Northvolts konkurs: Skojare berikade sig, arbetare får betala priset
Problemet med Northvolts konkurs är inte att affärsidén var grön – utan att det var rövarkapitalistiskt, skriver Arbetets politiska redaktör.
Problemet med den gröna kapitalismen är inte att den är grön. Utan att den är kapitalism.
Efter Northvolts konkurs – den största svenska företagskraschen sedan Ivar Kreuger sköt sig 1932 – kommer många vilja säga att drömmarna om en ny, grönare industri varit pinsamt naiva.
Men problemet med den gröna kapitalismen är inte att den är grön. Utan att den är kapitalism. Och att politikerna fått kalla fötter.
Vi börjar med kapitalismen.
Harald Mix cashade ut
Det är ju inte det gröna i Northvolts affärsidé som möjliggjort att samhället, Skellefteå och de anställda tog riskerna medan direktörerna kammade hem vinster.
Det var det finansiella upplägget – en plan där beställningar säkrades först, följt av lån och investeringar, med löftet att billigare kapital skulle ersätta de dyra lånen när produktionen kom igång.
När detta inte fungerade rasade allt. Då hade riskkapitalisten Harald Mix redan konverterat sin begränsade insats till en mångmiljardvärdering. Och Northvolts chefer sålt aktier för hundratals miljoner.
Nu kommer tusentals bli av med jobbet, både på Northvolt och hos underleverantörerna. Framtidens svenska pensionärer har förlorat över nio miljarder efter investeringar från AMF, AP-fonderna och Folksam.
Och vad ska ens hända med Skellefteå?
Ett nationellt kraftprov
En sak står fortfarande helt klar.
Sverige har goda förutsättningar för grön industri – vi har billig el, fungerande infrastruktur och en kompetent arbetskraft. Men politiken har låtit alla dessa områden förfalla, och det undergräver Sveriges förmåga att bygga avancerad industri.
Då får vi hålla till godo med krämare som Northvolts Peter Carlsson.
Att starta en ny batterifabrik handlar inte om fluffiga keynote-tal på konferenser eller en karismatisk vd. Det handlar om fungerande arbetsplatser, säkra byggprojekt och en kompetensförsörjning som håller över tid. Det handlar om att folk inte ska skada sig eller dö på jobbet.
Att bygga Europas största batterifabrik är inte att ta fram en fräsig powerpoint-presentation – det är ett industriellt kraftprov.
Och för det krävs politik.
EU har fått kalla fötter
Northvolt – och alla de andra gröna industriprojekten – har växt fram i skuggan av Parisavtalet, EU:s klimatplan Fit for 55 och olika nationella klimatlagar.
Lagstiftare i hela världen sa att det skulle bli dyrare att släppa ut koldioxid, dyrare att köra bensinbil, dyrare att tillverka stål med kol. Och de stora investeringarna i projekt som Megaton, Blastr green steel eller Norsun byggde på en övertygelse om att de politiska besluten skulle genomföras. Företagen reagerade affärsmässigt, så att säga.
Sedan dess har saker förändrats.
EU har lättat på tidigare beslutade utsläppskrav för förbränningsmotorer. Unionens nya plan för förnybar energi luckrar upp klimatmålen för att lindra industrins kostnader. Klimatskadliga industriers talepunkter om att klimatpolitik leder till att industrier lämnar Europa återupprepas allt oftare av lagstiftare och ministrar.
Gröna omställningen kommer ske
Men omvärlden tvekar inte.
Från att länge ha setts som världens fabrik är Kina på väg att skaffa sig ett teknologiskt försprång på många områden. Men västs beroende av Kina när det gäller viktiga mineraler, batterier och andra komponenter som industrin inte klarar sig utan betraktas samtidigt som ett säkerhetspolitiskt hot.
Problemet för Europas politiker är att om de verkligen vill ha en snabb grön omställning måste vi följa Kinas exempel och subventionera den kraftigt.
Att svenska regeringen vägrade att stötta och styra upp Northvolt – fram tills i dag utpekat som Europas stora batterihopp – när krisen var ett faktum trots att både Tyskland och Kanada ville satsa säger det mesta. Att Northvolts planerade satsningar i Tyskland och Kanada inte omfattas av konkursen säger också en del.
Att regeringen vägrade att stötta och styra upp Northvolt när krisen var ett faktum trots att både Tyskland och Kanada ville satsa säger en del.
Och nu, när tusentals jobb står på spel verkar regeringen fortfarande sakna en plan för att rädda löntagarna som drabbas.
Kvar av Northvolt finns nu miljardskulder och redan byggda anläggningar.
Det sistnämnda finns det en uppenbar risk att kinesiskt kapital kliver in och tar över.
Den gröna omställningen kommer att ske, på ett eller annat sätt. Så även i Europa.
Efter Northvolts krasch är det svårt att se hur många europeiska företag överhuvudtaget kommer att vara med i den gröna omställningen.
