Vittnesmål om sexuella trakasserier och övergrepp på jobbet har den senaste tiden lyfts av grupper på hela arbetsmarknaden.

Under rubriker som #sistaspikenikistan, #närmusikentystnar och #teknisktfel har en rad LO-förbund uppmärksammats på att deras medlemmar drabbats.

Men trots att trakasserierna förekommer prövas fallen mycket sällan rättsligt, visar Arbetets genomgång av alla stämningar som inkommit till Arbetsdomstolen (AD).

Faktum är att ingen av de stämningar som har lämnats direkt till Arbetsdomstolen under det senaste året har gällt sexuella trakasserier.

Än tydligare blir mönstret om man bara tittar på LO-förbunden. De har inte gått till AD med någon stämning om sexuella trakasserier sedan årsskiftet 2014/2015.

Det finns bara ett enda fall från denna period där ett LO-förbund alls stämt enligt diskrimineringslagen, som bland annat reglerar sexuella trakasserier i arbetslivet. Det målet gäller dock diskriminering på grund av övervikt.

Arbetet har gått igenom de mål som stäms direkt till Arbetsdomstolen. När kollektivavtal saknas eller en person själv driver sitt fall kan mål i stället lämnas till tingsrätten först.

Ett av de LO-förbund som tidigt skakades av vittnesmål om sexuella trakasserier är Musikerförbundet.

I uppropet #närmusikentystnar vittnade över 2 000 kvinnor i musikbranschen om övergrepp, sexuella trakasserier och sexistisk jargong.

Enligt förbundsjuristen Per Herrey är orsaken till att inga diskrimineringsfall drivits helt enkelt att förbundet inte nås av dem. Han uppger att det har kommit in ett enda diskrimineringsfall under hans 13 år på förbundet.

Inte heller det fallet gällde sexuella trakasserier, utan en gravid kvinna som miste sitt jobb. I det fallet fick den drabbade ”en väldigt fördelaktig förlikning”, förklarar Per Herrey.

”Det visar väl kanske på att många är rädda för att ’bråka’. Vi tvekar aldrig att driva fall om vi får in ett där det finns juridisk substans, tvärtom.” skriver Per Herrey i ett mejl.

Det är alltså ovanligt att fall om sexuella trakasserier når domstolen.

Inte heller Diskrimineringsombudsmannen (DO) är flitig med att stämma. Samtidigt har Arbetet tidigare visat att DO vinner de fall som man faktiskt driver enligt diskrimineringslagen.

Den femte juli i år dömdes ett företag att betala 50 000 kronor i diskrimineringsersättning för att vd:n tafsat på en provanställd kvinna på en julfest.

I maj 2016 dömdes ett kafé att betala samma summa för att chefen hade tafsat på en ung, nyanställd kvinna. I september samma år slogs även fast att ett bageri skulle betala 50 000 kronor. En man i arbetsledande ställning hade fällt grova sexuella kommentarer till en kvinnlig kollega.

Ulf Kvarnström är arbetsmiljöansvarig på Byggnads, vars kvinnliga medlemmar nyligen gick ut med uppropet #sistaspikenikistan. Hans bild liknar Musikerförbundets: Väldigt få fall når förbundet.

Enligt Ulf Kvarnström avgörs eventuella fall av sexuella trakasserier oftast på lokal nivå, utan att förbundet centralt blandas in. Men han tror att det kan bli viss ändring på det efter Metoo.

– Vi har ju ett kvinnligt nätverk som pratar om att väldigt många har blivit utsatta. Det borde ju komma någon form av reaktion av det.

Darko Davidovic, förbundsjurist på IF Metall, delar den bilden.

– När folk blir medvetna tror jag också att fler besvärar sig och säger ”jag accepterar inte det här och vill att ni gör något åt det”.

Han delar också bilden av att de fall som når facket avgörs lokalt. Det sker ofta på arbetsgivarens initiativ då företag gärna undviker offentliga processer kring diskriminering på grund av dålig publicitet.

Johan Ingelskog, chef för avtalsenheten på Kommunal håller med. Frågorna löses ofta innan det blir en juridisk tvist.

– Eftersom vi och arbetsgivarna är överens om att det är nolltolerans vad gäller sexuella trakasserier och kränkningar så löser man nästan alltid den här typen av frågor lokalt, säger han.

Uppropet mot trakasserier i byggbranschen kallas #sistaspikenikistan. Snickaren Emmelie Renlund, numer ombudsman på Byggnads, är initiativtagaren.

Hon vet inte varför så få fall når AD, men tror att det kan bero på tystnadskulturen och otrygga anställningar.

Hon säger också att man kan se i vittnesmålen i Metoo att väldigt många som anmäler sexuella trakasserier till arbetsgivaren inte blir tagna på allvar.

– Man försöker tysta ner det helt enkelt och då blir det inga konsekvenser, säger hon.

Emmelie Renlund tror också att mycket löser sig genom uppgörelser på lokal och regional nivå. Hon konstaterar att det är känsliga frågor att driva för den som blivit utsatt och att företag inte heller vill synas i mål om sexuella trakasserier.