Återigen håller Zimbabwes ekonomiska system på att rasa samman. President Emmerson Mnangagwa och hans styrande parti Zanu-PF försöker spara sig genom krisen och höjer samtidigt skatter på allt från teknikprylar till drivmedel.

Alla minns hyperinflationen 2008 på 230 miljoner procent. Året därpå övergav Zimbabwe sin valuta och har sedan dess främst använt sig av amerikanska dollar.

Nu stiger inflationen på nytt och var i april 75 procent. Invånare, med medellöner på 200 kronor per månad i många sektorer, har inte längre råd med mat.

När regeringen höjde bensinpriset till drygt 30 kronor litern i januari fick facken nog. Levnadsstandarden var inte längre hållbar. Centralorganisationen ZCTU uppmanade till generalstrejk och samlade anhängare för demonstrationer över hela landet.

– Då skickade regeringen ut militär och de försökte gripa mig så jag flydde till bergen, berättar Peter Gift Mutasa, ordförande för ZCTU.

Han besöker Stockholm för första gången och har under veckan varit gäst på TCO:s kongress.

Under de tre januaridagar som Peter Gift Mutasa gömde sig i bergen våldgästade militären hans hem.

– De kom mitt i natten och tog med sig min brorson som är 18 år gammal. De torterade honom i tre timmar ute i skogen, lämnade honom naken och han fick gå tillbaka ensam tre kilometer till vårt hus.

Fackbas bortförd i Zimbabwe

Global

Peter Gift Mutasa såg ingen annan utväg än att överlämna sig till polisen. Han häktades i en vecka men släpptes efter massiva protester från omvärlden.

– Regeringen är rädd för ett uppror bland befolkningen. De anser att facken gör invånarna olydiga.

Peter Gift Mutasa är vald som ordförande för en femårsperiod och har snart suttit hälften av tiden. Situationen förvärras allt mer, säger han.

– Regeringen skickar ut propaganda om att vi har ökad pressfrihet, men så är det inte. Vi har sett journalister och komiker häktas för att de har kritiserat regeringen. Alla som är kritiska attackeras på ett eller annat sätt.

Världens högsta bensinpriser – då fick Zimbabwes fack nog

Global

Han säger att regeringen håller på att förlora en hel generation på grund av sin hantering av krisen.

Första maj bjöd ZCTU in presidenten till förhandlingsbordet för en bred politisk dialog. Peter Gift Mutasa vill se samtal före nya demonstrationer på grund av rädsla för repressalier.

– Det är en stor risk att ta att anordna stora demonstrationer på nytt, vi är rädda för att fler människor ska dö. Men vad ska vi göra? Sjuka människor dör nu i sina hem och på sjukhus för att det inte finns mediciner och barn går inte i skolan för att de måste försöka tjäna pengar till mat.

Zimbabwes fackliga räds förföljelse, berättar Peter Gift Mutasa.

Under 1980-talet stöttade ZCTU styrande partiet Zanu-PF, men efter både besparingsåtgärder och den tidigare ledaren Robert Mugabes försök att skapa en enpartistat bröt facket banden. 1999 tog ZCTU initiativ till bildandet av Rörelsen för demokratisk förändring, MDC.

– Vi är inte i allians med partiet men vi stöttar och sympatiserar med det i vissa sammanhang.

Endast drygt 5 procent av arbetskraften i Zimbabwe jobbar i den formella sektorn vilket gör det svårt att värva medlemmar till facket. Omkring 225 000 är fackligt anslutna, varav cirka 100 000 inom ZCTU. Antalet har sjunkit kraftigt under de två årtionden som ekonomin har varit pressad.

– Största arbetsgivarna nu hittas inom den offentliga sektorn och det är en stor utmaning att organisera dessa. Andra potentiella sektorer för oss är gruvindustrin och jordbruket, säger Peter Gift Mutasa.

– Vårt huvudfokus nu är utbildning för genom utbildning kan invånare tala för sig själva, sprida kunskap, och utmana de politiska makthavarna.

Zimbabwe

Yta: 87 procent av Sveriges
Statsskick: Republik
President: Emmerson Mnangagwa (Robert Mugabe var landets president 1987–2017)
Största parti: Zanu-PF (74 procent av platserna i parlamentet)
Gränsar till: Mocambique, Sydafrika, Botswana och Zambia
Befolkning: 16,1 miljoner invånare, varav knappt 70 procent bor på landsbygden (2016)
Folkgrupper: 70–80 procent shona, 15–20 procent ndebele
Läs- och skrivkunnighet: 83,6 procent (2011)

Källa: Utrikespolitiska institutets Landguiden (2018)