På fredagar förvandlas migrantarbetare till modelejon

Arbetsdagarna är långa, arbetsmiljön farlig, lönerna låga, skyddsnäten svaga. 

Mellanösterns migrantarbetare brukar skildras genom sina svårigheter. Men även i en vardag som domineras av jobbet finns fönster av egentid. Luckor av ledighet för att vara en individ, inte bara en arbetstagare.

På veckans enda arbetsfria dag flyr Qatars gästarbetare sina sovförorter för huvudstaden Dohas strandpromenad. Och förvandlar gatorna till en global modeexplosion. 

– På fredagar har många arbetare ledigt. Resten av veckan har de på sig overaller och uniformer men på fredagar hänger de på strandpromenaden och uttrycker sig själva genom sina kläder, säger den indiska fotografen Aparna Jayakumar.  

Flyttade från Indien till Qatar

Hon flyttade från hemstaden Mumbai till Qatar 2014, i sällskap med sin make som fått ett jobb i kungadömets konstvärld.  

– Det första som slog mig var att det fanns mer pengar i omlopp än jag någonsin hade sett. Samtidigt fanns det alla dessa osynliga arbetare. Jag kände att jag var tvungen att göra någonting om ämnet. Mitt hjärta sitter till vänster och jag står på migranternas sida.

Qatar vill visa upp sig för omvärlden. Att landet arrangerar herrfotbolls-VM 2022 är ett led i detta projekt. Men migrantarbetarnas situation ingår inte i marknadsföringsplanen. Att dokumentera utsattheten är att ta en risk. 

– Du måste närma dig den här frågan väldigt försiktigt. Det är väldigt känsligt och Qatar är inte en demokrati, säger hon.

Svårt att jobba i Qatar

Dessutom kunde Aparna Jayakumars make, i enlighet med landets så kallade kafalasystem, hållas juridisk ansvarig för hennes handlingar.

– Om jag gjorde något kontroversiellt skulle han kunna hamna i fängelse. Jag ville vara subversiv och säker på samma gång och lade pannan i djupa veck.

Lösningen kom i form av en granne, den sudanesiske serietecknaren Khalid Albaih. Tillsammans sjösatte de fotoprojektet Doha Fashion Fridays.

– Han hade en idé om hur vi skulle kunna ge det en positiv vinkel. Vi hyllar mode, men om du läser mellan raderna så är det en berättelse om migrantarbetare och vad som händer under de sex andra dagarna i veckan.

Berättelser som berör

Fredagarna tillbringade de på strandpromenaden, i parkerna, i restaurangkvarteren runt Souq Waqif. Nästan alla de mötte ville medverka. 

– För vissa var det lite underligt att träffa en indisk kvinna med kamera, men ofta kom de fram till mig och bad om att få bli fotograferade. Med samtidens selfiekultur har alla blivit narcissister och vill gärna att en professionell fotograf ska ta en bild av dem, säger Aparna Jayakumar.

Tillsammans hade hon och Khalid Albaih språkkompetens för att kommunicera med såväl sydasiatiska som afrikanska gästarbetare. Till modebilderna samlade de in anekdoter eller personliga detaljer, små skärvor som visade människan bakom. 

Vissa berättelser har dröjt sig kvar.       

– Jag träffade Ali på hans bröllopsdag, säger Aparna Jayakumar.

– Han hade gift sig över telefon och efteråt hade han och hans vänner samlats på strandpromenaden. Han hade förmodligen inte pengar nog att åka hem för att gifta sig. Det var ett jättefint firande, men också ett firande med en sorglig underton.

Många vill posera framför kameran

För Aparna Jayakumars kamera poserar en kille från Ghana med klarblå kostym, en kenyansk kvinna med Beyonce som stilikon, ett nepalesiskt kompisgäng i solglasögon och sönderklippta jeans.  

– Min avsikt var att arbetarna inte skulle ses som siffror i statistiken. De måste ses som människor med drömmar och förhoppningar och ambitioner, säger hon.

– Som utländsk kvinna hade det varit nästan omöjligt för mig att få tillgång till arbetsplatserna eller arbetarbostäderna, så det hade jag inte kunnat göra även om jag velat. Men folk har redan sett de deppiga bilderna, det fångar inte uppmärksamheten längre. Jag ville göra en hyllning snarare än en typisk snyfthistoria om bruna eller svarta människor.

VM 2022 lockar många migrantarbetare

Antalet migrantarbetare inom Qatars byggindustri har ökat kraftigt i samband med mångmiljardsatsningen på VM. Dessutom bemannar migrantarbetarna servicesektorn, restaurangnäringen, vården, omsorgen och snart nog alla branscher utanför politikens och näringslivets toppskikt.  

– Om alla migranter åkte hem i morgon skulle Qatar inte klara sig, säger Aparna Jayakumar.

– Men problemet är inte att de har migrantarbetare, problemet är att migrantarbetarna trots alla pengar i landet inte får tillräckligt betalt. De inkvarteras i industristäder och är inte en del av samhället.

Snart väntar ny resa

Aparna Jayakumar är tillbaka i Mumbai, står snart i begrepp att resa till nästa Gulfstat. I likhet med de människor hon fotograferat i Doha är hon själv migrantarbetare, om än högre upp i hierarkin. Det ger perspektiv. 

– Västvärlden har alltid haft en negativ attityd till Mellanöstern. Jag var också ganska skeptisk innan jag åkte dit, men jag tycker det är viktigt att inte demonisera, säger hon.

– Migrantarbete ger dig möjligheter. Jag hade ett bra liv där och är inte otacksam, jag önskar bara att det inte var så brutalt mot vissa. Men om vi ska vara ärliga så får många av oss vår inkomst från Mellanöstern. Och det finns många unga, välutbildade qatarier som vill förändra samhället. Det är inte svartvitt.