Kvällen den 3 december är Susanna Gideonsson kvar i den öde LO-borgen. Tillsammans med de övriga i LO-ledningen kopplar hon upp sig till ett videomöte med Kommunal och IF Metall.

De båda förbunden berättar att de tänker ansluta sig till överenskommelsen med Svenskt Näringsliv om anställningstryggheten, som LO enhälligt har förkastat.

När Arbetet frågar Susanna Gideonsson hur hon reagerade uppstår för första och enda gången under en timmes intervju en kort tystnad.

– Jag blev överraskad över att Kommunal klev på. Det hade jag inte väntat mig. IF Metall har varit tydliga hela vägen.

Skarpare ord än så använder inte Susanna Gideonsson, trots att hon, som LO:s ordförande, har skäl att känna sig åsidosatt.

Vad hon eventuellt känner går inte att gissa, särskilt som hon svarar på Arbetets frågor på videolänk från hemstaden Umeå.

I datorns mötesprogram kan man välja bakgrund, och Susanna Gideonsson  framträder mot en fond av höga berg och grönska.

Men visst är LO:s ordförande besviken över att LO nu kommer att stå vid sidan av, medan Kommunal, IF Metall, PTK och Svenskt Näringsliv diskuterar med politikerna om hur anställningstryggheten i Sverige ska se ut.

Med större enighet internt kunde LO ha nått längre i de gemensamma förhandlingarna, tror hon.

– Hade till exempel Kommunal bestämt sig lite tidigare för vart de ville, så kanske vi hade haft en annan kraft i processen.

Också Svenskt Näringslivs agerande ”känns surt”, tycker LO:s ordförande. I mitten av oktober var arbetsgivarna tydliga med att deras slutbud inte gick att ändra i.

– Sedan gick Svenskt Näringsliv faktiskt med betydligt längre på våra krav. Hade man gjort det tidigare är det möjligt att fler LO-förbund hade gått med.

Hur kunde då två LO-förbund ensamma förhandla fram bättre villkor för visstidsanställningar och så kallad hyvling än vad LO gjorde?

Susanna Gideonssons svar är att det handlade om tidsbrist. I förhandlingar uppstår ibland låsningar, och då behöver parterna skiljas åt en vecka eller två för att smälta motsidans argument.

– Men här fanns en utsatt sluttid, så det gick inte. Sedan mognade tydligen saker på Svenskt Näringslivs sida, och även PTK:s.

Att två LO-förbund nu står bakom överenskommelsen är ”både surt och sött”, säger Susanna Gideonsson. Surt därför att det påverkar även de förbund som har valt att stå utanför.

– Samtidigt är det bra att vi har två LO-förbund på insidan i de diskussioner som väntar med politikerna. De bär med sig LO-värderingar in.

Ingen kan säga annat än att Susanna Gideonssons första åtta månader som ledare för LO har varit tuffa. Organisationen har varit splittrad förr, men den nuvarande sprickan är historisk. 

Hur länge överlever LO om de två största förbunden går fram på egen hand i viktiga frågor?
– Vi kommer att överleva länge. I andra viktiga frågor är vi helt överens, svarar Susanna Gideonsson.

Faktum är ändå att regeringen var redo att bygga en reform av arbetsrätten på en överenskommelse mellan PTK och Svenskt Näringsliv utan att LO eller något enskilt LO-förbund stod bakom den.

Det skulle kunna ses som ett tecken på att PTK har tagit över den samhällsbyggande roll som LO en gång fick i och med Saltsjöbadsavtalet.

Den tolkningen avvisar Susanna Gideonsson, som anser att regeringen bara vägleddes av politisk pragmatism.

– De hade att välja mellan en urusel utredning och en överenskommelse som åtminstone delar av arbetsmarknaden står bakom. De valde partsvägen.

LO-ordföranden förstår de förbund som nu är besvikna på IF Metall och Kommunal. Samtidigt tror hon att det som hänt kan väcka en insikt om att LO:s styrelse måste förändra sitt sätt att arbeta.

– Vi behöver ett annat samtalsklimat, mer öppenhet för varandra. Sådant här ska inte komma som en överraskning.

2012 ändrades LO:s stadgar, så att varje förbund fick en ledamot i styrelsen. Susanna Gideonsson tror att det kan vara orsaken till att ledamöterna kommit att se sig som representanter för respektive förbund, i stället för att se till hela LO:s bästa.

Men hon är inte säker, kanske är det bara en kultur som förändrats. Den vill hon i så fall ändra på.

– Och så behöver LO:s funktion bli mer precis. LO ska inte driva alla frågor, utan de som är övergripande och gemensamma.

Så räknar Susanna Gideonsson upp en rad frågor som drivs bäst på LO-nivå.

Dit hör de allt mer globala företagen, där den lokala chefen inte har mandat att förhandla med facket, eftersom allt från budget till personalpolicy bestäms långt bort från Sverige. 

Dit hör också den urholkade sjukförsäkringen. Och de nya plattformar på nätet som förvandlar arbetstagarna till ”företagare”, medan arbetsgivaransvaret försvinner.

Det här är frågor där LO inte kan förhandla, bara bilda opinion. Men ett delat LO har svårare att påverka.

Splittringen drevs på sätt och vis fram av januariavtalet, som gav arbetsgivarna ett övertag i förhandlingarna om arbetsrätten.

Men Susanna Gideonsson anser inte att Socialdemokraterna har satt regeringsmakten framför LO:s bästa.

– Det var stora diskussioner om januariavtalet, men trots punkten om arbetsrätten landade vi i att det var bättre än en borgerligt ledd regering med SD-stöd.

LO-ordföranden anser att fördelarna med en socialdemokratiskt ledd regering har synts i den praktiska politiken, ”under pandemin om inte annat”.

– Åtgärder som gör att många av LO-medlemmarna har fått behålla sina jobb har kommit på plats snabbt.

I höstens avtalsförhandlingar varslade flera LO-förbund om konflikt för att driva igenom LO:s gemensamma låglöne-satsning, som innebär att lönerna ska öka lite mer i företag och branscher där det finns månadslöner under 26 100 kronor.

Tack vare satsningen höjs lönerna i städbranschen, restaurangnäringen och handeln med en dryg femtiolapp extra varje år under avtalsperioden, enligt LO:s beräkningar.

För Susanna Gideonsson är låglönesatsningen ett bevis för att LO fungerar. Utan ett samordnat agerande från LO-förbunden hade de förbund som har lägst löner fått betala varje extra krona med försämrade anställningsvillkor, resonerar hon.

– Det finns kritik mot låglönesatsningen för att den ger för lite till kvinnorna. Men så länge vi inte har hittat någonting bättre är det här faktiskt en bra modell för att hålla uppe lönerna för dem som har det sämst.

Tjänade Kommunal på att ställa sig utanför LO:s samordning i avtalsrörelsen?
– Jag vet inte om det hade så stor betydelse. I slutänden landade de på ungefär samma nivå ändå, förutom den bonus de fick på grund av coronan, svarar Susanna Gideonsson.

Kommunal fick alltså inte mer, bedömer LO-ordföranden, bara en annan fördelning av pengarna: mer till dem som har yrkesutbildning än dem som har avtalets lägsta löner.

Pandemin gjorde att Susanna Gideonsson fick börja sitt nya jobb utan att kunna träffa medarbetarna i LO-borgen, lära känna lokalerna och komma in i rutinerna. Stora delar av hösten har hon styrt LO från hemmet i Umeå.

Det var inte den bästa starten man kan få, konstaterar hon kort.

Pandemin har också fått arbetslösheten att rusa i höjden. Susanna Gideonsson ser risker för att den ska bita sig fast länge.

– Vi hade relativt hög arbetslöshet redan innan, med många kortutbildade som stod långt från arbetsmarknaden. Nu är även välutbildade utan jobb. Då får vi utbildningsinflation: De som har mer utbildning får jobb lättast, även om de skulle vara överutbildade.

Susanna Gideonsson tror att pandemin har fått fler att inse vikten av ett starkt samhälle med fungerande välfärd.

– Samtidigt finns en ilska över det som visat sig inte fungera. Jag hoppas att människor ska använda ilskan till engagemang. För att vi ska få ett starkt samhälle i framtiden.

Gideonsson väljer