2008 samlades en grupp oberoende journalister utanför Sudans parlament i Khartum.

De var trötta på censur, trötta på trakasserier, trötta på konfiskerade tidningar.

– Det var första gången vi strejkade öppet. Vi överlämnade ett brev där vi krävde att parlamentet skulle sätta stopp för kränkningarna av pressfriheten, säger Abdelgadir Mohammed, talesperson för Sudanese Journalists Network (SJN).

– Säkerhetsstyrkorna grep 68 personer. Efter det började vi organisera oss och dokumentera kränkningarna.

Nu belönas nätverket med Reportrar utan gränsers årliga pressfrihetspris.

Enligt motiveringen har dess medlemmar försvarat pressfriheten ”under en känslig politisk övergångsperiod, då de tog öppen ställning för oberoende journalistik och media, på sociala medier såväl som genom demonstrationer på gatorna.”

Något som också innebar stora risker för nätverkets runt 700 journalister.

– Själv har jag blivit gripen många gånger när jag bevakat protester och blev belagd med reseförbud, säger Abdelgadir Mohammed.

SJN är i grunden ett journalistnätverk. Men i Sudans turbulenta samtidshistoria har det kommit att spela en roll bortom de egna yrkesfrågorna. 

2016 var nätverket en av tre organisationer som grundade Sudanese Professionals Association (SPA), den koalition av fackföreningar som skulle växa och bli en central del av motståndet mot diktatorn Omar al-Bashir. 

När bröd- och bensinpriserna höjdes – början till slutet för regimen – krävde SJN och SPA höjda minimilöner. När protesterna breddades till att innefatta politiska krav krävde de demokrati.

– Tillsammans med andra yrkesorganisationer tog vi striden mot regimen, för att bygga ett demokratiskt land. Vi insåg att om vi ska ha pressfrihet så måste vi först ha frihet, säger Abdelgadir Mohammed.

I april 2019 tvingades al-Bashir bort, efter 30 år vid makten. En militärjunta installerade sig själv i hans ställe men efter att demokratiprotesterna fortsatt bildades slutligen ett övergångsstyre som ska lotsa landet mot fria val. 

Abdelgadir Mohammed menar att mycket arbete återstår. Att rapportera om armén är känsligt. Diktaturens medielagar är fortfarande i kraft. 

– Vi arbetar tillsammans med informationsdepartementet för att ta fram nya lagar som ska skydda pressfriheten. Samtidigt ägs många medier fortfarande av de som stöttade al-Bashirs regim. På pappret ser allt bra ut men i praktiken återstår fortfarande problem, säger han.

Jämfört med diktaturens dagar har dock situationen redan ljusnat betänkligt.

Sedan al-Bashirs fall har Sudan klättrat 16 placeringar i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex

Transparens: Skribenten har tidigare arbetat åt Reportrar utan gränser som projektledare.

Protesterna i Sudan

I december 2018 beslutar Sudan att avskaffa landets livsmedels- och bränslesubventioner. Sudanese Professionals Association (SPA), en sammanslutning av 15 underjordiska fackförbund, kräver höjda minimilöner.

SPA organiserar protester över större delen av landet. Uppslutningen blir stor och fokus skiftas från lönekrav till regimförändring.

Den 1 januari 2019 bildas Allians för frihet och förändring av en grupp civila organisationer, däribland SPA, som deltar i demokratiprotesterna.

Den 8 april 2019 meddelar Sudans armé att den kommer att skydda demonstranterna från våld. Några dagar senare avgår president Omar al-Bashir.

En militärjunta tar kontroll över landet. Men demokratirörelsen fortsätter protestera och i augusti 2019 bildas en övergångsregering med både militära och civila representanter. 

Källor: TT, SPA