Det är tungt att universitetet varit tvungna att konstatera arbetsbrist för mer än 10 lärartjänster på Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande.

Bakgrunden är ett stort ekonomiskt underskott som beror på att färre studenter söker sig till förskollärarprogrammet och grundlärarprogrammet med inriktning fritidshem. Vår bedömning är tyvärr att det inte blir ett ökat antal studenter framöver.

En besvärlig utveckling på flera lärosäten

Det är en besvärlig utveckling Göteborgs universitet, liksom andra lärosäten, drabbats av till följd av att färre söker och att inte alla går klart utbildningarna. Större uppsägningar är en ovanlig situation för universitet, och mycket tufft för såväl medarbetare som ledning.

Institutionen har påbörjat den formella processen som kommer att leda till att kompetenta och erfarna medarbetare måste lämna sin arbetsplats genom omplaceringar, utlåningar, pensionsavgångar och i sista hand uppsägningar.

MBL-förhandlingar om turordningskretsar pågår fortfarande liksom dialog och diskussion på institutionen där undertecknarnas synpunkter är en del.

Transparens har lett till oro

De svåra förutsättningarna gör att det dessvärre inte går att undvika negativa effekter, trots att alla fattade beslut haft verksamhetens bästa för ögonen. De medarbetare som fått information är de som arbetsgivaren bedömer kan komma att beröras.

Institutionsledningens ambition har hela tiden varit att vara så transparenta som möjligt. Tyvärr har detta i sig lett till oro och missuppfattningar som delvis motverkat syftet. 

Det är viktigt att komma ihåg att institutionens ekonomiska underskott framför allt är kopplat till förskollärarprogrammet och grundlärarprogrammet med inriktning fritidshem. Det är personer som har sina huvudsakliga arbetsuppgifter där som kommer att beröras och dessa personer är till allra största del kvinnor.

Inte varslat utifrån kön

Självfallet sker inte varsel utifrån kön, orsaken till att det är kvinnor som varslas är den ojämna könsbalansen i dessa yrken. Som de flesta vet handlar det om yrken där män varit och är kraftigt underrepresenterade, vilket också speglas bland universitetets lärare. 

Till sist, vi förstår delar av kritiken och att situationen skapar mycket oro på institutionen. Men samtidigt är det på institutionen det finns den nyanserade kunskap om verksamheten som behövs för att ha ett rimligt helhetsperspektiv och då behöver arbetet drivas av institutionsledningen.

Med en så här stor verksamhetsförändring är det oundvikligt att utfallet blir en kompromiss och att universitetet riskerar tappa värdefull kompetens.