Här är världens värsta länder för fackligt aktiva

Jorge Alberto Acosta blev 62 år.

Den 16 november 2019 stod han i en biljardhall fyra kvarter från sitt hem i La Lima i Honduras. Två män kom in i hallen. Några skott senare låg han på golvet. Död. 

Den senaste tiden har en våldsvåg svept över Honduras som i år utsetts till ett av de tio värsta länderna för fackligt aktiva i världsfacket Itucs årliga index. Mord, kidnappningar, tortyr och hot har blivit allt vanligare mot fackligt förtroendevalda och människorättsaktivister i landet. 

Jorge Alberto Acosta var ledare för Honduras äldsta fackförbund Sitraterco som organiserar bananarbetare som jobbar för det välkända varumärket Chiquita. 

I april 2018 organiserade han, tillsammans med sina kolleger, en strejk på bananbolaget som flyttat en vårdklinik för anställda.

Arbetarna tyckte att sjukvården flyttats för långt bort och var oroade för försämrad vård. Efter att den 77 dagar långa strejken avslutats började mordhoten komma mot de fackliga representanterna. 

Historien är inte unik.

Under det senaste året har fackliga representanter mördats i nio länder, uppger Ituc i årets rapport om kränkningar av fackliga rättigheter.

I rapporten, som bland annat bygger på en enkät som vänt sig till fack runt om i världen, går det igenom läget i 144 länder det senaste året.

Det är sjunde året i rad som Ituc gör en sådan genomgång och läget har blivit allt värre.

Enligt Sofia Östmark, kanslichef på den fackliga biståndsorganisationen Union to Union som släpper rapporten i Sverige, så hänger den försämrade situationen för facken ihop med en försämrad demokratisk situation i världen. 

– Flera odemokratiska regeringar har infört restriktiv lagstiftning. Det medför en mycket negativ demokratisk utveckling, inklusive rätten att organisera sig fackligt, säger hon.

Det som sticker ut i år är att det kommer rapporter från flera länder om att fackförbund har svårt att registrera sig. De kan därmed inte verka lagligt och teckna kollektivavtal.

– Det är en utveckling vi ser i flera länder. Bland annat i Bangladesh, säger Sofia Östmark.

Varje år presentar Ituc de tio värsta länderna för fackligt aktiva. På årets värstinglista finns tre nya länder; Honduras, Indien och Egypten. 

Indien är ett land som Arbetet Global skrivit flera artiklar om den senaste tiden.

Konfliktnivån har ökat kraftigt mellan facket och den hindu-nationalistiska regeringen som vill genomföra privatiseringar och stora förändringar i arbetsrätten.

I Egypten har facken allt större problem att organisera och registrera sig och i Honduras handlar det om våld mot fackligt aktiva. 

Sett till regioner är Mellanöstern och Nordafrika värst.

Konflikter i Palestina, Syrien, Jemen och Libyen gör det svårt att verka för fria fackföreningar.

Dessa länder finns inte med i den vanliga klassificeringen eftersom det råder laglöshet och krig och inget land att egentligen ställa till svars. 

Årets sammanställning visar även att strejkrätten pressas i många länder.

I flera länder – som Vitryssland, Guinea, Senegal och Togo har strejkförbud införts och i Bolivia, Chile och Ecuador har polisen har slagit till hårt mot demonstrationer som arrangerats av facken så även i Iran och Irak där det genomförts massgripanden av fackligt aktiva. 

Även om läget är betydligt bättre i Europa så är läget tufft i flera länder.

I Rumänien förekommer systematiska kränkningar av fackliga rättigheter och utvecklingen är oroande i Polen, Ungern och Storbritannien för att nämna några exempel.

I Frankrike satte polis in tårgas och flera greps i slutet av 2019 och början av detta år i samband med protester mot en stor pensionsreform.

Flera fackexpeditioner som tillhör centralorganisationen CFTD i Paris och Dijon angreps och förstördes av maskerade män i december 2019 och januari 2020.

Det är en dyster utveckling för facken som målas upp i rapporten. Men det finns positiva exempel. 

I Argentina, Kanada, Ghana, Namibia, Qatar, Sierra Leone, Spanien och Vietnam förbättrades situationen för fackliga organisationer, uppger Ituc. 

Sofia Östmark på Union to Union har en förhoppning om att krisen som följt efter coronapandemin kan leda till en fördjupad insikt om hur viktig en social dialog kan vara för att ekonomier ska återhämta sig snabbt. 

– Det vi kan göra är att visa på vikten att organisera sig, säger hon.