Marsvinslättja, bygga lego och entreprenörskap – det här är arbete
Mening, glädje och mat på bordet. I samband med Arbetets 100-årsfirande söker vi svaret på frågan: Vad är arbete?
20-talisten: ”Nu tar de ledigt om ett marsvin dör”
”Det är ju först och främst att man måste arbeta för att leva. Att få en förtjänst. Först var jag hembiträde. Sen fick jag jobb i Dalarna på ett vårdhem. Fri resa ner med tåg och eget rum med radio! 1948 var det. Biljetten kostade 49 kronor. Vi hade ganska bra betalt. Och mat och husrum gratis.
Sen började jag på Högbo sanatorium för de med tuberkulos. Då sade en patient: ”Flickor, ska inte ni komma och hjälpa mig?” Han hade ett sommarpensionat. Vi gjorde det för att få se något annat. När min mamma blev sjuk 1950 for jag hem. Hon dog i cancer. Vi var sju syskon. Jag var äldst och det blev mycket ansvar.
Jag fick jobb på mentalsjukhuset Furunäset. På den tiden ringde man bara och frågade om jobb. Inga intervjuer, ingenting. Jag jobbade där i 44 år. Det var jätteroligt. Migrän har man haft, men herregud, man tog inte sjukledigt för det. Nu tar de ledigt om ett marsvin dör. Det är mer slappt nu på nåt vis. Eller det känns så. Nu är jag så gammal så jag vet ju inte hur det är i arbetslivet.
Jag ångrar ingenting. Jo, jag ångrar att jag har varit så arbetsvillig. Fast jag tycker att det har varit roligt. Man ska vara samarbetsvillig och hjälpas åt. Ett team.”
10-talisten: ”Det finns stenmakare, statymakare, spion och superhero”
”Att man gör en sak som man får betalt för. Som man måste. Jag kanske inte vet vad det här är. Man kanske bygger med lego. Eller så säljer man legogrejer. Och grejer man gör i vardagen som är arbete. Som att bygga med lego.
Åh – det är så svårt att svara på den här frågan – är den inte klar än? Asså, jag kan bara några. Brandman, polis, sjukdoktor, eller bagare. Eller kock eller laboratorieexpert eller expert. Eller dörrmakare, att man gör dörrar. Snickare. Stenmakare, statymakare och spion. Mördare? Och svärordsspecialist. Och bajsspecialist.
Jag vill jobba som laboratorieexpert. På ett laboratorium och bygga robotar. De ska ta över världen åt mig. Jag menar ett land. Man vill ju ha ett land. Det är kul och man kan åka massa karuseller gratis. Och gå på lekland gratis. Gratis gratis! Eller. Kanske inte ta över världen. Men ett hus i alla fall. Världens nyaste kattkoja. Så våra katter kan få ha det svinbra i kattkojan. Jag vill ju att mina katter ska ha det bra. Och hela världen.
Nej, kattrobotar som jag kan gosa med. Som inte tar över världen. Som jag kan gosa med! Och klappa. Och superhero! Med krafter. Annars är man ju ingen superhero. Eller hur?
90-talisten: ”Jag vill känna att varje dag är betydelsefull”
”Arbete är mycket, men för mig är det något jag brinner för. Det är viktigt att jobbet stimulerar och att det känns bra att gå dit. Visst kan det vara något man behöver för att få in pengar. Men också något man gör för att det är kul och för att man känner sig kallad.
Kulturbranschen, som jag jobbar i, är ingen bransch du kommer till av en slump. Det bygger på intresse. Nu jobbar jag på bokförlag och med ett musikprojekt. Det bästa är att få se resultatet av arbetet. Boken som blev en bok eller konserten som blev bra.
Det finns en syn på att arbete måste vara tråkigt eller jobbigt. Likriktat, liksom. Jag tänker: ’Äntligen måndag. Ny vecka, nya möjligheter.’ Medan många tänker: ’Måndag, fem dagar kvar till fredag.’ Tänker du så tror jag det påverkar dig som människa. Jag vill känna att varje dag är betydelsefull. Att det inte bara är en lång väntan på att bli ledig igen.”
60-talisten: ”Skulle bli rastlös utan jobb”
”Under pandemin har jag varit utlånad till vården från mitt arbete på LKAB. Vi fick bibehållen lön. Jag är undersköterska i botten.
Arbete fyller ut dagarna och det är viktigt att både man själv och arbetsgivaren känner att man gjort nytta. Känslan av att jag gjort något vettigt under dagen. Då känns kvällen bra. Jag skulle inte klara mig utan jobb. Jag skulle bli för rastlös.
I vården var det mycket mer att göra, eller allt sker samtidigt. Men jag blev inte stressad. På LKAB kan man göra färdigt en sak och sen ta nästa. Där kan jag bli mer stressad av topparna och dalarna.”
80-talisten: ”Behöver inte rätt föräldrar”
”Krasst handlar arbete om en insats eller ett uppdrag mot betalning. Men jag tänker snarare på något som skapas av en problemformulering eller ett behov som finns hos en stor målgrupp. När du har identifierat ett behov kan du som entreprenör utveckla idén till en faktisk produkt eller tjänst.
Jag har varit entreprenör sedan 2010. Det som är så bra med entreprenörskap är att du inte behöver finansiella muskler, rätt föräldrar, rätt bakgrund för att kunna göra det du brinner för. Du behöver en bärkraftig affärsidé, en stark vision och ett jävlar anamma för att lyckas.
Arbetsplatsens eventuella framgång handlar mycket om ledarskap. Chefer får företag att växa, men ledare får människor att växa. När människor växer, så ökas välmåendet i organisationen. Då ökar även resultaten och organisationen blir mer konkurrenskraftig.”
50-talisten: ”Jag tänker inte gå i pension än”
”För mig är arbete glädje. Att ha någonting meningsfullt att göra och att göra nytta. Jag tycker väldigt mycket om att jobba här på PRO. Vissa dagar jobbar jag helt ensam med bokföring och sådant. Andra dagar, som i dag, är det digital utbildning med mycket folk. De ska ha fika och vi pratar. Det är jätteroligt. Den där blandningen passar mig.
Vissa äldre ringer och vill bara prata en stund. Då gör vi det, det är ju också mitt jobb och det känns jättebra.
Jag tänker inte gå i pension när jag är 65. Jag är själv ingen föreningsmänniska, så därför tänker jag lite ”gud, vad ska jag göra när jag blir pensionär?”. Barnbarnen börjar bli större också. Men pension blir ju skönt på ett sätt, det ger tid för återhämtning.
Detta är mitt sista jobb. Det betyder väldigt mycket för mig att få sluta på ett ställe där jag verkligen har det bra. Jag kommer sluta med flaggan i topp!”
