Thailand fängslar fackledare: ”Hänsynslös förföljelse”

I ett uppmärksammat mål har Thailand dömt 13 fackledare till treåriga fängelsestraff. 

Bakgrunden till vad det globala transportfacket ITF kallar för en över tio år lång kampanj av ”hänsynslös förföljelse” är en allvarlig tågolycka 2009.

Åtta personer miste livet och över 50 skadades när ett tåg tillhörande det statliga järnvägsbolaget SRT spårade ur i Khao Tao, nära turistorten Hua Hin. 

Järnvägsbolaget lade skulden på lokföraren, som påstods ha somnat på jobbet. Men enligt järnvägsfacket SRUT berodde olyckan på kraftigt eftersatt underhåll och undermålig säkerhetsutrustning. 

– Gummitätningen som förhindrar att avgaser kommer in i förarutrymmet gick plötsligt sönder och båda förarna blev medvetslösa, säger Sawit Kaewwan, ordförande för järnvägsfacket och en av de 13 som nu dömts, till oberoende nyhetssajten Thai Enquirer.

Enligt facket var loket inte utrustat med dödmansgrepp, en säkerhetsanordning som innebär att körspaken måste tryckas nedåt och framåt för att få tåget i rörelse, och att tåget stannar om lokföraren släpper greppet. 

Bara 20 av järnvägsbolagets 170 lok var vid denna tid utrustade med dödmansgrepp, hävdar facket, och ännu färre fungerade. 

1 200 av SRUT:s medlemmar gick ut i strejk. Kravet var fungerande säkerhetsutrustning på alla tåg.

– När den officiella rapporten kom ut och påstod att urspårningen skedde på grund av att föraren var full, det var droppen som fick bägaren att rinna över, säger Sawit Kaewwan.

Men eftersom det – enligt den officiella versionen – inte fanns några problem med säkerhetsutrustningen förklarades strejken olaglig.

Sawit Kaewwan och fem andra fackledare fick sparken och dömdes senare att ersätta järnvägsbolaget med 24 miljoner baht, motsvarande nära sju miljoner svenska kronor. 

Något år senare avskedades ytterligare sju fackledare för inblandning i strejken. 

Fallet väckte upprördhet i den fackliga världen. ITF engagerade sig, liksom världsfacket ITUC. Och ett tag såg det ut som att påtryckningarna skulle ge resultat. 

2013 slog ILO, FN:s globala arbetsmarknadsorgan, fast att järnvägsarbetarna haft rätt att strejka. Nästföljande år fick de sparkade strejkledarna jobben tillbaka efter förhandlingar mellan facket och arbetsgivaren. 

Men i oktober 2019 meddelade den thailändska statsåklagaren plötsligt att fackledarna skulle åtalas. Nu handlade det inte längre om strejken utan om påstådd misskötsel i tjänst. 

– De sade att vi använde vår arbetstid till icke arbetsrelaterade aktiviteter, vilket gjorde så att SRT gick med förlust. De anklagade oss, i egenskap av statligt anställda, för tjänstefel, säger Sawit Kaewwan.

Åtalet sammanföll i tid med att USA, efter påtryckningar från den amerikanska centralorganisationen AFL-CIO, höjt tullarna för flera thailändska exportvaror med anledning av hur järnvägsfacket behandlats. ITF talar om en ”hämndlystenhet hos myndigheterna.”

Thailand har sedan en kupp 2014 i praktiken styrts av militären, som är nära allierad med det mäktiga kungahuset, och just nu pågår demokratiprotester i landet. 

Militärdiktaturer är sällan förtjusta i fackföreningar, men den thailändska arbetarrörelsen har motarbetats sedan långt innan den nuvarande juntan kom till makten. 

Biståndsorganisationen Union to Union beskriver den thailändska fackföreningsrörelsen som svag och splittrad. Sammanlagt är omkring 3 procent av arbetskraften fackligt organiserad. 

Sawit Kaewwan talar om historiska anledningar, om ett elitstyrt samhälle som alltid tryckt ned demokratisk gräsrotsorganisering. Och som lyckats förankra sin syn på facket som något farligt hos stora delar av befolkningen. 

– När det thailändska samhället pratar om facklig organisering så känner de sig hotade och tror att det kommer att leda till en kommunistisk stat, säger han till Thai Enquirer. 

– Ihärdig regeringspropaganda har sagt åt det thailändska folket att facken är någonting dåligt. Det här är något som vi behöver arbeta med, inte bara politiskt utan även kulturellt.