Med 73 röster mot 59 besegrade utmanaren Florence Taruvinga den sittande Peter Mutasa när Zimbabwes oberoende centralorganisation ZCTU valde ny ordförande.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. 

Anhängare till det auktoritära regeringspartiet Zanu-PF jublade

Röster från lägret som stöttade Mutasa talade i stället om en kupp. ”De som hindrade oss från att rösta har vunnit”, skrev det stridsbenägna lärarfacket Artuz på Twitter.

På sociala och i lokala medier menar anonyma uppgiftslämnare att aktörer lojala med Zanu-PF mutade delegater på fackrörelsens kongress. 

Samtidigt fråntogs flera medlemsförbund sin rösträtt efter ett beslut från ZCTU:s jurister.

Artuz ordförande Obert Masaraure menade att det bakom kulisserna pågick ett spel för att vrida fackrörelsen i regimvänlig riktning.  

– ZCTU är vårt hem, men det finns några förbund som kämpar in i kaklet för att hindra vårt deltagande. Men vi är övertygade om att majoriteten, som är progressiva, kommer att backa oss, sade han till lokala Zim Live inför kongressen.

Så blev det inte. Medlemsförbunden fick aldrig ta ställning. I stället avgjordes frågan i domstol, där det fastslogs att förbunden saknade rösträtt.

Det fällde sannolikt avgörandet. Utan stödet från de utestängda förbunden lyckades Peter Mutasa, en av den demokratiska oppositionens starkaste röster, inte samla en majoritet.    

Den största faran vi står inför är att koopteras av regeringspartiet.

Peter Mutasa

Vill inte kalla det kupp

Allt påstås enligt kritiker ha syftat till att installera en mer regimvänlig ledning för fackrörelsen.

– Vi kan varken bekräfta eller dementera det som sägs i sociala medier. Vi vill inte kommentera det här för tillfället, säger en centralt placerad källa inom ZCTU till Arbetet Global, mot löfte om anonymitet.

Ämnet är känsligt och riskerar att riva upp djupa sår i organisationen, förklarar hen. Hen säger också att det finns en intern strid om fackrörelsens riktning, men vill inte kalla det inträffade en kupp. 

– Kongressen antog flera resolutioner, vi hoppas alla att det nya ledarskapet ska vägledas av dem. I slutänden spelar det ingen roll vilket parti de tillhör så länge de kämpar för Zimbabwes arbetare.

Konfrontation eller kompromiss?

Calle Sundstedt är programhandläggare för Zimbabwe på Palmecentret och har följt stormen kring ledarskapet i ZCTU. 

– Konflikten mellan hur konfrontativ eller kompromissvillig man ska vara med regimen går långt tillbaka. Det här är mer som ett vägval facket gör. Att kalla det en kupp är magstarkt, men man ska heller inte sticka under stol med att regimen är superglad. Mutasa var en tydlig kritiker, säger han.

Samtidigt är kuppanklagelserna kanske begripliga i en lokal kontext. Regimen har tidigare – framgångsrikt – lagt sig i personstrider i oppositionsalliansen MDC för att skapa splittring.  

– Nu har oppositionen det väldigt tufft. Då är regimens nästa mål facken. Det är en demokratisk rörelse med medlemmar över hela landet som pratar om strukturförändringar och och följer upp vallöften, säger Calle Sundstedt.

– Så för ZCTU:s överlevnad efter valet 2023 kanske det inte är så dumt om man tonar ned kritiken lite. Utmaningen blir hur den nya ledningen förhåller sig till regimen och hur man samlar de andra mer radikala förbunden.

Började som befrielserörelse

För att komplicera bilden ytterligare har Zanu-PF inte alltid varit det auktoritära maktmonopol det är i dag. Partiet började som en befrielserörelse mot det vita minoritetsstyret i dåvarande Rhodesia. 

– Det sitter säkert Zanufolk i de fackliga strukturerna, historiskt satt facket ihop med Zanu-PF, säger Calle Sundstedt.

– Facken var väldigt drivande i befrielsekampen och de gamla fackliga aktivisterna var tajta med frihetskämparna. Men sedan var facken med och bildade oppositionspartiet MDC. Det är en bredare bild, men rörigare.

Lyckönskat nya ledarna

Arbetet Global har sökt nyvalda Florence Taruvinga, utan resultat. 

ZCTU:s tidigare ordförande Peter Mutasa hade utlovat en intervju men har därefter inte gått att nå.

I sociala medier skriver han: ”I enlighet med vår fackliga kultur och traditioner har jag valts bort genom en demokratisk process. Jag har gratulerat och lyckönskat de nya ledarna.”

Men Mutasa skriver också: ”Den största faran vi står inför är att koopteras av regeringspartiet Zanu-PF som försöker skapa en enpartistat.”

Zimbabwe

Zimbabwes moderna historia är intimt sammanbunden med Robert Mugabe, befrielsehjälten som styrde landet från självständigheten 1980 till 2017 men med åren blev allt mer auktoritär.

Hösten 2017 pressades Mugabe att avgå. Efterträdaren Emmerson Mnangagwa lovade att ta itu med landets akuta ekonomiska problem men krisen har förvärrats. 

Pandemin har ökat bördan ytterligare. Under 2020 låg inflationen enligt Afrikanska utvecklingsbanken på över 600 procent.   

Inflationen låg under 2019 på drygt 161 procent. Hundratusentals zimbabwier är beroende av matbistånd eller riskerar svält om skörden slår fel.

Formella anställningar är sällsynta. Minst 80 procent av befolkningen försörjer sig inom den informella sektorn.

Den fackliga centralorganisationen ZCTU, som är ansluten till världsfacket Ituc, är en av de starkaste oppositionskrafterna i landet. Dess företrädare har upprepade gånger fängslats och trakasserats av polis. 

Källa: UI/Landguiden, Arbetet Global