Katarina Nilsson jobbar på hemtjänsten i Farsta.

”God jul önskar Farsta C hemtjänst”. Så står det på julklapparna i jutesäcken som undersköterskan Katarina Nilsson håller fram.

– Vi brukar klä ut oss lite också, tomteluva och julkulor i öronen. 

Hon har inte ett sådant där klockat och stressigt hemtjänstjobb. Tre höstmånader om året jobbar hon nämligen med ett projekt som ska minska ensamheten bland äldre.

Då styr hon mer över sin tid. Förra julen stannade hon längre än vanligt hos en kund, som personalen kallar de äldre, som värdesatte julen men inte hade några anhöriga. Den äldre fick ett litet paket och de åt en julig lunch. 

Anhöriga har dåligt samvete

Här kommer lätt den där sorgsna känslan. Men efter tre år i projektet har Katarina Nilsson nått en annan insikt.

Att det snarare är de anhöriga som mår dåligt för att de får dåligt samvete. Medan de äldre ofta vill vara hemma. 

– När du nått en viss ålder orkar du inte med barn och barnbarn på en gång. Visst vill de träffas men de orkar inte. 

Andra är förstås piggare. Före corona bjöd personalen i Farstas kommunala hemtjänst in de äldre som ville komma till sitt kontor.

”Man blir som en familjemedlem”

Katarina Nilsson bakade kärleksmums. Kollegan gjorde flera sorters saffranskakor. De dukade upp kaffe, glögg och frukt. 

– Det var jätteuppskattat. För många blir man som en familjemedlem. Ofta vet man mer än vad anhöriga vet. 

Vad skulle du vilja förändra i hemtjänsten efter att jobbat med det här projektet? 
– Det skulle väl vara att biståndshandläggarna tänker på högtiderna och att de sätter in mer hemtjänsttid då. Så att man kan stanna lite längre. 

Julklappar delas ut av hemtjänsten.