörs.   

Den urgamla uppfattningen att kvinnor bär ansvar för mäns otyglade sexualitet ges nytt liv. Allt medan killarnas frihet sannolikt inte kringskärs nämnvärt. Och återigen spelar det ingen roll om det råkar vara i form av en slöja som krävs för att undvika pojkar och mäns närmanden eller om det handlar om en kjol. 

Kjolgate visar exakt hur långt vi har kvar i vårt så jämställda land tills flickor får växa upp på samma villkor som de jämnåriga pojkarna. Likaså ger det oss ännu en anledning till varför friskolor som IES inte har något i det svenska samhället att göra.  

Egentligen är det rätt så enkelt. Vill vi göra livet svårare för våra barn och i stället göra skolmiljardärerna ännu rikare, ja då fortsätter vi som nu. Annars finns det ett system utan skattefinansierade friskolor som tillämpas i alla andra länder i världen.

Ett som kan göra svensk skola likvärdig och utan godtyckliga kränkningar.