Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

– Det är som gjort för att fuskas med, säger Henrik Emilsson, på Malmö Universitet. 

När Arbetet granskade snabbmatskedjan Sushi Yama visade det sig att företaget anlitat många mongoliska arbetare som fått arbetstillstånd att jobba i Sverige. Svenska företag har jämförelsevis mycket lätt att ta in arbetskraft från andra länder.

Den 15 december 2008 införde Sverige en migrationsreform som stack ut mot resten av världen. Företag får sedan dess avgöra om det finns behov av utländsk arbetskraft

– Det är ett helt unikt system för en västerländsk demokrati, säger Henrik Emilsson som studerat den svenska reformen.

I andra länder ställs det, enligt honom, krav på utbildning, lön eller att det är brist på arbetskraft inom en bransch för att arbetskraftinvandring ska tillåtas.

Så var kraven också i Sverige innan Alliansregeringen och Miljöpartiet röstade igenom reformen 2008. Det var staten – här i form av Arbetsförmedlingen i samråd med fack och arbetsgivare – som avgjorde vilket behov som fanns av utländsk arbetskraft.

Ofta gavs tillstånd till högutbildad personal med specialkunskaper som saknades i Sverige.

Efter reformen blev det upp till arbetsgivaren själv att avgöra om det fanns behov av utländsk arbetskraft.

Det fick en omedelbar effekt.

– På bara ett år, från 2008 till 2009, kunde vi se att medelinkomsten för arbetskraftsinvandrare sjönk med 30 procent, säger Henrik Emilsson.

Förklaringen var att nya grupper kom till Sverige för att jobba. I stället för högutbildade specialister började företag att rekrytera lågkvalificerad arbetskraft. Städare, restaurangpersonal och andra delar av den privata servicesektorn kunde nu hämta arbetskraft från andra kontinenter. 

Ett mönster som finns är att dessa arbetare ofta rekryteras genom etniska nätverk.

– Man rekryterar framförallt landsmän och släktingar. För vissa handlar det om att man vill hjälpa sina kamrater att ta sig till Sverige.

Men det finns även starka ekonomiska skäl. 

– Det är billigt att anställa invandrad arbetskraft. Man har ju fyra års hållhake på de här människorna, säger han och syftar på regelverket som innebär att arbetstillståndet först ges för två år och därefter kan förlängas i ytterligare två år. 

Dagens system har kritiserats för att människor utnyttjats.

Enligt Henrik Emilsson är dock många utländska arbetare införstådda med att de ska få sämre villkor än svenskar samt att de kan behöva betala tillbaka en del av sin lön till arbetsgivaren eller att de behöver jobba fler timmar än vad som står angivet. 

– Men de tycker ändå är värt det. De vill ta sig innanför Schengens gränser. Då har man ett visum till EU.

Argumentet som Alliansregeringen och Miljöpartiet hade för att ändra reglerna för arbetskraftsmigration var att det skulle bli mer rättvist.

Vem som helst skulle kunna ta ett jobb samt att fler skulle kunna komma till Sverige och jobba. 

– Och det blev så. På så vis blev det precis som politikerna ville men det fanns ingen förståelse för att en arbetsgivare skulle kunna utnyttja systemet.

Arbetskraftinvandring

• Arbetskrafttillstånd är personligt men arbetsgivaren ska påbörja ansökan genom att ge ett erbjudande till en person utanför EU:s gränser. Lönen ska vara i nivå med kollektivavtalet i branschen dock minst på 13 000 kronor i månaden före skatt. Det erbjudandet som arbetsgivaren skickar är inte bindande. Det innebär att en erbjuden lön på till exempel 25 000 kronor i månaden kan sänkas kraftigt samma dag som anställningen påbörjas. 

• Om arbetsgivaren säger upp en person som har arbetstillstånd kan den tvingas åka hem om den inte hittar ett nytt jobb inom tre månader. Detta gör att många inte vågar klaga på dåliga villkor.

• Förra året beviljades 22 000 arbetstillstånd. Drygt 6 100 tillstånd gavs till bärplockare som är den största kategorin. De flesta, 6 500, tillstånd gavs då till thailändska medborgare följt av medborgare från Indien, Ukraina, Turkiet och Kina.

Källa: Migrationsverket